Året som gått

Nu närmar sig 2020 sitt slut. Det har varit ett omtumlande år, då vårt vanliga sätt att leva på många sätt har stöpts om. Kanske har vi fått se samhället och världen förändras på ett sätt som kommer att sätta spår för en mycket lång tid framöver.

Jag har gjort mitt bästa för att Kulturminnet ska löpa på så oförändrat som möjligt och har nog lyckats ganska bra. De serier som funnits med från bloggens början har regelbundet fyllts på med nya inlägg, inte minst rörande folksagor, nordisk folktro och nordisk mytologi. Texten om gårdstomten blev välläst – svenskarna tycker uppenbarligen om sin uråldriga tomtegubbe.

Under året har bloggen fortsatt tipsa om spännande kulturhistoriska sevärdheter i Sverige, vilket kanske varit till extra nytta när utlandsresor inte varit möjliga. Inte minst har besök gjorts till den underjordiska fästningen på Hemsö, som haft en hisnande roll i svensk militärhistoria. Utöver detta har bloggen berättat om de enastående hällristningarna vid Nämforsen och om lämningarna efter heliga Birgittas kloster i Vadstena. Likaså har bloggen skildrat historien bakom Döda Fallet, som idag är ett vattenfall utan vatten.

En av bloggens mer populära serier är ”Ordspråk och talesätt”, som kortfattat beskriver bakgrunden till språkliga uttryck. Under 2020 har bloggen bland annat tittat på varför vi säger saker som ”nu går skam på torra land”, ”gå på i ullstrumporna” och ”lika goda kålsupare”.

Till Kulturminnets kärna hör texter som skildrar Sveriges rika kulturhistoria. Bloggens följare har fått läsa om de unika guldgubbarna, bildstenarna på Gotland och de gåtfulla liljestenarna. Därutöver har bloggen berättat om kolbullarnas historia, våffeldagens ursprung och vad våra runstenar säger om vikingatidens ideal.

Inom ramen för serien ”Klenoder ur vårt kulturarv” har några av vårt lands främsta kulturhistoriska skatter skildrats, inte minst den 500 år gamla kartan Carta Marina och det fascinerande Birkakrucifixet. Hjortbergstavlan, som inte utan anledning brukar kallas ”Sveriges intressantaste tavla” har också förärats ett eget inlägg.

Utöver detta har Kulturminnet försökt uppmärksamma några av årets mest spännande kulturhistoriska händelser. Till dessa hör fyndet av en tidigare okänd runsten och den återfunna bildstenen från Hunnestadsmonumentet. Bloggen har även berättat om återuppbyggnaden av den nerbrunna Södra Råda kyrka. Tyvärr har det också funnits anledning att ta upp mindre glädjande händelser, som vandaliseringen av anrika halländska fornminnen och skadegörelsen på svenska kyrkogårdar.

Under året har två nya serier startats: Svensk allmogekultur och Svenska sägner. Svensk allmogekultur återger utvalda delar ur folklivsforskaren Tobias Norlinds bok Svenska allmogens lif från 1912. Inlägget om frieri och trolovning lockade många läsare. Inom ramen för Svenska sägner återberättas sägner och legender av olika åldrar och från olika delar av landet. Hittills har läsarna fått bekanta sig med Pintorpafrun och Puttetorpa here.

Liksom tidigare år har Kulturminnet diskuterat frågor relaterade till kulturpolitik. Ett inlägg som väckte viss uppståndelse handlade om huruvida man kan stötta det kyrkliga kulturarvet utan att stötta kyrkans omvandling. Jag tvekade länge innan jag publicerade det eftersom jag anade att åsikterna skulle gå isär, men diskussionen blev kreativ. Bloggen har också försökt vara en röst i debatten rörande kulturens roll i samhället, framför allt som motvikt till den oreflekterade hyllningen av mångkultur och nedvärderingen av det svenska, som länge dominerat den offentliga diskussionen. Exempelvis har Kulturminnet diskuterat kulturens inflytande på samhällets funktion och tipsat om en tänkvärd intervju om mångkulturalism. På det området börjar nu en ljusning skönjas i allmän media. Från flera håll har vi under året fått se en gryende insikt om att svensk kultur och svenska värderingar har tjänat landet väl. Det är en försiktig trend, som jag hoppas vi ska få se ta betydligt större plats.

Vid några tillfällen under året har Kulturminnet försökt verka utåt. Ett mejl skickades till Riksantikvarieämbetet för att påtala det eftersatta underhållet av häll- och runristningar. Även bokförlaget Bonniers kontaktades i syfte att propagera för behovet av en bok som inspirerar till att upptäcka svenskt kulturarv. Det gick inget vidare.

Det är alltid glädjande när läsare hör av sig och på olika sätt bidrar till Kulturminnets utveckling. Ett innerligt tack skickas till Dick Andén, som bevakat restaureringen av Holmfastristningen i Södertälje, och Mimmi Blomgren, som tipsat om Nääs slotts intressanta historia. Tack även till Rolf Bergstedt, som bidragit med fördjupad kunskap om Söderalaflöjeln, och Cathy, som delat med sig av sin västgötska julkrubba. Ett stort tack vill jag också skicka till Anna Lindén, som berättat om en bonad som ärvts i hennes släkt i sex generationer. Förhoppningsvis får jag snart anledning att återkomma till ämnet, eftersom jag hoppas kunna besöka en privat bonadssamling så snart covidpandemin avklingat. Jag vill också framföra tack till Allmogens för ett gott samarbete och många läsvärda artiklar.

Under 2020 har Kulturminnet haft drygt 83 000 besök, vilket är mer än något tidigare år. Om det är att betrakta som mycket eller lite i bloggsammanhang har jag ingen aning om, men det är en glädje för mig att se att Kulturminnet växer och lockar till sig fler läsare. Förhoppningsvis avspeglar det ett ökande intresse för svensk kultur bland allmänheten.

Så slutligen några ord om förhoppningar och planer inför nästa år: Vid en tillbakablick ses att de texter där läsare bidragit med berättelser ur den egna släkthistorien eller beskrivningar av kulturhistoriskt intressanta föremål har blivit lyckade och omtyckta. Exempel finns här, här och här. Det är tydligt att det finns ett behov av ett personligt perspektiv på den svenska kulturen. Under 2021 planerar jag därför att starta en ny serie på bloggen (”Svenska bilder och berättelser”), där den som önskar får berätta om minnesvärda personer, släktklenoder, ett speciellt fotografi eller särskilda händelser som förtjänar att minnas. Sådana bilder, vittnesbörd och hågkomster är viktiga för att bevara historien om Sverige. Hör gärna av dig redan nu om du önskar bidra. Enklast är att nyttja kontaktformuläret under ”Kontakt”.

Jag passar på att önska er alla ett Gott Nytt År och skickar med förhoppningar om ett friskare, friare och klokare 2021!

Malin Kim