Lite mer om Söderala och den vikingatida flöjeln

För någon månad sedan skrev jag ett inlägg om den vackra Söderalaflöjeln, som brukar betraktas som ett av våra mest värdefulla vikingatida konstföremål. Det kan du läsa om här. En vänlig bloggläsare har nu hört av sig och bidragit med ytterligare information om flöjelns kulturella sammanhang, varför jag väljer att återvända till ämnet för att berätta mer om flöjelns och Söderalas historia.

Hur flöjeln hamnade på Söderala kyrka är – som tidigare beskrivits – oklart, men kanske kan dess färdväg knytas till det norska nationalhelgonet Olav Haraldsson, som 1030 återvände till Norge för att återta kungamakten efter en tids exil. En välspridd gammal sägen berättar dock om ett vikingaskepp som råkat i sjönöd.

Så här beskrivs flöjelns härkomst i boken Söderala förr och nu, skriven av Axel Bodlund 1958:

När Ålsjön stod i förbindelse med havet och var segelbar, hade ett vikingaskepp under storm råkat i sjönöd vid Siggesta. Hövdingen som väl hört talas om Vite Krist, lovade skänka flöjeln, som satt på masttoppen, till närmaste kyrka, om han och besättningen blev räddade.

Om ovanstående är korrekt eller inte är svårt att avgöra, men oavsett hur flöjeln hamnade på Söderala kyrkas tak, så vet vi att den blev kvar där i århundraden. Den måste ha tagit sig väl ut i detta ståtliga sammanhang. Kyrkan byggdes omkring 1150-1180 och är därmed en av Norrlands äldsta stenkyrkor. Interiören präglas av rikliga målningar från 1500-talet.

Områdets långa kulturhistoria illustreras dock inte bara av flöjeln och den ålderdomliga kyrkan. Många av bynamnen har anknytning till vikingatiden och runt Söderala finns en riklig förekomst av fornlämningar, inte minst gravar och platser för järntillverkning. Runt 300 järnframställningsplatser har hittats i Söderalabygden.

I kyrkans närhet ligger Söderala hembygdsgård, som av allt att döma drivs av en mycket engagerad hembygdsförening. Man har tidigare satt upp bygdespel om Söderalaflöjelns öde och ordnar nu andra kulturarrangemang, som spelmansträffar och midsommarfirande. Till hembygdsgården hör ett flertal byggnader som skildrar ett karakteristiskt hemman i södra Hälsingland kring förra sekelskiftet. Mangårdsbyggnaden bär utseende av en stolt hälsingegård med en färgstarkt dekorerad interiör. I ett av husen finns ett museum i form av en äldre skolsal.

För den med kulturhistoriska intressen finns således många goda skäl att besöka Söderala och ta del av ortens sevärdheter. Omgivningarna innehåller även naturområden som kan motivera ett besök, inte minst Ålsjöns naturreservat, som representerar den väg Söderalaflöjeln kan ha kommit. Själv har jag aldrig varit där, men hoppas att snart få möjlighet.