Kulturhistoriska sevärdheter, del 41: Hemsö fästning

20200720_105611

På Hemsö utanför Härnösand ligger ett av Sveriges finaste militärhistoriska kulturminnen. Ovan jord syns inte mycket alls, i stort sett bara några kamouflerade kanontorn, men inne i berget döljer sig en enorm anläggning från kalla krigets dagar. Här bodde tidvis flera hundra man i underjordiska rum, beredda att vid ett eventuellt anfall försvara landet.

Den militära närvaron på Hemsö löper långt tillbaka, men behovet av en mer avancerad anläggning uppkom först efter andra världskriget. 1953-57 färdigställdes den nuvarande fästningen. Priset var den för tiden hisnande summan 1 miljard kronor, vilket vittnar om hotbilden och de spänningar som rådde. Anläggningen sågs som avgörande för Sveriges kustförsvar och klassades som topphemlig.

Totalt rymmer fästningen flera kilometer långa gångar i berget och ingången är försedd med pansardörrar som kan stå emot ett kärnvapenanfall. I rummen finns stridsledningscentraler med avancerad teknik, kök, matsalar, sjukhus, logement och kontorsutrymmen för stabsledning. Anläggningen var tänkt att kunna klara tre månaders självförsörjning utan kontakt med omvärlden, varför fästningen under sin aktiva tid hade stora förråd av mat, kläder, dieselolja och andra förnödenheter.

20200720_111625

Efter de omvälvande världspolitiska förändringarna 1989 togs Hemsö fästning ur drift, men fortsatte fungera som övningsanläggning fram till 1992. Idag är fästningen statligt byggnadsminne och hålls öppen för besökare. Hela den underjordiska miljön har bevarats intakt på ett närmast förbluffande sätt. Stora mängder lösöre är kvar och vittnar om den verksamhet som fanns där. På skrivborden finns papper med handskrivna noteringar, i bokhyllorna står pärmar med loggböcker och i lådorna ligger reservdelar till fästningens utrustning. Med alla autentiska detaljer är fästningen ett militärhistoriskt titthål in till en tid då världen såg mycket annorlunda ut.

20200720_113808

För den som vill besöka Hemsö går det att ta sig ut till ön med bilfärja eller lägga till med egen båt i gästhamn. Utomhusmiljön går att ta del av på egen hand, medan fästningen visas med guide. Vandringen genom anläggningen tar en dryg timma.

20200720_110401

Tryckta källor:

Hjertberg, Lars et al (2008), Halva kungariket är ditt. Svenska folkets kulturarv, Gullers

 

Otryckta källor:

https://www.harnosand.se/mittharnosand/upplev-harnosand/besoksmal/konst-kultur-och-museer/hemso-fastning.html

https://www.smha.se/museer/hemso-fastning/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hems%C3%B6_f%C3%A4stning

Information har även inhämtats vid besök på Hemsö fästning.

Norra Lundby runsten förtjänar ett nytt tolkningsförsök

Invid kyrkväggen utanför Norra Lundby kyrka i Västergötland står en trasig runsten. Den övre delen fattas och inskriptionen är nu så vittrad att runorna är svåra att tyda. Ändå har jag väldigt svårt att låta bli att titta på den när jag går förbi och eftersom jag vid det här laget har varit bosatt i närområdet i tio års tid har besöken blivit många. Jag har sett stenen i både solsken och månljus, fotograferat den ur alla möjliga vinklar, kontaktat Skara pastorat för att få ut information och lagt ner en hel del möda på att försöka förstå varför den ser ut som den gör. Och ju mer jag bekantat mig med den, desto mer övertygad har jag blivit om att den försöker berätta något som vi ännu inte har förstått.

