Tjugondag Knut

”Tjugondag Knut körs julen ut.”

”Tjugondag Knut är julen slut.”

”Tjugondag Knut kastas granen ut.”

”Knut driver julen ut.”

Talesätten som skildrar tjugondag Knuts betydelse är många och förekommer i olika varianter. Genom tiderna har namnet Knut haft sin dag både den 7 och 13 januari. Att ”Knut kör julen ut” har dock varit så djupt rotat att julens avslut har fått följa med namnsdagens förflyttning.

Eftersom julhelgen skulle ändas vid Knut har det förekommit många olika sätt att göra dagen festlig. I det gamla bondesamhället var det vanligt att ungdomarna drog runt i bygden med en ”Knutgubbe” av halm för att skrämmas eller göra hyss. Livs levande Knutgubbar i form av utklädda personer förekom också (se bilden överst, som visar Knutgubbar i Bohuslän 1922). På vissa håll ingick det i upptågen att dunka med en träklubba i husknutarna för att påminna om vilken dag det var. På andra håll sprang barn och ungdomar runt och tiggde mat och dryck att kalasa på, samtidigt som de ropade ut julen. I delar av Värmland lever traditionen att ”gå Knut” kvar i vår tid i form av att barnen klär ut sig för att gå runt och tigga överblivet julgodis. Knutgubbar i form av dockor, vars fickor ska fyllas med godsaker, kan nyttjas för ändamålet. I några uppländska bruksorter har ”Knutsmasso” utvecklats till att bli ett karnevalsliknande tåg, som går genom orten.

Under 1800-talet kom tjugondag Knut att bli tid för julgransplundring, vilket hängde samman med att granen ofta smyckades med ätbara godsaker. Sin storhetstid hade julgransplundringarna under efterkrigstiden. Till plundringen hörde danslekar och sånger, inte minst visan Nu är glada julen slut:

Nu är glada julen slut slut slut.
Julegranen kastas ut ut ut.
Men till nästa år igen
kommer han var gamle vän
för det har han lovat.

Idag lever traditionen med julgransplundring kvar framför allt inom föreningsliv och kyrkliga församlingar. Julgransplundring i hemmet är inte längre lika vanligt.

Vem var Knut?

Tjugondag Knut har fått sitt namn efter hertig Knut Lavard, som var brorson till Knut den store i Danmark på 1100-talet. Denne hertig blev indragen i en strid om den danska kronan, där han dödades av sin maktlystne kusin Magnus. Kusinen lät bjuda in Knut på julgille, men nyttjade tillfället till att genomföra sitt illistiga dåd. När danskarna fick höra talas om mordet på den populäre ädlingen spred sig ett upplopp i landet, som resulterade i att både Magnus och hans far bragdes om livet. Kronan gick sedan till Knuts son Valdemar, medan Knut själv helgonförklarades. Hans dödsdag 7 januari gjordes till minnesdag och gavs hans namn.

Tryckta källor:

Modéus, Martin (2000), Tradition och liv, Verbum

Rehnberg, Mats (1986), Svensk jul, Wahlström och Widstrand

 

 

Otryckta källor:

https://svenskahogtider.com/category/tjugondag-knut-2/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tjugondedag_jul

https://www.isof.se/om-oss/levande-traditioner—immateriella-kulturarv-/forteckningen/forslag-2014/2015-04-28-knutsmasso.html

https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/tjugondag-knut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s