Ordspråk och talesätt, del 20: Hälsan tiger still

bild ordspråk

Uttrycket hälsan tiger still är inte ursprungligen ett ordspråk. Frasen är hämtad ur dikten Odalbonden av Erik Gustaf Geijer (1783-1847), men har blivit så omtyckt och ofta citerad att den uppfattas som ett etablerat idiom.

Geijer var professor i historia vid Uppsala universitet, men blev även känd som poet och filosof. Från 1826 var han medlem i Svenska Akademien. Han var en av den svenska nationalismens förgrundsgestalter och funderade mycket över den svenska identiteten, vilket också kom till uttryck i hans poesi. I Odalbonden, som publicerades i Götiska förbundets tidskrift Iduna 1811, hyllar han det strävsamma jordbrukarlivet och upphöjer bonden till idealgestalt. Bonden får representera den jordnära och plikttrogna sidan av den svenska nationalkaraktären. De mer äventyrliga och djärva dragen skildrade Geijer i dikten Vikingen.

Hälsan tiger still används nu till att förmedla att det som är friskt inte gör väsen av sig. Så länge kroppen fungerar väl ger den inga symtom som pockar på uppmärksamhet eller motiverar klagan. På samma sätt kan tillvaron fortsätta i en lugn lunk så länge allting går som förväntat. Den som har det bra protesterar inte, utan är nöjd med att sköta sitt. Uttrycket kan därför användas till att förmedla att allt förmodligen är som det ska om inget oroväckande märks och ingen klagar över något.

 

Odalbonden

 

Å bergig ås, där står mitt hus,
Högt över skog och sjö.
Där såg jag första dagens ljus,
Och där vill jag ock dö.

Må ho som vill gå kring världens rund:
Vare herre och dräng den det kan!
Men jag står helst på min egen grund,
Och är helst min egen man.

Mig lockar icke ärans namn.
Hon bor dock i mitt bröst.
Min skörd ej gror i ryktets famn.
Jag skär den lugn var höst.

Den jorden behärskar, har tusende ben
Och väl tusende armar därtill.
Men svårt är dem röra – min arm är ej sen
Att föra ut vad jag vill.

Jag tror ej böljans falska lopp,
Som far förutan ro.
Den fasta jord, hon är mitt hopp,
Hon visar evig tro.

Hon närer mig ur sin hulda barm,
Den tid som mig ödet gav.
Hon fattar mig säkert, hon håller mig varm,
Då jag dör, uti djupan grav.

Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår av stormens gång,
Av blixten, se’n den lyst.

Men tyst lägger tiden stund till stund;
Och du täljer dock icke hans dar.
Och tyst flyter böljan i havets grund;
Fast regn-bäcken skrålande far.

Så går ock jag en stilla stig:
Man spör om mig ej stort.
Och mina bröder likna mig,
Var en uppå sin ort.

Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det – brödet är vårt.
Av oss har det hälsa, av oss har det kraft,
Och blöder det – blodet är vårt.

Var plåga har sitt skri för sig,
Men hälsan tiger still;
Därför man talar ej om mig,
Som vore jag ej till.

De väldige Herrar, med skri och med dån,
Slå riken och byar omkull;
Tyst bygga dem Bonden och hans son,
Som så uti blodbestänkt mull.

Mig mycken lärdom ej är tung,
Jag vet blott vad är mitt.
Vad rätt är, ger jag Gud och Kung,
Och njuter resten fritt.

De lärde, de rike de bråka sitt vett
Att röna vars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värvt med sin svett,
Och som man värjt med sitt blod.

Jag går ej stadigt stugan kring;
Ty blir mig hågen varm,
Jag vandrar opp till Svea Ting,
Med skölden på min arm.

Med mång’ ord talar vår Lagman ej
För Kungen i allmän sak.
Men kraftigt är Allmogens Ja eller Nej,
Under vapnens skallande brak.

Och om till krig Han uppbåd ger,
Så gå vi man ur gård.
Där Kungen ställer sitt baner,
Där drabbar striden hård.

För älskade panten i moders famn,
För fäder, för hem vi slåss.
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn,
Svea-Konungar känna oss.

   * * *

Så sjunger glatt vid sprakande spis,
I den kalla vinter-kväll
Den gamle man uppå bonde-vis,
Med söner sin’ i sitt tjäll.

Han sitter och täljer sin ålders stav.
Må hans ätt ej i Sverige se slut!
Väl Bondens minne sänks uti grav;
Men hans verk varar tiden ut.

 

 

Tryckta källor:

Hallengren Anders; Hellquist, Magdalena; Hellsing, Birgitta (2000), Bevingat, Albert Bonniers förlag.

Holm, Pelle (1976), Bevingade ord, Albert Bonniers förlag

 

Otryckta källor:

https://larare.at/svenska/moment/sprak/ordsprak.html

Poesi/Författare/Erik Gustaf Geijer/Odalbonden

Ordspråk

https://www.uu.se/om-uu/historia/geijer/

En reaktion på ”Ordspråk och talesätt, del 20: Hälsan tiger still

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s