Det var 1956 som det upptäcktes att bitar av en tidigare okänd runsten satt inmurade i tornet på Norra Lundby kyrka. Delarna frigjordes och fogades samman, men runstenens övre del hittades aldrig. Den kände runforskaren Sven B. F. Jansson undersökte stenen och uttolkade alla läsbara runor, men gjorde däremot ingen tolkning av runtextens betydelse. Därefter lämnades stenen på sin nuvarande plats, där väder, vind och lavar gått hårt åt den. Den omnämns i Sveriges runinskrifter band 5 av Elisabeth Svärdström från 1958-70, där man krasst konstaterar att någon tolkning av runinskriptionen inte kunnat göras. I Samnordisk Runtextdatabas står den omnämnd som en nonsensinskrift.

Runstenar med nonsensinskriptioner förekommer förvisso. Det finns stenar som är totalt oläsliga, där runor blandats med runliknande tecken och där vissa runor är felvända. Det finns även exempel på att runor ur olika runalfabet blandats. Sådana runstenar ristades förmodligen av klåpare, som kanske tillskansat sig rudimentära kunskaper om runornas utseende och ville visa sig på styva linan. Ett exempel på en sådan sten är runstenen vid kung Ranes hög i Flistad. Men det finns också nonsensstenar som är välgjorda. Utformningen talar då för att stenarna ristats av professionella ristare, trots att runtexten omöjligen återger ett budskap. Kanske tillverkades sådana stenar för att fungera som prydnader på välbärgade gårdar.

Om runstenen i Norra Lundby kan vi konstatera att den verkar vara gjord av en runkunnig person. Alla runor är korrekt skrivna och rättvända. Dessutom har de inordnats i en dekorativ slinga som löper över stenytan. Utöver detta har runristaren bemödat sig med att markera varje ords avslut med två punkter, liknande kolon-tecken. Av det skulle man kunna dra slutsatsen att runristaren velat underlätta läsningen.

På ett fotografi från 1950-talet, då stenen blivit imålad, framträder runorna tydligare än idag.

Eftersom stenen är trasig saknar vi runtextens inledande del, men vi kan se att runorna i den första befintliga delen (längst upp till höger i bild) bildar ordet -uisk. Detta föregås av en trasig runa, men vi kan se vad som torde vara bistaven på en k-runa. Det första vi kan utläsa är således ”kuisk”. Vi kan inte veta om det är ett helt ord eller ändelsen på ett ord, men i vilket fall är bokstavskombinationen ovanlig och går inte att känna igen från andra runstenar. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att precis samma ord (kuisk) upprepas lite längre fram i runtexten (nere till vänster). Är det bara en slump att nonsensristaren fått med samma ord två gånger? Så kan det förstås vara, men en annan tolkning är att runristaren faktiskt velat säga något med detta ord. Runristarna var tvungna att göra så gott de kunde för att återge det talade språket med de runor som stod till buds, utan stöd av rättstavningsregler och ordböcker. Ibland kräver utläsningen lite ansträngning och fantasi.

Textslingan mellan de två kuisk-partierna får jag inte ut något av. Jag kan inte känna igen orden och dispositionen från andra runstenar. Däremot måste jag ändå tycka att balansen mellan vokaler och konsonanter gör att det finns en läsbarhet i texten – det känns som att ristaren försökt återge talspråk. Längst bort till vänster, innan texten åter bryts, finns dessutom ett läsbart parti. Om vi stavar oss igenom de två sista hela orden får vi ”hialms kuna”. Kuna (kona) är ett vanligt förekommande ord på runstenar och betyder hustru. Hialm skulle kunna vara ett personnamn, så att texten kan utläsas ”Hjalms hustru”.

Mest intressant är kanske den lodräta textslingan i mitten. Runorna är orienterade med basen åt höger i bild och ska läsas nerifrån och uppåt. De första runorna i raden är slitna och svårtydda, men det sista ordet , ”bar”, framträder tydligt. Sättet det är skrivet på är anmärkningsvärt. Vi kan se att runristaren har börjat skriva b och a, för att sedan inse att hela ordet inte kommer att få plats, eftersom runslingan som löper ner ovanifrån är i vägen. Han (eller hon) har då lagt r-runan vid sidan av och efter denna satt ut två punkter för att markera att ordet är slut.

Skriver man på det sättet om man bara skriver nonsens? Det har jag svårt att tro. Jag tror snarare det är ett uttryck för att runristaren varit mån om att alla ordets bokstäver ska komma med.

