En färd runt Kinnekulle

20200620_123652

Kinnekulle vid Vänern är kanske främst känt för sin särpräglade natur. När Linné besökte platsen på 1700-talet blev han mycket imponerad och kallade berget för ”en plats bland de märkvärdigaste i riket”. Den stora mängden av sällsynta växter, som ramslök och olika orkidéarter, har gjort att Kinnekulle kallas ”det blommande berget”. Men även för den kulturhistoriskt intresserade har Kinnekulle mycket att erbjuda. Platsen har en lång och spännande historia och lämningarna efter människans aktiviteter är både många och fascinerande. Idag tar jag dig med på en kulturhistorisk rundtur på berget och dess omgivningar.

Vår resa börjar vid Kinnekulles fot, där vi besöker Kinne-Vedums kyrka. Det ålderdomliga utseendet är fantasieggande och vittnar om kyrkans ursprung i tidig medeltid. Analys av träbjälkar har visat att långhus, kor och absid byggdes på 1100-talet. Nästan lika gamla är dopfunten av sandsten och en madonna-skulptur av trä.

På den omgivande kyrkogården finns några fina exempel på de för Skaraborg karakteristiska liljestenarna. Liljestenar är stenhällar med slingriga och stiliserade växtmönster, som använts till att dekorera kyrkor under medeltiden. Deras exakta betydelse och varför de kom att tillverkas i sådan mängd i just denna del av Sverige vet vi inte.

20200620_103709

Vårt andra stopp blir också en kyrka, närmare bestämt den säregna Forshems kyrka. Även den härstammar från 1100-talet, men de eleganta valvmålningarna är från tidigt 1600-tal. Mest känd är kyrkan för sina sju stenreliefer, som skildrar både bibliska motiv och händelser från tiden då kyrkan byggdes. De tros vara utförda av samma mästare som smyckat domkyrkan i Skara.

20200620_105437

I kyrkans kor finns två färgsprakande brudbänkar från 1700-talet. På dessa var det sed att brudparet skulle sitta under delar av vigselakten. Den ena har på baksidan av sitt ryggstöd en mycket sträng förmaning till de blivande äkta makarna.

I en separat byggnad på andra sidan vägen har trasiga men ändå vackra gravstenar och liljestenar samlats till ett ”stenmuseum”, som också är värt ett besök.

Vi far vidare och kommer efter bara några minuters färd till Falkängens hantverksby i Hällekis. Här finns hantverksbutiker inrymda i charmiga trähus och handgjorda varor visas upp i stånd utmed bygatan. I byn finns även några mindre ”museer” som ställer ut allt från fossiler till gamla vagnar. När våra ögon sett sig mätta beger vi oss till Kinnekulles högsta punkt, där det finns ett utsiktstorn. Den som tar sig upp för de många trappstegen belönas med en vidunderlig utsikt ut över de omgivande skogarna och Vänern (bild överst). En disig dag är det svårt att se var Vänern slutar och himlen tar vid. Vid klart väder skymtar Läckö slott som en vit pärla i fjärran.

I närheten av utsiktstornet finns det oansenliga flygmonumentet till minne av det brittiska flygplan som 1944 störtade på Kinnekulles topp.

Nästa anhalt blir det anrika Hellekis säteri. Den imponerande huvudbyggnaden är idag privatbostad och inte öppen för allmänheten, men besökare välkomnas till restaurang, café och trädgård. I parken finns flera ovanliga lövträd, som valnöt och ginko.

20200620_130505

En kort bilfärd bort hittar vi Hällekis stensbrott, som är ett av Kinnekulles mest omtyckta besöksmål. Här bröts mer än 80 miljoner ton kalksten under åren 1892-1979. Resultatet har blivit en 40 meter djup krater, där de olika stenlagrens skikt och skiftningar tydligt går att urskilja. Den som vill kan promenera runt kraterkanten och titta ner på den sjö som bildats på botten. Vattnet skiftar i grönt mot de rödaktiga bergsväggarna. Utmed ena sjökanten finns en landremsa som är populär att campa på.

