Liljestenar är ornamenterade hällar av sten, som framför allt återfinns i kyrkobyggnader och på kyrkogårdar i det som under medeltiden var Skara stift. Särskilt förekommande är de i området runt Kinnekulle och de flesta är från 1100- och 1200-talet. De är nästan uteslutande huggna i sandsten och många är svagt trapetsformade med en smal fot och en bredare överdel. I regel är de 0,5-1 meter över det bredaste området och 1,5-2 meter långa. Stenar i mindre format förekommer också.
Liljestenarna har fått sitt namn av att de är dekorerade med mönster i form av stiliserade växtslingor med blad, blommor och knoppar. Ofta är växtdelarna arrangerade så att de liknar ett träd. Kanske anspelar det på livets träd, som är ett vanligt motiv i kristen konst och symboliserar återuppståndelse. Även andra kristna särmärken förekommer, inte minst kors. Vissa stenar har två små kors vid livsträdets fot, vilka tolkas som rövarnas kors på Golgata (se bild nedan). Många liljestenar innehåller också hjärtformade strukturer, så kallade hjärtpalmetter, som sannolikt är tänkta att symbolisera liv. De flesta liljestenar är försedda med en kantlist och några bär spår efter färg, vilket talar för att de tidigare varit bemålade. Analys av färgprover har visat att rött, orangegult och silver har förekommit.
Enligt vissa teorier är liljestenarna en vidareutveckling av de så kallade stavkorshällarna, som är tidsmässigt äldre. Stavkorshällarna har en betydligt enklare ornamentik i form av ett avskalat kors. Möjligen är det detta kors som successivt blivit allt mer utsmyckat med löv och grenar tills det fått liljestenarnas typiska karaktär.
2004 – 2007 gjordes en inventering av samtliga kända liljestenar under ledning av arkeologer vid Vänermuseet i Lidköping. Enstaka liljestenar finns i Värmland, Bohuslän och Dalsland, medan två har hittats på Gotland och en i Uppland. Majoriteten återfinns emellertid i Västergötland, där närmare 400 liljestenar registrerats. Ofta finns de i anslutning till romanska stenkyrkor, framför allt runt Skara, Husaby och Falköping. Kanske producerades de av samma stenmästare som tillverkade kyrkornas reliefer och dopfuntar. Helt säkra kan vi dock inte vara, eftersom ingen känd liljesten har signerats. Vissa forskare har föreslagit att liljestenarna kanske började tillverkas när kyrkobyggena avtog, som ett sätt att hålla sysselsättningen och hantverket igång.
Än idag vet vi inte säkert vilken funktion liljestenarna ursprungligen har fyllt. Inte heller vet vi varför de är utformade på sitt speciella sätt och hur det kommer sig att koncentrationen är så hög i Västergötland. Lika förbryllande är att tillverkningen verkar ha upphört lika plötsligt som den började. En omständighet som försvårar den historiska tolkningen är att liljestenarna inte har lämnats kvar på sina ursprungliga platser. Många har under århundradenas gång murats in i kyrkväggar som dekoration eller fungerat som trappsteg i trappor. I Kinne-Vedums kyrka användes tidigare en liljesten som fotskrapa och i samband med Vänermuseets inventering upptäcktes en liljesten som blivit fundament till en dieseltank på en bondgård. Några av liljestenarna är dessutom försedda med inskriptioner som visar att de återanvänts som gravstenar under 1600-talet. Det finns dock mycket som talar för att liljestenarna ursprungligen tillverkats för att fungera som gravhällar. Storleken överensstämmer väl med människokroppens dimensioner och enstaka stenar är försedda med runor som knyter dem till döda personer. Dessutom finns ”enkelstenar” och ”dubbelstenar”, där dubbelstenarna är försedda med två uppsättningar ornamentik på varsin sida om en mittlinje (se bilden överst). De båda kategorierna skulle då kunna representera enmansgravar respektive dubbelgravar, där dubbelgravarna varit till för äkta makar.
Med sin särpräglade utformning är liljestenarna en fornlämningskategori som är närmast unik för Västergötland och de kan betraktas som en eget konstuttryck inom den romanska konsttraditionen. Det påkostade arbetet och dekorativa utförandet gör dem till några av våra mest intressanta konstföremål från Sveriges tidiga kristna tid.
Fotnot: Bilden överst visar en liljesten utanför Kinne-Vedums kyrka. Stenen på den nedre bilden finns i Husaby kyrka.
Tryckta källor:
Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2008), Upplev Sverige, Bonnier Fakta
Otryckta källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Liljesten
Kulturhistoria
https://www.svd.se/liljestenar-ar-unikt-for-vastergotland
Information har även inhämtats vid besök på Västergötlands museum
Tack för denna intressanta artikel.
GillaGillad av 1 person