Kulturhistoriska sevärdheter, del 44: Nääs slott

Nääs slott är vackert beläget vid sjön Sävelången ett par mil utanför Göteborg. Slottet och de omgivande naturområdena är öppna för besökare och den som tar sig dit får ta del av en högst historiemättad miljö. Interiören räknas som Sveriges bäst bevarade högreståndsmiljö från 1800-talet och än idag fortlever den hantverkstradition som en gång gjorde Nääs omtalat långt utanför Sveriges gränser.

Hur långt tillbaka i tiden Nääs historia löper är inte helt klarlagt. Egendomen omnämns första gången i ett kungligt brev från 1529, som beskriver att en Joen Småsven tilldelats två kronogods med namnet ”Näss i Skalfzö soken”. Dendrokronologiska undersökningar av trästockar i slottets källarvåning har visat att träden fälldes på 1630-talet, vilket ger en fingervisning om den nuvarande byggnadens ålder. Under de påföljande seklerna kom godset att innehas av flera framträdande släkter, som Lilliehöök, Natt och Dag, Oxenstierna, von Utfall och Reenstierna. 1868 såldes det till den förmögne köpmannen August Abrahamsson, som lät göra stora renoveringar både in- och utvändigt. Byggnaderna försågs med påkostad dekor och utrustades med tidens främsta moderniteter. Det är från hans tid som slottet har bevarat sin prägel.

August Abrahamsson hyste ett intresse för utbildning och hantverk och lät 1872 öppna en slöjdskola för pojkar i en byggnad på slottsområdet. Hans unge systerson Otto Salomonsson blev rektor och skolan blev snart vida omtalad för sin speciella pedagogik. Snart öppnades seminarier för slöjdlärare, som lockade deltagare från stora delar av världen. Framför allt var det undervisningsidéerna inom trä- och metallslöjd som vann uppskattning, men kursdeltagare kunde även studera textilslöjd, lära folkdans eller gå kurser i trädgårdsskötsel. Vid ett kurstillfälle deltog inte mindre än 19 nationaliteter. På grund av den internationella uppmärksamheten kallades utbildningsverksamheten på Nääs för ”Sveriges fönster mot världen”.

Den pedagogik som utvecklades vid Nääs (Nääsmetoden) innebar att eleverna arbetade utifrån modeller, som tillverkades i en bestämd ordningsföljd. Varje steg innebar att tidigare kunskaper tillvaratogs och teknikerna blev successivt blev mer komplicerade. Från 1880-talet fick även kvinnor delta i kurserna och kring förra sekelskiftet var över en tredjedel av deltagarna i träslöjdsutbildningen kvinnor. Det var på den tiden uppseendeväckande och väckte kritik, men Otto Salomonsson framhärdade i sin övertygelse.

Under slöjdlärarutbildningens tid utvecklades även en tradition med storslaget midsommarfirande på Nääs. Festligheterna pågick i två dagar och arrangerades av kursdeltagarna.

Under Nääs mest aktiva epok tillbringade två av tidens främsta författarinnor, Selma Lagerlöf och Sophie Elkan (systerdotter till August Abrahamsson), åtskilliga somrar på slottet. De disponerade slottets högra flygel som sommarbostad och Nääs kom att ha stor betydelse för deras skrivande. I Selma Lagerlöfs bok Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige finns en ingående beskrivning av livet på Nääs, betraktat genom en folkskollärarinnas ögon.

Nu märkte hon överallt den stora, underbara välviljan. Nu såg hon hur kärleksfullt det var ordnat för dem, som gingo igenom seminariet. Kursdeltagarna fingo vida mer än bara undervisning i handarbete. Direktören höll föreläsningar om uppfostran för dem, de gymnastiserade, bildade en sångförening, och nästan var kväll hade de samkväm med musik och uppläsningar. Och dessutom fanns det böcker, båtar, badhus och piano för deras räkning. Det var meningen, att de skulle ha det bra och trivas och vara lyckliga.

Hon började förstå vilken oskattbar förmån det var att under sommarens vackra dagar få vistas på en stor svensk herrgård. Slottet, där den gamle herrn bodde, låg högt på en kulle, som var nära nog kringfluten av en slingrande sjö och förbands med land genom en vacker stenbro. Hon hade aldrig sett något så skönt som blomgrupperna på terrasserna framför slottet, som de gamla ekarna i parken, som vägen längs med stranden, där träden lutade ut över vattnet, eller som utsiktspaviljongen på klippan ovanför sjön. Skolbyggnaderna lågo på fasta landet mittemot slottet på gröna, skuggiga strandängar, men det stod henne fritt att ströva omkring i slottsparken, när hon hade tid och lust. Hon tyckte att hon aldrig hade vetat hur ljuvlig sommaren var, förrän hon hade fått njuta den på ett så vackert ställe.

Ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

August Abrahamsson bodde själv kvar på Nääs fram till sin död 1898 och är nu begravd i slottsparken. Han var mån om att skolan skulle få finnas kvar och testamenterade därför egendomen till staten i form av en stiftelse. Nääs slott och slöjdseminarium förvaltas nu av stiftelsen, som ser till att underhålla den historiska miljön och ordna kursverksamhet i August Abrahamssons anda.

Nääs är idag en högst levande kulturmiljö och klassat som nationellt byggnadsminne. Slottets huvudbyggnad fungerar som museum och erbjuder dagliga visningar under sommaren. I byggnader som varit stall och sädesmagasin finns nu restaurang, café, hantverksbutik och byggnadsvårdscentrum. August Abrahamssons stiftelse är en av Sveriges största arrangörer av kurser i slöjd, hantverk och folklig kultur, vilka hålls på slottsområdet. Traditionen med midsommarfester upprätthålls ännu och den artrika naturen runt Nääs har blivit naturreservat. Sammantaget gör detta Nääs till en betydelsefull kulturarvsbärare och ett förstklassigt besöksmål, väl värt att ta del av.

Mer information om Nääs och de arrangemang som erbjuds finns på slottets hemsida.

Foto: Bilden överst är tagen av Mimmi Blomgren. Övriga är hämtade på Wikimedia Commons.

Tryckta källor:

Lagerlöf, Selma (1907), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Albert Bonniers förlag

Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

Grenholm, Lennart; Wivall, Per (red. 1992), Värt att se i Sverige: En reseguide, Bonniers

 

Otryckta källor:

https://www.goteborg.com/naas-slott/

http://www.naas.se/

Ordspråk och talesätt, del 24: Lika goda kålsupare

bild ordspråk

Att ”supa kål” var i äldre svenska detsamma som att äta kålsoppa. Formuleringen hänger ihop med att sådan mat som åts med sked (soppa, buljong, kräm, välling och dylikt) kallades supanmat. En kålsupare var alltså en person som åt kålsoppa. I det gamla Sverige var det en billig och utbredd maträtt, som åts i alla samhällsklasser.

I bildlig betydelse används uttrycket lika goda kålsupare till att säga att två eller flera personer är likställda – de har lika dåliga karaktärer eller är behäftade med samma fel. Uttrycket skildrar således att den ene inte är bättre än den andre. Ofta används formuleringen i ett ironiskt eller nedsättande sammanhang.

Av tradition anses uttrycket ha myntats av Hertig Karl, som 1599 ska ha sagt till en av sina rådsherrar: Så borde ock lika bröder ware lika kålsupare.

Tryckta källor:

Hallengren, Anders; Hellsing, Birgitta; Hellqvist, Magdalena (2000), Bevingat, Albert Bonniers förlag

Holm, Pelle (1964), Bevingade ord, Bonniers

 

Otryckta källor:

https://sv.wiktionary.org/wiki/vara_lika_goda_k%C3%A5lsupare

https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A5lsupare

https://www.dn.se/blogg/spraket/2008/09/22/kalsuparna-vad-har-de-for-sig-1980/

Gustav Adolfsdagen

bild GustavAdolfBakelse

6 november 1632 stupade kung Gustav II Adolf i slaget vid Lützen. Under 1800-talet började detta datum firas som en minnesdag och uppmärksammas som allmän flaggdag i Sverige och Finland.

Firandet tog fart vid 200-årsjubileet 1832 och särskilda traditioner med koppling till dagen har därefter uppstått. 1909 skapades den nu välspridda Gustav Adolfs-bakelsen av konditorn Emil Bräutigam i Göteborg. Något standardiserat utförande finns inte, men oftast är den fyrkantig och kröns av en medaljong, där monarkens profil avbildas i choklad eller marsipan. Originalet hade smak av choklad och citron och innehöll sockerkaksbotten och smörkräm, men utformningen kan idag variera.