20200620_132757

Nu tar vi oss vidare ner till Vänerns strand för att besöka Råbäcks stenhuggeri. Under 1800-talet fanns flera mekaniska stenhuggerier på Kinnekulle, men av dessa är Råbäck det enda som bevarats i driftsdugligt skick. Här tillverkades bland annat golv, trappor, fönsterbänkar, portaler och gravstenar av röd och grå kalksten. 1970 lades stenhuggeriet ner, men lokala entusiaster bildade en förening för att bevara anläggningen. Den ursprungliga maskinutrustningen finns därför kvar, liksom ett flertal byggnader. Stenhuggeriet är nu byggnadsminnesförklarat och föreningens medlemmar arbetar med att visa upp verksamheten i både maskinell och hantverksmässig drift.

20200620_135456

20200620_142216

Vi svänger av inåt land igen för att ta oss till Västerplana kyrka, vars historia sträcker sig tillbaka till 1000-talet. På 1820-talet övergavs kyrkan och kom att stå övergiven i närmare hundra år. Enligt en kunglig befallning skulle kyrkan rivas, men ortsborna vägrade, vilket vi kan vara tacksamma över idag. Interiören vittnar om flera århundraden av aktivt kyrkoliv och bjuder besökarna på många upptäckter. De medeltida delarna av kyrkan (långhuset och koret) är mycket välbevarade. Vid korets stenaltare kan man se den gamla piscinan, där sköljvattnet från nattvardskärlen fick rinna ner i vigd jord. Till de riktigt gamla inventarierna hör också den ornamenterade dopfunten och en madonna-skulptur.

Även i Västerplana kyrka hittar vi förstås liljestenar, denna gång i kyrkans golv, men för många besökare är det nog taken som blir den stora behållningen. Bland de färgrika målningarna från 1700-talet finns bland annat en där de fyra elementen avbildas i varsitt hörn. I målningarnas bildvärld ingår även änglar, drakar och bibliska motiv.

20200620_142848

Vi far vidare och kommer lite längre söderut till Källby hallar, en järnåldersmiljö med gravfält och runstenar. Namnet kommer av de båda runstenar som tycks ha placerats mitt emot varandra för att bilda en portal. Den norra innehåller ett hedniskt motiv med en mansfigur, som ibland har tolkats som guden Tor med sitt styrkebälte. Den södra är istället försedd med ett kristet kors.

20200620_144751

20200620_144622

I skogen en bit därifrån hittar vi ett av Kinnekulles förunderligaste kulturminnen i form av Lasses grotta. På en plats där en del av berget bildar ett utskjutande tak lät Lasse Eriksson på 1880-talet bygga en stenvägg utåt, så att han fick en grotta att bo i. Bakgrunden var den rådande fattigdomen och svårigheten att införskaffa bostad. Grottan blev sedan hem åt Lasse och hans hustru Inga i nästan 30 år. Därinne murade Lasse upp eldstäder i form av spis och ugn. Under sin livstid fick han rykte om sig för sin jaktskicklighet och han betraktades också som trollkunnig. Inga arbetade med att sälja grönsaker, korgar och förkläden till traktens bönder. 1908 avled Inga och en tid därefter drabbades Lasse av en förkylning som han aldrig riktigt återhämtade sig ifrån. Tillslut flyttades han trots intensiva protester till fattighuset, där han sedan avled 1910, vid 82 års ålder. Grottan plundrades och slogs sönder, men har sedan återställts för att vittna om ett egensinnigt och ovanligt liv.

20200620_150535

På platsen finns idag skyltar som berättar om Lasses och Ingas levnadsöden och skildrar livet i den enkla bostaden.

20200620_150807

En av vår färds höjdpunkter blir det lilla samhället Husaby. Det var här Sverige officiellt blev ett kristet land i och med Olof Skötkonungs dop omkring år 1000. På platsen finns två källor och vilken av dem som använts för dopet är oklart, men en av dem har av tradition betraktats som den rätta och är försedd med en minnestavla.

