Kulturhistoriska sevärdheter, del 39: Nämforsens hällristningsområde

I Ångermanland, 80 kilometer uppströms Ångermanälven, finns en enastående kulturskatt. I området runt Nämforsen myllrar de vattennära hällarna av bilder som ristats in i berget för flera tusen år sedan. Totalt finns här runt 2600 figurer, vilket gör Nämforsen till en av Europas bildrikaste hällristningsplatser.

De äldsta av Nämforsens ristningar är 6000 år gamla och kom således till under stenåldern. De yngsta tros vara ungefär 3800 år, vilket innebär att hällarna fyllts på med bilder under mycket lång tid. I närheten har man funnit rester av boplatser från både stenålder och bronsålder, vilket också vittnar om att platsen varit centrum för mänsklig aktivitet under årtusenden. Vissa fynd talar för att Nämforsen fungerat som en samlingsplats, där jakt- och fångstfolk träffats. Kanske möttes man för att utbyta varor och ägna sig åt kultutövning. Hällristningarna blev då ett sätt att markera platsens kulturella och religiösa betydelse.

Bland ristningarnas motiv intar älgarna en särställning. De skrider fram över hällarna i så stor mängd att vi kan förstå att de måste ha fyllt en viktig funktion i den dåtida kulturen. Bland bilderna finns även skepp där älghuvuden tycks ha placerats i stäven som dekoration och några av människofigurerna bär upp stavar försedda med älghuvuden. Kanske dyrkades älgen som kultdjur.

Den uppmärksamme noterar kanske att de flesta av älgarna saknar horn. Däremot har flera älgar framträdande skägg, så det är inte bara honor som avbildas. Varför ristarna valt att skildra älgar som fällt hornen vet vi inte, men vi kan gissa att älgen ansågs ha störst betydelse under vintern, då den behövdes som föda. Under sommaren livnärde man sig på lax och avsaknaden av älgben vid stenåldersboplatserna kan tala för att området beboddes enbart i samband med laxfångsten.

Utöver älgar finns en varierad bildflora med rikt innehåll. Människor, fåglar, fiskar och björnar är lätta att känna igen, men några av motiven är svårtydda eller skadade. I vissa fall har ristningarna slipats ner av älvens vatten, medan andra tycks avbilda föremål eller symboler vi saknar kännedom om. Totalt har 1700 av figurerna kunnat identifieras. Några bilder skildrar motiv som är vanliga i den sydskandinaviska hällristningstraditionen, såsom hjulkors och fotsulor. Skålgropar finns också, men inte i den mängd som ofta ses söderut.

På stenåldersristningar (och i detta avseende skiljer de sig markant från bronsåldersristningar!) är människofigurernas kön oftast inte möjligt att avgöra. I Nämforsen finns dock ett undantag i form av en figur som är uppenbart gravid (nere till höger i bilden nedan). Kanske är det förlossningsögonblicket som skildras.

Nämforsens hällristningar är belägna utmed både älvens stränder och på öar (Brådön och Notön) ute i forsen. Då en kraftstation byggts i närheten är det inte möjligt för besökare att ta del av öarnas ristningar. De tillgängliga ristningarna är dock välvårdade och ifyllda med röd färg för att synas väl. Om ristningarna ursprungligen varit imålade på detta sätt vet vi inte, men fynd av stora mängder rödockra vid en utgrävning på norra stranden kan tala för att det funnits en färgtillverkningsplats vid ristningarna.

Intill hällristningsområdet finns ett museum som berättar om platsens historia. Sommartid erbjuds guidade turer och det går också att utforska området på egen hand med hjälp av museets mobilguide. För den som vill lära sig mer om hällristningarna och deras kulturhistoriska sammanhang har Hällristningsmuseet gett ut en bok (”Nämforsens hällristningar”), där alla hittills kända bilder i området finns med.

 

Tryckta källor:

Jansson, Sverker; Lundberg Erik B.; Bertilsson, Ulf (red. 1989), Hällristningar och hällmålningar i Sverige, Forum

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Det Bästa

 

Otryckta källor:

Välkommen till Nämforsen och Nämforsens Hällristningsmuseum

Nämforsens Hällristningar

Information har även inhämtats vid besök på hällristningsområdet och museet.