2014 uppmärksammades runstenen i Norra Lundby av en student i nordiska språk vid Uppsala universitet. Han drog slutsatsen att runstenen sannolikt för fram ett verkligt budskap och gjorde ett försök att tolka inskriptionen. Enligt denna tolkning säger stenen: ”Stenen förkunnar att den länge ska synliggöra hövdingen. Den förkunnar att den en lång tid ska omtala Hjälms Gunne, Halvdans bror/far. Han hade ett gott rykte.” Om denna tolkning är korrekt, så är stenens inskription verkligen udda och liknar ingen annan runstenstext.

Runstenen i Norra Lundby, som fått beteckningen Vg 199, för nu en tynande tillvaro på kyrkogården. Den vittrar och runorna blir ständigt allt grundare och svårare att se. Det finns ingen skylt som berättar något om den och ingen verkar bry sig om att den finns där. Jag önskar att Skara pastorat skulle be Riksantikvarieämbetet att på nytt låta en runolog måla i runorna (blev alla runor korrekt tecknade förra gången?) och ta ställning till om ett förnyat tolkningsförsök kunde vara av värde. Snart går runstenen inte att längre att läsa och kanske går vi då miste om det den vill förmedla.

Stölder och vandalisering på svenska kyrkogårdar

De senaste åren har allt fler kyrkor tvingats hålla stängt på grund av risken för stöld och skadegörelse. Det har dock inte hindrat att kyrktak av koppar klippts bort och stulits. Nu verkar härjningarna ha letat sig vidare ut på kyrkogårdarna; flera dagstidningar rapporterar idag om stölder av metallföremål från gravplatser.

På en kyrkogård i Hörby i Skåne har ett 80-tal gravar utsatts för omfattande vandalisering, då 127 gravkors och andra symboler forslats bort. Kommunpolisen Johan Permerup tror att stölderna har skett för metallvärdets skull. Samtidigt har 155 askgravplatser i Falun fått sina namnplattor av brons stulna. Kyrkogårdschef Karin Elofsson beskriver förlusten som ”fruktansvärd” och uttrycker att det knappt går att förstå hur illa berörda de anhöriga måste vara.

Jag har aldrig tidigare hört talas om liknande brott i Sverige och måste säga att jag tar illa vid mig, även om jag inte är personligen drabbad. Våra kyrkogårdar är en del av vårt kulturarv med stort personligt och känslomässigt värde. Gravplatserna är minnesvårdar över tidigare generationer och hjälper oss att skapa länkar till människor som inte längre finns bland oss. Den respektlöshet som uttrycks genom gravskändning är fullständigt avskyvärd. Jag kan inte annat än hoppas att den senaste tidens vandalisering är enstaka företeelser, så att kyrkogårdarna slipper bli ytterligare en del av kulturarvet som måste låsas in och göras otillgängligt för att skyddas.

Läs mer:

https://sverigesradio.se/artikel/7561081

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/gravplatser-vandaliserade-%e2%80%93-155-namnplattor-stulna-%e2%80%9dkan-inte-t%c3%a4nka-mig-hur-anh%c3%b6riga-k%c3%a4nner%e2%80%9d/ar-BB19pK21?li=BBqxCu3

https://www.skd.se/2020/09/25/inventeringen-klar-127-gravkors-stulna/

https://www.ystadsallehanda.se/nyheter/omfattande-stolder-pa-skansk-kyrkogard-b70045cc

Fotnot: Bilden visar de anrika smideskorsen på Ekshärads kyrkogård i Värmland, ett unikt kulturarv som nu kanske är hotat.

Svensk allmogekultur, del 5: Skördetid

Nedanstående text har hämtats ut boken Svenska allmogens lif i folktro, folksed och folkdiktning av Tobias Norlind. Boken gavs ut 1912, men skildrar arbete, seder och traditioner hos den svenska allmogen under framför allt 1700- och 1800-talet.