20180422_134238

Intill dopkällan finns Husaby kyrka, som Olof Skötkonung gjorde till biskopskyrka. Detta är alltså vår första domkyrka, vilket avspeglas av både storleken och prakten.

20180422_131643

Kyrkans torn förefaller vara dess äldsta del och har kanske tidigare ingått i en försvarsanläggning. Bland inventarierna utmärker sig en biskopsstol från 1200-talet, som är en av vårt lands äldsta bevarade möbler.

Utanför kyrkporten finns ålderstigna gravar, varav en brukar utpekas som Olof Skötkonungs grav. Förmodligen finns ingen sanning i detta, men gravarna är ändå spännande att utforska.

20180422_131555

En kort promenad ut i terrängen leder till ruinerna efter den överraskande stora Husaby biskopsborg, som sannolikt restes under 1400-talet. Det råder ingen tvekan om att Husaby måste ha varit en av det medeltida Sveriges mest betydelsefulla orter.

Några kilometer utanför Husaby samhälle kommer vi till Flyhovs hällristningsområde. Under bronsåldern försågs landskapets släta hällar med ett myller av bilder, som idag går ut beundra från långa trädäck. Mest känd är den så kallade yxguden.

20180422_135059

20200620_154626

Ristningarna är även omtalade för sina ”fågelhuvudmän” i form av mansfigurer med erigerad penis, som tycks vara iklädda en fågeldräkt med framskjutande näbb. Kanske skildrar de personer som haft kultledande funktioner.

Den övriga bildrikedomen bjuder på mer gängse ristningar i form av skepp, fotsulor och älvkvarnar. Över alltsammans lyser hjulkorsen som solar. Här kan den nyfikne tillbringa mycket tid med att låta fantasin utröna vad bilderna vill berätta.

20200620_154933

När vi så insupit något av Kinnekulles kulturhistoria är det kanske dags att ta del av allt annat som området har att erbjuda. Det är väl investerad tid att stanna några dagar för att vandra på någon av de sköna naturstigarna som löper över berget. Kinnekulle är också mycket cykelvänligt och har flera platser där det går bra att sätta upp tält eller parkera en husbil. Många väljer att besöka någon av Vänerns svalkande stränder för några dagars avkoppling. På behändigt avstånd finns flera förstklassiga besöksmål, som Läckö slott, Varnhems klosterkyrka, Hornborgasjöns Naturum, domkyrkan i Skara, Rörstrands porslinsmuseum, Hindens rev, Ekornavallen och Åsle tå.

Kinnekulle är ett gott val för den som vill upptäcka en vacker och spännande del av Sverige. Välkommen till Västergötland!

 

Tryckta källor:

Grenholm, Lennart; Wivall, Per (red. 1992), Värt att se i Sverige. En reseguide, Bonniers

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Johansson, Freddie (1997), Sevärdheter i Västergötland: Skaraborg, Cradle publishing

Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

 

Otryckta källor:

Home

Ett unikt industriminne

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4sterplana_kyrka

https://www.lansstyrelsen.se/vastra-gotaland/besoksmal/kulturmiljoer/husaby-biskopsborg-och-sankt-sigfrids-kalla.html

https://www.lansstyrelsen.se/vastra-gotaland/besoksmal/kulturmiljoer/kallby-hallar.html

https://www.svenskakyrkan.se/gotene/forshems-kyrka

https://www.svenskakyrkan.se/gotene/vasterplana-kyrkan

http://vandrapakinnekulle.se/se/sevardheter/stenbrottet.html

https://www.vastsverige.com/lackokinnekulle/kinnekulle/

https://www.vastsverige.com/lackokinnekulle/produkter/lasses-grotta/

Information har även inhämtats vid besök på Kinnekulle och de informationsskyltar som finns uppställda.

2 reaktioner på ”En färd runt Kinnekulle

  1. Ping: Där bjuds på Mjöd vid Uldum Mölle – Enligt gammal och kär tradition… | Hedniska Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s