Polskan inom svensk musiktradition

Polskan är den dominerande låtformen inom svensk folkmusik. Den förekommer över hela landet, men har särskild koppling till det gamla fäbodväsendets kultur. Enligt äldre källor är omkring 80% av de folkliga melodier som insamlats i Sverige polskor.

Utmärkande för polskan är att den går i tretakt (3/4-takt), men är mindre centrerad kring första taktslaget än valsen. Ofta läggs viss tyngd på tredje slaget. Det är också vanligt att taktdelarna har olika längd. Sitt namn har polskan fått av att den antas komma från Polen, varifrån den togs till Sverige under 1600-talet och inlemmades i folkmusiken. Sin storhetstid hade den under 1700- och 1800-talet.

Med tiden kom polskan att utvecklas i lokala varianter med karakteristiska skillnader. Äldre polskor har ofta influerats av vallåtsmusik, där de enkla instrumenten bidragit med ett begränsat tonomfång. I vissa fall har gamla psalmer fångats upp och vidareutvecklats inom polsktraditionen. Många traditionella visor och sånger är också polskor, inte minst Räven raskar över isen, Prästens lilla kråka, Hej tomtegubbar och Vårvindar friska.

Till musikformen hör en pardans med samma namn, som utvecklats till olika varianter i olika delar av landet. Från början dansades polskan på fläck och sådan ”fläckpolska” lever ännu kvar i södra och västra Sverige. Vanligast är dock den så kallade rundpolskan, där paren inbördes dansar medurs och samtidigt förflyttar sig moturs i en cirkel över dansgolvet. Utifrån olika sätt att uppföra dansen har beteckningar som högerpolska, bakmes, frammes, springpolska och slängpolska uppstått. En undergrupp till polskan är hambon. För polskedansare som vill få bekräftat att de behärskar tekniken enligt konstens regler finns möjlighet att dansa upp inför en kunnig jury för att erhålla ett polskmärke.

Fotnot: Den som vill lära sig dansa polska har många möjligheter. Det finns folkdanslag på ett stort antal orter och i samband med sommarens spelmansstämmor brukar danskurser anordnas. Ibland erbjuds danskurser av studieförbund.

Ett fint exempel på en västgötapolska, framförd av Skansens folkdanslag, hittar du här.

 

Tryckta källor:

Aulin, Arne; Connor, Herbert (1974), Svensk musik. Från vallåt till Arnljot, Bonniers

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Det Bästa

 

Otryckta källor:

Dansen Polska

http://www.norbeck.nu/swedtrad/indexs.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Polska_(musik_och_dans)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s