För att utröna bästa tiden för skörd, har man äfven olika tecken. Först gäller det höskörden. ”När man får se de första kornaxen, skall man taga ned lien (för att slipa den); när man får se det andra, skall man taga till lien och gå till ängen, när man får se det tredje, då skall man springa”, heter det gamla ordspråket. De tre första strån man skär, skall man sätta på ryggen under bältet, så slipper man ryggvärk under skördearbetet. Man kan också som skydd häremot äta en oxtunga (Sdm.). Om göken gal på hövålmarna, blir fodret odrygt. Höet bör bäras till ladan af en man, sedan det blifvit hopsatt till börda af en kvinna. Om bördan sönderfaller, innan den hinner till ladan, anses det som bevis på, att endera eller bägge (bäraren och bindarinnan) före nästa höskörd kall behöfva hö till att därmed bädda vaggan. Äro de båda ogifta, så vållar därför oturen af en bördas sönderfallande bryderi, emedan de då bli föremål för de andras speord och gyckel. Då man lägger den första höknippan och halmkärfven i ladan, bör man fukta den med sitt eget vatten, ty då kan man vara säker på, att allt det öfriga fodret får vara oskadat af möss och ohyra (Rancken).

***

Sädesskörden är den viktigaste tiden på året. Rågen är färdig, då rågfältet knäpper, liksom det skulle brinna sprakande. Rågen faller ej ur axen, sedan den sista knäppen (den tredje) gått förbi (Rancken). Vid första liehugget på en sädesåker, afslitas några ax, som sättas i den afhugna stubben, på det att såväl säden som det af säden erhållna brödet må bli drygt; detta kallas att ”fylla stubb”. Lämna skär- och slåtterkarlar efter sig hela oafskurna stånd, pläga de efterföljande kvinnorna däraf göra dockor åt de slarfviga karlarna (Sdm.). Man bör aldrig flytta skylar från en af sina åkrar till en annan, för det bringar otur med säden. Då man vid skörd af säd eller lin kommit till slutet af åkern, ”skall man taga haren”, d.v.s. man ställer sig så, som om man ville fånga ett i säden gömdt djur. Ibland nöjer man sig med att täfla om att få skära sista ”skåren”. Den som gör det har ”fångat haren” och får särskild lycka och tur. I ladan får säden ej läggas så, att axen vändes utåt vägarna, ty då kan tomtarna draga bort dem. Vid skörden skall några kornkärfvar afläggas för att på julaftonen gifvas kreaturen. En del skall sättas upp på störar åt småfåglarna. När allt skördearbete slutat, skall ”skördevälling” eller ”skördegröt” förtäras; ibland väntar man med detta till nästkommande söndag. Arbetsfolket får sedan en skördefest, hvarvid dock intet särskildt förekommer annat än allmän dans och förplägning.

En dokumentär som får oss att se oss själva

Ofta är den egna kulturen så invand och självklar att den blir osynlig. Ibland behöver man titta på den andre för att se sig själv. En dokumentär som kan hjälpa oss att göra det är Cinema Pameer, som just nu går att se på svtplay. Dokumentären handlar om en biograf i Kabul, men har samtidigt mycket att säga oss om svensk kultur, svenska värderingar och det svenska samhället.

Du hittar dokumentären här:

https://www.svtplay.se/video/27876763/cinema-pameer?start=auto

Ny runsten funnen i Småland

Det har nu gått nio år sedan en tidigare okänd runsten hittades i Österhaninge söder om Stockholm. Men för ett par veckor sedan hände det igen. Familjen Larsson på Hellerö gård i Småland behövde en ny trappsten till ett uthus och fick idén att hämta hem en flat sten från utkanten av sin åker. När stenen skopades upp i grävmaskinen visade det sig att undersidan var täckt av runor. Västerviks museum kontaktades och redan dagen därpå kom en runolog från Riksantikvarieämbetet ut till platsen för att inspektera det oväntade fyndet.

Runstenen är mycket välbevarad och försedd med ett centralt kors. Runt korset ringlar sig ett drakliknade djur, vars rygg är försedd med runskrift. Inskriptionen lyder: ”Gärdar reste denna sten efter Sigdjärv, sin fader, Ögärds make.” Utformningen av rundjurets huvud talar för att stenen ristats under 1000-talets första hälft.

