Svensk allmogekultur, del 10: Tobak

Nedanstående text har hämtats ut boken Svenska allmogens lif i folktro, folksed och folkdiktning av Tobias Norlind. Boken gavs ut 1912, men skildrar arbete, seder och traditioner hos den svenska allmogen under framför allt 1700- och 1800-talet.

Kom kaffebruket tämligen sent till allmogen, så nådde tobaken som njutningsmedel så mycket förr. Redan under 1600-talet omtalas tobaksbruket ej sällan hos allmogen, och 1700-talets första del – tobaksförbudens tid – såg bruket sprida sig äfven till kvinnorna och barnen.

I början synes tobaken ha användts som läkemedel. I Carl Lindhs ”Husapotek och läkebok” af 1675 heter det, att tobak var ett godt medel mot hufvudvärk, men anses samtidigt som ”en orsak till mycken sjukdom, ty fast om tobak för sig själf ett förträffligt, härligt gräs är, och billigt af de gamle kalladt heligt eller Konungs-ört, så varder dock likväl sådant, när det efter det gemene bruket hanteradt varder till skadligt och fördärfligt gift”.  Loccenius säger vid samma tid på tal om njutningsdrycker: ”Tillförene drucko våra förfäder endast våtvaror; men nu dricka de både det torra och brännande, ja själfva röken uti sig”. I ett sockenstämmoprotokoll från Ydre heter det 1653 bl. a. ”Hvilka som finnes dricka tobak under predikan böte 1/2 mark silfvermynt.”

Vid midten af 18:e århundradet nådde det på sina ställen en förfärande utbredning, och man tillgrep därför samma medel som vid brännvinet, att, där man ej kunde få prima vara nöja sig med sekunda. Craelius omtalar 1774 från Kalmar län såsom bevis på potatisens förträfflighet, att bladen kunde användas som tobak, ”när de svettas, torkas och tillansas på samma sätt som tobaksblad”. ”Hvar och en lär således finna, att man kan nyttja potatisrötterna till mat och bladen till tobak, samt det berättas, att denna slags tobak skall vara både mera hälsosam och behaglig till smak, än vanlig tobak, att man med all flit bör vinlägga sig om potatisplantering.” Han afråder från tobaksplantering därför, att växten kräfde så mycket gödsel, som bättre kunde användas.

I vissa delar af landet synes tobaksförbrukningen särskildt ha varit stor och detta naturligtvis speciellt, där odlingen kunde drifvas till afsalu i stor skala. Linné talar utförligt om tobaksodlingen i Västergötland, och den inkomst bonden kunde ha häraf genom att sälja den till Jonas Alströmer i Alingsås. Han säger också, att man i början på 1720-talet knappast såg den odlad i Sverige. Bonden ville ej gärna ha den på sina åkrar. Men på 1740-talet bedrefs planteringen redan i synnerlig utsträckning. Importen af tobak hade betydligt nedgått, och man begynte efter hand öfverallt i Sydsverige med småplanteringar för husbehof.

Öller säger om bruket af tobak i Jämshögs socken i Bleking år 1800: ”Ej allena män och gubbar äro så käre i sin rykande tobakspipa, att de med denna i munnen sitta öfver bordet och maten i sina gästabud och äro ledsne, då de nödgas stoppa den outrökad hos sig, vid själfva ingången i kyrkan; utan både ynglingar och pojkar tro sig obelefvade, om de ej hafva sin tobakspipa i munnen i samkväm och sin snusdosa att räcka fram och bakom sig, till höger och vänster i kyrkan; han skulle finna, att dessa dricka stoft och rök, genom både näsa och mun. Det är sant, ganska få röka pipa utan vid lediga stunder: men de flesta snusa då och då, äfven midt under sitt arbete. Sällan ser man här något kvinnfolk bruka snusdosa, ej heller i folks närvaro röka tobak: men väl skall en och annan gumma bruka det förra för svaga ögon och det senare mot kolik, som de kalla bälgslag.”

Under 1800-talet ha lyckligtvis allmogekvinnorna åtminstone i södra Sverige efter hand lagt bort att använda tobak samt sökt sin tröst i kaffetåren som ersättning för förlusten. Rörande den manliga delen kan man dessvärre ej säga detsamma. Då man på 1700-talet utfärdade förbud mot tobak, undantog man krigsmän betecknande nog, då dessa under 1600-talet varit de förnämsta spridarna af njutningsmedlet. Ännu är det lägerplatserna, som lära allmogen bruket i stor skala. Visserligen känna de flesta unga männen redan till konsten, men det blir ej ett nödvändigt behof förrän efteråt. De bättre reagera visserligen efter några år, men en del få behålla vanan lifvet igenom, sedan den en gång förvärfvats.

De tre sätt, hvarpå tobak brukats alltsedan 1600-talet, äro: rökning, snusning, tuggning. Den allmänna benämningen på rökningen hos allmogen ännu invid 1700-talets slut är ”dricka tobak” (se de ofvan anförda citaten ur Loccenius, protokollet 1653 och Öller 1800). Snuset bereddes på en särskild snuskvarn, som bonden själf höll sig med. Snusningen var mycket allmän hos såväl män som kvinnor vid 1800-talets början. Tuggningen af tobak eller snus var ett gammalt ondt allt sedan 1600-talet, och allmogen brukade denna synnerligen mycket vid 1700-talets slut.

Erik Bergenskiöld säger i sin beskrifning om Nora Bergslag 1784: ”Tobak rökes sparsamt, men tuggas desto mera. Många bergsmän äro, hvilka aldrig röka, och de som bruka det nyttja det som tidsfördrif om aftnarna som ock i sällskap. På vägar råkas aldrig någon Nora bergsman med pipa i munnen. En obekant skulle likväl snart tro, att tobaksrökning mycket nyttjades, ty lördagarna vid hemresan från torget sitter gemenligen en ny lerpipa i hatten på både karl- och kvinnfolk.”

Prosten P. Osbeck suckar 1796: ”Ibland allt annat öfverflöd, som våra sillfiskaredrängar här infört är äfven tobakstuggande allmänt. Jag rädes, att det sker äfven under allmänna gudstjänsten.”

I våra dagar har bruket af snus i mun lyckligtvis hos allmogen något nedgått. Vid våra folkhögskolor ser man det mera sällan, och då det någon gång förekommer, är det någon, som nyss exercerat. I en tid, då man allmänt talar om fälthögskolan och dess kommande välsignelser, då man lyckats begränsa spritförbrukningen bland beväringarna, torde det ej vara omöjligt att borttaga denna olat också. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s