Svenska sägner, del 4: Skvadern

Skvadern är ett märkligt djur, som framför allt förekommer i trakterna runt Sundsvall. Till utseendet är den till hälften hare och till hälften fågel, där huvudet utgörs av haren, medan ryggpartiet är försett med vingar. Enligt sägnen ska det komma sig av att skvadern har en hare till mor och en tjäder till far.

Skvadern omtalades första gången av flottningsinspektor Håkan Dahlmark, som arbetade på Lövudden vid Indalsälvens mynning. På sin fritid var han en skicklig jägare som gärna drog jägarhistorier för sina kamrater. Efter en jakttur i Lunde skog utanför Timrå 1874 kunde han berätta att att han skjutit en bevingad hare, där fjäderdräkten såg ut att komma från en tjäder. Detta förunderliga djur döpte han till ”skvader”. Historian om skvadern kom sedan att fortleva och återberättas, så att den blev allmänt känd i området.

Till Dahlmarks födelsedag 1907 bad hans hushållerska sin systerson, konstnären Halvar Frisendahl, att måla en tavla med skvadermotiv. Systersonen tog uppgiften på största allvar och lät bygga en modell genom att foga samman en hare och en tjäder som han inköpt på Stora Torget i Sundsvall. Hans målning blev därefter arketypen för skvaderns förmodade utseende. Dahlmark testamenterade sedan tavlan till Medelpads fornminnesförening, som lät skapa en uppstoppad version av djuret. Än idag kan besökare på föreningens museum beskåda denna skvader i en monter. Ett annat exemplar finns på Biologiska museet i Stockholm.

Skvadern har förärats ett eget latinskt namn (Tetrao lepus pseudo-hybridus rarissimus L, vilket betyder ungefär ”den sällsynta hybriden mellan tjäder och hare”) av journalisten Olof Högberg. Denna vetenskapliga kategorisering har gjort att skvadern omnämns i flera uppslagsverk. I Medelpad har ordet ”skvader” dessutom fått spridning och börjat användas för att beteckna mindre lyckade kombinationer av alla möjliga slag.

Att skvadern idag är populär och välbekant i sina hemtrakter behöver ingen tvivla på. I Sundsvall har en gymnasieskola döpts efter det märkvärdiga djuret och utanför staden finns en vägsträcka där en vägskylt varnar för skvadrar.

 

 

Tryckta källor:

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Det Bästa

 

 

Otryckta källor:

https://kvallsstunden.se/haren-och-tjadern-blev-en-skvader/

https://skvadern.com/skvadern.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Skvader

En reaktion på ”Svenska sägner, del 4: Skvadern

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s