Särskilt starka är traditionerna runt Gustav Adolfsdagen i Göteborg, eftersom staden anses ha grundats av Gustav II Adolf. I Uppsala uppmärksammas han istället för sina generösa donationer till universitetet, genom att studenter samlas för sång vid obelisken i Odinslund. Vid Lunds universitet ordnas Gustav Adolfs-balen av Göteborgs nation och i Stockholm brukar Livrustkammarens vänner bjuda på något arrangemang med koppling till museet. Dagen firas också bland svensktalande i Finland under namnet Svenska dagen.

Läs mer:

Gustav Adolfsdagen 6 november 2016

https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/gustav-adolfsdagen

https://svenskahogtider.com/tag/gustav-adolfsdagen/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/gustav-adolf-bakelsen-100-ar

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_II_Adolf

Tänkvärt om kultur, del 43

Vår historia och kultur är inte längre föremål för halsstarrigt försvar utan i stället för ständigt förklenande kommentarer jämfört med nästan vad som helst på andra sidan horisonten. Svensk folkdans är höger men muslimska dansande dervischer är så spännande trots – eller därför att! – man inte vet vad det handlar om.

– Göran Adamson

Göran Adamsons artikel finns att läsa i sin helhet här:

Kulturhistoriska sevärdheter, del 43: Klosterområdet i Vadstena

20200802_120556

Vadstena vid Vätterns östra strand kan än idag sägas vara heliga Birgittas stad. Stora delar av stadsbilden präglas av det kloster hon lät grunda och av den verksamhet klostret förde med sig till platsen. I det gamla klosterområdet finns lager efter lager av historia, som skildrar flera hundra år av Sveriges utveckling.

Klosterområdets rötter går tillbaka till 1200-talet, då den regerande folkungaätten (Bjälboätten) lät uppföra ett palats i Vadstena åt kung Valdemar (Birger jarls äldste son). Palatset var mycket påkostat, 58 meter långt och byggt av tegel. Inne i byggnaden fanns bland annat en stor audienssal och en övervåning med kapell och festsal.

I mitten av 1300-talet hade palatset tagits över av kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanka av Namur. Som stöd åt den utlandsfödda drottningen hade en släkting till kungahuset anställts som hovdam: den fromma Birgitta Birgersdotter. En dag när Birgitta var försjunken i bön fick hon en uppenbarelse, där hon uppmanades att anlägga ett kloster på den plats där hon befann sig. Birgitta förstod då att det var hennes uppgift att grunda en klosterorden i Vadstena. Kort därefter skrev kung Magnus och drottning Blanka ett testamente i vilket de donerade palats och gods till det framtida klostret.

Birgitta kom sedan att tillbringa många år i Rom i väntan på att få sin klosterregel godkänd av påven. 1370 utfärdade påven Urban V en stadfästelse för Birgittas kloster och det kom sedan att uppföras i enlighet med hennes detaljerade instruktioner. Själv avled hon i Rom 1373 och fick aldrig se sitt livsverk färdigställt, men 1384 invigdes klostret och Birgittas dotter Katarina blev dess första abbedissa. 1430 invigdes den tillhörande klosterkyrkan, som även den byggts enligt Birgittas anvisningar. Birgitta hade då redan hunnit bli helgonförklarad och kallades heliga Birgitta.

Heliga Birgittas kloster hade två konvent, ett för 60 systrar och ett för 25 bröder. De levde helt separerade i åtskilda byggnader och hade varsin trädgård. Kommunikation mellan de båda konventen skedde i ett särskilt hus, det så kallade talehuset, där skrivelser och föremål kunde utväxlas utan visuell eller kroppslig kontakt genom en vridbar tunna. Både nunnor och munkar hade en strikt arbetsordning och klostret kom att bli rikets religiösa centrum, med en omfattande produktion av handskrifter och liturgiska textilier. Till klosterverksamheten hörde även helgeandshus för sjuka och ålderstigna. Med tiden kom det stora antalet besökande pilgrimer att leda till att en stadsliknande bebyggelse växte fram på klostrets mark och år 1400 fick Vadstena stadsprivilegier.

Under reformationen på 1500-talet lät Gustav Vasa konfiskera klostrets egendomar. År 1550 stängdes munkklostret och 1595 drevs de sista nunnorna bort från Vadstena. På 1600-talet användes systrarnas konvent som krigsmanshus åt före detta soldater som skadats i strid. Under en period fungerade kapitelsalen som kyrka och i en av klosterlängorna inrättades en skola. Några av nunnornas längor kom även att användas som korrektionsanstalt för lösdrivare och tjuvar, medan klosterbrödernas hus nyttjades som förråd.