Nu ska stenen rengöras och runskriften målas i. En spricka måste också åtgärdas för att undvika frostsprängning. Sedan ska stenen, som jag antar kommer att få beteckningen Sm 171, ställas upp i närheten av fyndplatsen så att allmänheten kan ta del av den. Därefter följer arbetet med att tolka stenens betydelse och sätta den i ett sammanhang. I närheten av fyndplatsen hittades 2008 en silverskatt med mynt från den tid då runstenen antas ha ristats, men om något samband finns är ännu oklart.

Läs mer:

Sensationellt fynd av tidigare okänd runsten i Tjust

http://www.k-blogg.se/2020/09/20/arets-runfynd-2020/

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/arkeologen-om-runstenen

Smaka på Värmland

bild grönsaker

Smaka på Värmland är en av Sveriges största matfestivaler. Som namnet antyder hyllar den värmländsk mat och dryck och lyfter fram lokala producenters matutbud. Besökarna erbjuds möjlighet att prova värmländska specialiteter, som nävgröt och klengås, men även mer nydanande mathantverk i olika utföranden.

I år genomförs festivalen i form av en marknadsrunda, där besökarna får åka hem till producenterna istället för att samlas. Gårdar, caféer, butiker och restauranger håller öppet och på flera håll ordnas särskilda arrangemang. Bland de många deltagarna finns Höje Vedugnsbageri, Lövnäs musteri, Lindås lamm, Ljusåsens ost och Femtå Qvarn.

Festivalen arrangeras sista helgen i september varje år, vilket innebär att årets version går av stapeln 26-27 september. En karta med besöksmålen utprickade kommer att finnas tillgänglig.

För den som inte kan ta sig runt till de deltagande producenterna kommer det vara möjligt att handla produkter och ta del av specialerbjudanden över nätet.

Mer information hittar du här:

https://www.smakapavarmland.com/

När normerna förändras, del 64: Svenska myndigheter infiltreras av kriminella klaner

Arbetsförmedlingen larmar nu om att dess verksamhet infiltreras av kriminella nätverk, rapporterar Sveriges Radio. Det handlar om personer som tar anställning vid myndigheten för att lära sig regelverket och sedan utnyttjar sin position till att förse närstående med förmåner. Som exempel nämns felaktiga utbetalningar av lönebidrag och favoriseringar vid upphandling av tjänster.

Samtidigt avslöjar Aftonbladet en polisrapport som beskriver hur klaner använder sig av infiltratörer för att skaffa sig inflytande inom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunal verksamhet. Ett av syftena är att se till att kriminella företagare får bidrag för att anställa släktingar.

Jag vet inte om man borde vara förvånad. Att fräckheten när det gäller utnyttjande av den svenska välfärden inte har några gränser, har vi redan fått se otaliga exempel på. Inte ens om man är försvarsminister i Irak eller regeringsledamot i Afghanistan skäms man över att tillskansa sig bidragspengar från Sverige. Vi kan bara konstatera att signalerna blir allt tydligare: Det välfärdssystem som bygger på hederlighet, tillit och solidaritet kommer vi inte att kunna behålla när allt fler människor saknar respekt för det och utnyttjar det till att sko sig. Det svenska välfärdssystemet byggdes upp runt en kultur som nu i rask takt ersätts av andra. I förlängningen kommer det system som var avsett att ge landets medborgare grundtrygghet att tvingas i graven.

Läs mer:

https://sverigesradio.se/artikel/7556737

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/qAnQWO/polisen-sa-infiltrerar-klanernas-mullvadar-samhallet

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/af-kriminella-infiltrerar-arbetsf%c3%b6rmedlingen/ar-BB19bqzP?li=BBqxCu3

Ordspråk och talesätt, del 22: Kloka ord ur Havamal

20191005_161314

Havamal (Hávamál, den höges sång) är en del av den poetiska Eddan. Troligen diktades den på 900-talet i det som nu är Norge och nedtecknades i skrift på Island på 1200-talet. Originalspråket är fornnordiska. I verket finns en mängd levnadsregler, varav många känns förbluffande aktuella än idag. Nedan har jag samlat ett antal av Havamals tankespråk, både kända och mindre kända. Jag har använt flera av de svenska översättningar som finns och ibland gjort mindre språkliga justeringar för att förtydliga innebörden när en mening lösryckts ur sitt sammanhang. Kanske kan du hitta några tänkvärda ord, som är värda att bära med sig?

