Julgröt

Bild Jenny_Nyström_-_Grötstunden

Gröten är den äldsta rätten på det svenska julbordet och går att spåra tillbaka till förkristen tid. Vad den innehållit har dock varierat genom århundradena. I äldre tid gjordes julgröt av korn eller råg och gavs en festlig prägel genom att kokas på mjölk. Den nu populära risgrynsgröten kom inte förrän mot 1800-talets slut, då det också blev vanligt att tillsätta grädde, ägg eller smör. Kanel som krydda på gröten är en modern tradition.

Grötätandet lever kvar än idag och är kopplat till särskilda seder. En tradition som löper tillbaka till 1700-talet är att rimma till gröten. I det gamla bondesamhället syftade dessa grötrim ofta på gårdens lokala förhållanden eller de människor som levde där. Hur det kunde gå till under 1800-talet berättas i en uppteckning från Hornborga i Västergötland:

Fatet placerades mitt på bordet och var och en åt därur med sin slev ty tallrikar begagnades icke. Husbonden kom det till att börja, och han tog för sig en slev och utsade sitt rim. Nästa man tog vid och så gick det sedan undan för undan laget omkring. Som det ofta hände att man ej genast var färdig med sitt rim så avstannade skeagången, men drog det för långt ut på tiden fortsattes ätandet så småningom. Men för den som undandragit sig skyldigheten att rimma undanslogs alltid sleven tills det mer eller mindre lyckade rimmet blivit funnet.

En annan tradition är att gömma en mandel i gröten för att låta den avslöja vem som ska bli gift påföljande år. Ibland kunde mandeln istället betyda att mottagaren skulle få tur eller fick önska sig något. I slutet av 1800-talet förekom det att mandeln ersattes av en liten grötdocka av porslin.

Enligt gammal sed skulle gårdstomten varje år bjudas på en tallrik gröt som lön för årets arbete. Ursprungligen fick tomten sin gröttallrik på nyårsafton, men när han blev jultomte flyttades tackgröten till julnatten. När det gällde denna traktering var hustomten lite kitslig och sägner berättar om tomtar som valt att ge sig av om husfolket glömt bort hans julgröt. Om han blev besviken på gröten, exempelvis för att det fattades en smörklimp på toppen, kunde han bli så vred att han hämnades genom att slå ihjäl en ko.

Tryckta källor:

Modéus, Martin (2000), Tradition och liv, Verbum

Neumüller, Anders (1980), God Jul: Svenska jultraditioner på helgkort från förr, Bonniers

Schön, Ebbe (1980), Julen förr i tiden, Natur och Kultur

Swahn, Jan-Öjvind (2014), Jul med Jenny Nyström, Ordalaget

 

Otryckta källor:

http://www.msn.com/sv-se/mat-dryck/matnyheter/vad-h%c3%a4nder-med-den-som-f%c3%a5r-mandeln-i-gr%c3%b6ten/ar-BBYhktI?li=BBqxCu3

https://www.vastarvet.se/kunskap–fakta/sanningar-och-myter/den-magiska-julgroten/

2 reaktioner på ”Julgröt

  1. Heliga Birgitta, som levde på 1300-talet, varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att hedra tomtar och inte gå i kyrkan. Hon benämner tomtegudarna som ”tompta gudhi”. I hennes skrifter framgår det även att vissa gårdar ställde ut mjölk åt tomten redan på 1300-talet.

    Gilla

  2. Ping: Julen | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s