När krigsmanshuset stängdes blev byggnaden omgjord till sjukhus. Olika former av vårdinrättningar kom sedan att avlösa varandra fram till 1951, då det blev beslutat att Vadstena folkhögskola skulle få överta lokalerna. I samband med att byggnaderna skulle restaureras för ändamålet gjordes emellertid en förbluffande upptäckt: Det gamla nunnekonventet var inte bara byggt på platsen för det tidigare Bjälbopalatset, utan inrymt i själva palatsbyggnaden. Tidigare hade man antagit att klostret i enlighet med Birgittas anvisningar hade rests ”på palatsets ruiner”, men av allt att döma var detta en bildlig formulering som endast åsyftade att palatset skulle förenklas och ödmjukas. Under lager av ombyggnationer var det medeltida palatset tämligen intakt, samtidigt som nunnornas dormitorium i palatsets övervåning var välbevarat. Restaureringen avbröts och istället inrättades Sancta Birgitta klostermuseum, som nu skildrar byggnadens makalösa historia.

Besökare till klostermuseet kan idag avläsa byggnadens olika historiska faser i de spår som lämnats. På övervåningen finns nunnornas dormitorium med 60 celler, precis som Birgitta anvisat.

20200802_125826

Ett par av klostercellerna har rekonstruerats och inretts enligt de föreskrifter Birgitta lämnade för sin klosterorden. All inredning präglades av enkelhet och möblemanget var sparsamt. Av väggarnas placering kan man se att cellerna var placerade så att två nunnor fick dela på ett fönster och någon dörr att stänga om sig fanns inte.

20200802_130448

I det rum som fungerade som det gamla palatsets kapell – och som kanske var det rum där Birgitta mottog uppenbarelsen rörande klostrets grundande – låg sannolikt abbedissans sovrum. Idag förvaras här den kista som Birgittas skelett bars i under transporten från Rom till Vadstena.

Intill museet ligger klosterkyrkan, som rymmer flera medeltida inventarier. Inte minns finns här två berömda skulpturer av Birgitta, som brukar benämnas ”den porträttlika” och ”den extatiska”. I ett relikskrin förvaras Birgittas kvarlevor.

20200802_151843

Av det tidigare munkklostret finns få lämningar där medeltiden är synlig. Huvudbyggnaden har gjorts om i flera etapper och dess ursprungliga arkitektur går inte längre att se. Idag rymmer huset Restaurang Munkklostret och Klosterhotellets reception. Munkarnas klosterträdgård finns dock kvar som en park med fruktträd söder om kyrkan. Den mur som en gång avgränsade munkträdgården är delvis bevarad.

20200802_132233

Nere mot Vätterns strand kan besökare ta del av den så kallade ruinparken, som visar framgrävda grundmurar från klostrets bageri och bryggeri. Här finns även talehuset, där den gamla kommunikationstunnan mellan konventen rekonstruerats.

1963 återupptogs klosterverksamheten i Vadstena och idag lever åtta Birgittasystrar i den nya klosteranläggningen Pax Mariæ. Själva klausuren är inte öppen för allmänheten, men klostret driver ett gästhem där besökare är välkomna att bo.

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Hjertberg, Lars et al (2008), Halva kungariket är ditt. Svenska folkets kulturarv, Gullers

 

Otryckta källor:

https://birgittaskloster.se/

Hem

https://www.upplevvadstena.se/kloster.htm

https://www.visitostergotland.se/sv/vadstena/277446/Klosteromradet/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstena_kungsg%C3%A5rd

Information har även inhämtats vid besök i klosterområdet och på Sancta Birgitta klostermuseum.

Tänkvärt om kultur, del 42

bild pärla

Är ni upprörda över att ledarna i Tyskland, England, Italien eller andra europeiska länder stänger sina gränser för att skydda framsteg de uppnått efter många år? Förväntar ni er att de ska öppna dem så att vi kan åka dit, kräva att vi ska få behålla vår kultur, som kan vara väldigt annorlunda mot arbetsmoralen i dessa länder?

Ni kräver att få åka dit med er egen kultur, som ni inte anser förhandlingsbar. Ni säger ”så här är vi och ni måste acceptera oss på grund av mänskliga rättigheter”. Nej.

Om ni kommer till ett annat land som gäst ska ni fullständigt foga er i deras lagar, seder, traditioner och kultur. Ni måste foga er totalt. Om ni inte är villiga att göra det – åk inte dit. Förvänta er inte att de ska öppna dörren för er så att ni kan åka dit och skapa problem.

Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi