Svenska sägner, del 5: Hårgadansen

Norr om Kilafors i Hälsingland, vid älven Ljusnan, ligger Hårgaberget. Denna plats har blivit välkänd genom en gammal sägen, som berättar att traktens ungdomar en kväll samlades till dans vid bergets fot. Kanske ägde dansen rum på logen vid gården Ol-Nils, men källorna går isär. Mitt under dansen ska en okänd man ha trätt fram och sagt: ”Här dansar den blå, här dansar den grå, men på Hårgaberget ska dansen stå.” Han ska sedan ha börjat gnida sin fiol och spelat så medryckande att de dansande utan att kunna styra över sina steg följt honom upp på berget. Under tiden ska någon i sällskapet ha lagt märke till att spelmannen hade bockfot – det var djävulen själv som hade kommit.

Väl uppe på berget slog sig djävulen ner i toppen av en tall och fortsatte sitt spel. Låten han spelade kom sedan att kallas Hårgalåten och den gjorde de dansande så förhäxade att de fortsatte dag och natt tills kropparna nötts ned och skallarna dansade runt på berget. Samtidigt slets berghällen ned i en ring där dansen gick.

Den äldsta kända uppteckningen av sägnen är gjord av komminister Johan Gabriel Lindström i Bollnäs 1785, men historien är välspridd och har återberättats i olika varianter. Ur sägnen har den välkända svenska folkmelodin Hårgalåten (Horgalåten) uppstått. Från Hårga utgår nu varje år den sprittande danstävlingen Hälsingehambon, där Hårgalåten av tradition är den inledande melodin.

Än idag kan besökare på Hårgaberget se slitna fotavtryck i en ring i en av hällarna, åtminstone med lite god vilja. Nedanför berget ligger hälsingegården Ol-Nils kvar och förvaltas av Hanebo hembygdsförening.

Hårgalåten

Spelmannen drog fiol ur lådan
och lyfte stråken högt mot söndagssolens kula.
Då blev det fart på Hårgafolket,
de glömde Gud och hela världen

Dansen gick på äng och backar,
högt uppå Hårgaåsens topp.
Man slet ut båd’ skor och klackar,
aldrig fick man på dansen stopp.

Varifrån kommer du som spelar,
säg vem har lärt dig detta spel det vilda galna?
Stannar du inte brister hjärtat,
å Gud bevare han har bockfot!

Klockorna hade ringt i dalen,
och där gick far och mor och bror till sockenkyrkan.
Var kan nu Hårgas ungdom vara,
å herregud de dansar ännu!

Dansen gick till Hårgalåten,
högt uppå Hårgaåsens topp.
man har nu inte långt till gråten,
dansar nu sönder både själ och kropp.

Hejda din stråke spelman innan,
vi dansar liv och själ och alla ben ur kroppen.
Nej inte slutar han sin dans
förrän allesammans faller döda!

Fotnot: Bilden överst visar Hälsingehambon 1971. Foto Per Willehard Häger, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

–

Tryckta källor:

Hofberg, Herman (1896), Genom Sveriges bygder. Skildringar af vårt land och folk, Albert Bonniers förlag

Schön, Ebbe (2005), Folktrons ABC, Carlssons bokförlag

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Det Bästa

–

Otryckta källor:

https://www.hembygd.se/hanebo/about

Berättelsen om Hårgalåten – Naturmorgon | Sveriges Radio

Hårgadansen – Wikipedia