En kulturhistorisk promenad genom Kiruna

Kiruna är Sveriges nordligaste kommun och den till ytan största. Sitt namn har staden fått av det nordsamiska ordet för fjällripa, Giron. I modern tid är det dock gruvan snarare än fågellivet som karakteriserar orten. Redan på 1600-talet konstaterades att Kirunafjället innehöll en rik järnmalmsfyndighet, men de svåra geografiska förhållandena lade länge hinder i vägen för malmbrytning. Först när en järnvägsförbindelse med Luleå öppnats 1899 kom gruvdriften igång och de värden som därefter knackats fram ur berget är närmast ofattbara. Med malmbrytningen uppstod även behov av ett samhälle runt gruvan och så växte staden Kiruna fram. Gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm ordnade med stadsplan och konstnärlig utsmyckning och kom på så sätt att bli stadens grundläggare. 1912 restes den magnifika kyrkan och ett halvsekel senare byggdes flera landmärken i funkisstil. Mest präglas dock Kiruna av gruvdriftens spår i landskapet. Nedan följer ett förslag på en promenad genom staden, med besök till några av de främsta kulturhistoriska sevärdheterna.

Vi börjar vår upptäcktsfärd där Schouggatan och Malmbergsgatan korsas, öster om stadens centrum. Här ligger en samling hus i olika färger vars karakteristiska utformning gett dem namnet ”bläckhornen”. Bläckhornen var gruvdriftkoncernen LKAB:s mest uppförda arbetarbostäder vid 1900-talets början; 45 stycken byggdes 1901-1909. Den kvadratiska formen och de brutna taken får dem kanske att, med lite fantasi, likna gamla tiders bläckhorn.

Varje hus rymde tidigare flera familjelägenheter och ungkarlsrum. Trots att husen nu är över 100 år gamla är de fortfarande i gott skick och fungerar som bostäder.

En kvarts promenad in mot centrum tar oss sedan till ett av Kirunas främsta landmärken, den faluröda träkyrkan.

Kyrkan, som är en av Sveriges största träbyggnader, ritades av arkitekten Gustav Wickman med inspiration av både lappkåtor och stavkyrkor. Resultatet är en verkligt unik byggnad, som samtidigt innehåller starka element av traditionell svensk byggnadskonst. Interiören präglas av konstfärdigt utformade takstolar i en dämpad brungrå nyans.

Många av detaljerna är inspirerade av samisk ornamentik och altartavlan är ett verk av prins Eugen. 2001 utsågs kyrkan till Sveriges vackraste byggnad genom tiderna.

En kort gångsträcka ner från kyrkbacken leder till gruvstadsparken, som bjuder på imponerande utblickar mot gruvområdet. Parken invigdes 2011 för att fungera som buffertzon mellan gruva och stad. Den som vill se mer av gruvan kan via turistbyrån boka en guidad tur till LKAB Visitor Centre, som är beläget 540 meter under marken. I det tillhörande gruvmuseet visas historiska miljöer, arbetsredskap och fotografier ur gruvans historia. I nuläget är dock anläggningen stängd med anledning av covid-pandemin.

Alldeles i närheten hittar vi kvarteret Ortdrivaren, som kommit att symbolisera det moderna Kirunas framväxt. Här revs den äldre träbebyggelsen på 1960-talet och ersattes av höga betonghus. På grund av den säregna stilen har de i folkmun fått namn som ”snusdosan”, ”spottkoppen” och ”Berlinmuren”. Skönhetsvärdet kan man nog ha olika åsikter om, men att byggnaderna är speciella kan man inte bestrida.

En kort promenad tar oss vidare till Hotell Samegård, som dubbelfungerar som samiskt kulturcentrum och inhyser ett litet museum med inriktning mot traditionellt samiskt levnadssätt. Utställningen är för närvarande stängd, men väl värd att ta del av för den som vid framtida besök får möjlighet.

Nu påbörjar vi den längsta promenadsträckan på vår tur, upp mot toppen av Luossavaara. Loussavaara är Kirunas andra gruvberg och platsen för Kirunas skidanläggning. Vintertid kan snöskor vara bra att ha och finns att hyra på Camp Ripan, där leden börjar. För att ta oss upp följer vi Midnattssolsstigen och efter en dryg timma (eller kanske två, om vi har med en kaffetermos att friska upp oss med) belönas vi slutligen med en imponerande utsikt över staden. Från bergets topp syns bebyggelsen, den omgivande fjällvärlden och de speciella formationer som gruvdriften har skapat. Här avslutar vi vår vandring och tar med oss fina minnen från en mycket speciell stad.

 

Här är ljuset ljusare, kylan kallare, topparna högre, ytorna större och läget nordligare än någon annanstans i Sverige

Från Kiruna kommuns hemsida

 

Fotnot: På grund av den rasrisk som uppkommit genom exploateringen av berget håller Kiruna successivt på att flyttas. Stadsomvandlingen, som innebär att staden omlokaliseras i östlig riktning mot Tuolluvaara, är också till för att möjliggöra fortsatt gruvdrift. Flera byggnader har redan transporterats bort och stadshuset från 1959, som trots sin brutala funkisstil klassades som byggnadsminne, har rivits. Kiruna kyrka kommer att flyttas år 2025. Den som vill uppleva det gamla Kiruna gör klokt i att snart planera in en resa.

För den nyfikne kan det vara värt att ta sig ut till den nya stadskärnan, som nu sakta växer fram. Det nya stadshuset är färdigt och kan ta andan ur vem som helst. Bäst beskrivs det nog som ett modernt palats, där interiören går i guldtoner och innehåller mängder av arkitektoniska krumsprång.

Tryckta källor:

Ottosson, Mats; Ottosson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

Thaning, Olof (1982), Sverigeboken, Det Bästa

Wivall, Per; Grenholm, Lennart (1992), Värt att se i Sverige, Bonniers

 

Otryckta källor:

https://kiruna.se/

https://www.lkab.com/sv/om-lkab/lkab-i-korthet/

Information har även inhämtats vid besök i Kiruna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s