Totalt innefattar Havamal 164 strofer. Siffrorna nedan syftar på strofens nummer.

5. Vett behöver den som vida färdas

5. En okunnig man blir till löje när han sitter bland de visa

6. Bättre börda bär ingen med sig än mycket mannavett

11. Ingen färdkost är sämre än för många mått öl

19. Tala vettigt, eller tig

21. En ovis man vet inte sin mages mått

23. Den dåraktige ligger vaken hela natten och grubblar över allt. När morgonen kommer är han matt och alla problem är desamma

24. Den dåraktige tror att alla som ler mot honom är hans vänner

29. En slirig tunga som inte hålls i styr kommer ofta att orsaka fördärv

34. Vägen till en vän är aldrig lång, om han än bor långt borta

36. Bäst är eget bo, om det så är litet

36. Envar är herre i sitt hus

40. Mycket går värre än väntat

41. Med gåvor och gengåvor varar vänskapen längst

43. Till sin vän ska man vän vara

47. Man är mans gamman/ Människan är mänskans glädje

52. Ofta köps lov med det lilla

58. Sällan får liggande varg ett lårben eller sovande man en seger

59. Mycket försinkas för den som sover om morgonen

59. Rask är redan till hälften rik

63. Anförtro dig till en person, men inte två. Det du anförtror tre vet snart hela världen

64. En klok man ska kuva sitt lynne och hålla sin härsklystnad i tyglar

65. Man får ofta böta bittert för ord man sagt till andra

75. En blir rik, den andre fattig, men felet är sällan den fattiges

77. Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes. Ett vet jag som aldrig dör: domen över den döde

78. Överflöd är som en ögonblink

81. Prisa ej dag förrän sol gått ned/Om kvällen ska dagen prisas

91. Vi talar fagrast när vi tänker falskast

94. Kärlek gör kloka män till dårar

95. Det finns ingen värre sjukdom än att aldrig vara nöjd med något

115. Locka aldrig en annans hustru att tala förtroligt med dig

121. Sorg fräter hjärtat när man inte kan öppna sig för någon

124. Lik släktskap är vänskap

124. Den är ingen vän, som aldrig säger något obehagligt

128. Gläds aldrig åt ondska, utan få din glädje ur det som är gott

133. Ingen är så bra att han är fri från fel eller så usel att han är värdelös

134. Håna aldrig en gråhårig åldring. De gamla talar ofta förnuftigt

145. Gåva önskar att gengåva gives

Om Kulturminnets innehåll

Jag blev nyligen kontaktad av en bloggläsare som framförde lite försiktig kritik mot urvalet av de kulturhistoriska sevärdheter som presenteras på bloggen. Personen i fråga menade att jag inte uppmärksammat Värmlands kulturarv i tillräcklig utsträckning.

Jag kan ge mejlskrivaren rätt i att bloggen innehåller en slagsida med överrepresentation av vissa delar av landet. Det hänger främst samman med att jag är en heltidsarbetande person med begränsade möjligheter att besöka avlägsna platser. Det handlar alltså inte om en medveten selektion i syfte att gynna vissa landskap.

Min ambition är att Kulturminnet ska avspegla svenskt kulturarv från hela landet. För att få till en bättre geografisk balans i textmaterialet tar jag gärna emot hjälp från er läsare. Om ni besökt kulturhistoriskt intressanta platser eller spännande kulturarrangemang får ni hemskt gärna höra av er och berätta eller skicka bilder. Enklast är att nyttja kontaktformuläret under rubriken ”kontakt”.

Mvh

Malin Kim