Skaldemjödet (som även kallas Suttungamjödet) är en brygd med magiska egenskaper. Den som dricker av mjödet får förmågan att dikta, vilket var en eftertraktad färdighet under vikingatiden.
Mytologin berättar att mjödet bryggdes av blod som dvärgarna Fjalar och Galar tappat ur guden Kvasers kropp efter att ha dödat honom. När de senare begick mord på jätten Gilling och dennes fru fick de emellertid lämna ifrån sig mjödet som förlikningsgåva till parets son Suttung. Suttung insåg mjödets värde och valde att bevaka det noga. Han lät förvara mjödet i tre stora kärl, som han stoppade undan långt inne i en håla i klippan Hnitbjörg. Suttungs dotter Gunnlöd sattes i bergshålan för att hålla vakt.
När Oden fick höra talas om skaldemjödet blev han mycket intresserad och gav sig av för att försöka hitta det. Under sin färd kom han till gården där Suttungs bror Bauge bodde. På ängen utanför arbetade nio drängar med att slå hö. Arbetet gick långsamt eftersom liarna de använde var slöa. Oden hjälpte dem att vässa liarna, varpå de genast ville köpa hans brynsten. Tillslut slängde Oden upp brynstenen i luften och i sin desperation att få tag på den råkade drängarna hugga av varandras huvuden med de vassa liarna. Oden förvandlade sig då till människa och gick upp till gården där Bauge höll till. Han presenterade sig som Bölverk och frågade efter skaldemjödet. Bauge förklarade att hans bror hade mjödet i sin ägo. Oden frågade då om han skulle kunna få lite mjöd om han stannade över sommaren och utförde det jobb som de nio drängarna skulle ha gjort. Bauge samtyckte därtill och Oden började arbeta på gården.
Under sommaren lyckades Oden uträtta allt vad de nio drängarna skulle ha utfört, men när det blev tid för honom att få sin lön ville Suttung inte lämna en droppe mjöd ifrån sig. Bauge, som kände medlidande med Oden, borrade då ett hål i Hnitbjörgs vägg, så att Oden kunde ta sig in genom att förvandla sig till en orm. Väl därinne träffade han Gunnlöd och återtog Bölverks gestalt för att förföra henne. Gunnlöd greps av omedelbar förälskelse och lät honom tillbringa tre nätter hos henne. I sitt omtumlade tillstånd gav hon honom dessutom tillåtelse att dricka en klunk mjöd ur varje kärl. Oden tog då tillfället i akt och sög i sig allt mjöd, varpå han flydde med hjälp av sin örnhamn. Suttung, som såg örnen flyga iväg, antog också örngestalt och tog upp jakten.
När Oden nådde Idavallen fick asarna syn på honom och anade att han bar med sig skaldemjödet i buken. De skyndade sig ut med en samling kar, där Oden kunde spotta upp mjödet. Så kom skaldemjödet i gudarnas ägo och en del av det gavs åt människorna, så att vissa människor begåvades med förmågan att skalda.
Fotnot: Det finns två bevarade versioner av hur Oden stal skaldemjödet, en ur Skaldskaparmal i Snorres Edda och en ur Havamal i den Poetiska Eddan. De båda versionerna skiljer sig åt, både avseende innehåll och detaljrikedom. Ovan återges den historia som berättas i Snorres Edda.
Fotografiet ovan visar en bildsten från Gotland, som nu förvaras på Historiska museet i Stockholm. På stenen avbildas en rad personer med dryckeshorn. Nere till vänster syns två mansfigurer med svärd, som tycks strida över ett stort kärl. Kanske skildrar bildstenen myten om skaldemjödet.
Tryckta källor:
Fritiofsson, Svipdag (red. 2015), Edda: Snorres Edda och den Poetiska Eddan, Mimer bokförlag
Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi: Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén och Sjögren
Lönnroth, Lars (red. 2016), Den Poetiska Eddan, Atlantis
Rydberg, Viktor (2014), Fädernas gudasaga, Mimer bokförlag
Otryckta källor:
https://nordiskmytologi.se/kvaser/
http://www.nordisk-mytologi.se/oden.html
Kulturminnet 
Pingback: Den nordiska mytologins ordlista: gudar, varelser, platser och föremål | Kulturminnet