Vilket samhälle vill vi ha?

bild tankeböcker

Bi Puranen, forskare vid Institutet för framtidsstudier och docent i ekonomisk historia, publicerade nyligen en mycket läsvärd essä i nättidskriften Kvartal. I texten redogör hon bland annat för rapporten Med migranternas röst, där drygt 7900 personer med utomeuropeisk bakgrund svarat på frågor om sitt liv i Sverige. Den berör känsliga ämnen och det är tydligt att Puranen får tassa varsamt fram och väga upp huvuddragen med enstaka exempel på motsatserna. Likväl är rapportens innehåll viktigt att uppmärksamma.

Puranen inleder med att resonera kring bildningens och utbildningens betydelse för möjligheterna till integration i ett nytt samhälle. Hon konstaterar, även om hon lindar in det lite, att den genomsnittliga utbildningsnivån bland respondenterna är så låg att man kan ifrågasätta om de på ett konstruktivt sätt kan tillgodogöra sig information om sitt nya hemland och utgöra ett stöd för sina barn i det svenska samhället. Kunskaperna om Sverige är generellt mycket klena.

Den låga utbildningsgraden är illavarslande i sig, men blir än mer oroande i ljuset av de normer och värderingar som kommer till uttryck. På avgörande punkter har respondenterna uppfattningar som kraftigt avviker från den svenska majoritetskulturens och devierar från vad som värnas i svensk lag. Fyra områden lyfts fram: Homosexualitet, abort, skilsmässa och sex före äktenskapet. I samtliga fall väcker dessa företeelser ett starkt avståndstagande bland respondenterna och klassas som oacceptabelt. I en svensk studiegrupp är resultatet det motsatta.

Bilden som växer fram är att den undersökta gruppen av utomeuropeiska migranter har svårt att ta till sig information om Sverige och önskar sig ett annat samhälle än det svenska. Medan svenskarna vill ha hög tolerans gentemot sexuella minoriteter och hög personlig frihet i privatlivet, vill migranterna ha motsatsen.

Puranen konstaterar även att synen på studier och försörjning skiljer sig åt. Studiemotivationen bland respondenterna är svag och många är inställda på fortsatt arbetslöshet och samhällsstöd. Kanske är trösklarna för höga eller så har man aldrig omfamnat idén med samhälleliga rättigheter och skyldigheter som Sveriges välfärd bygger på.

Puranen avslutar sin text med att lämna lösningsförslag på de problem som tecknar sig. Hon föreslår en förskola för alla på svenska och borttagande av progressiva flerbarnstillägg. Det är nog goda förslag, men i mina ögon ter de sig fullständigt otillräckliga. Resultaten i den granskade rapporten behöver istället lyftas och diskuteras på en helt annan nivå. Vi behöver fråga oss vad de värderingsskillnader som framkommer innebär på ett övergripande plan, när befolkningssammansättningen i Sverige stöps om. Vad kommer att hända om de nuvarande trenderna fortsätter och allt större delar av samhällslivet utgörs av grupper som inte delar samhällets grundläggande värden?

Än så länge är dessa intressegrupper för splittrade för att nå politisk makt, även om några småpartier med anmärkningsvärt innehåll i partiprogrammen dykt upp på senare år. Det finns emellertid redan strukturer som arbetar för att omvandla samhället i denna riktning – strukturer som attraherar människor från de värderingskluster Puranen beskriver. SVT rapporterade nyligen att bolag och organisationer med radikala islamister i ledningen årligen mottar mångmiljonbelopp i statligt och kommunalt stöd. Många av dem driver friskolor.

Det här är inte problem vi kan vifta bort för att de är obehagliga att ta i. Frågorna har alltför stor tyngd för det. För vad är det egentligen som ligger i stöpsleven här? Det handlar om värden vi kämpat för att uppnå och som ingår i det svenska samhällets kärna. Den utveckling vi ser idag kan knappast fortsätta om vi vill att Sverige ska vara det land vi känner. Vi behöver en tydlig och konstruktiv debatt om vilket samhälle vi vill ha, samtidigt som vi måste fråga oss om denna målbild är förenlig med en omfattande invandring från kulturer som inte delar den svenska majoritetskulturens värderingar.

Vi kommer inte att komma undan. Frågan måste upp på agendan – och den blir inte lättare att hantera om vi väntar.

 

Pi Buranens essä kan läsas i sin helhet här:

https://kvartal.se/artiklar/vad-vet-migranter-om-sverige/

En reaktion på ”Vilket samhälle vill vi ha?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s