Kulturhistoriska personligheter, del 23: Elsa Beskow

Elsa Beskow är en av Sveriges mest omtalade och uppskattade barnboksförfattare och illustratörer. Flera av hennes böcker tillhör svensk barnlitteraturs mest lästa verk och många av hennes fantasifulla bilder är allmänt kända i landet.

Elsa Beskow föddes som Elsa Maartman 1874 i Maria församling i Stockholm. Föräldrarna var köpmannen Bernt Maartman och lärarinnan Augusta Fahlstedt. I familjen fanns ytterligare fem barn: Elsas äldre bror och fyra yngre systrar.

Även om Elsa växte upp i Stockholm skulle det i efterhand bli somrarna på familjens lantställe, Skärfsta gård vid sjön Uttran i Södermanland, som gav henne flest bestående minnen. Här utforskade hon naturen med ett barns nyfikna sinne och bekantade sig med de växter som senare skulle besjälas och få mänskliga drag i hennes sagoböcker. På Skärfsta väcktes också hennes första intresse för berättandets konst, då fadern under regniga dagar samlade barnen omkring sig och berättade långa sagor.

Även Elsa själv började redan i tidig barndom hitta på egna sagor, framför allt tillsammans med brodern, som gärna bidrog till historien. Om detta har Elsa berättat: ”Vanligen gick det till så, att han släpade mig med sig till en vrå, satte sig själv i vägen för mig, så att jag ej kunde rymma, och befallde: berätta nu! Och jag pladdrade på så gott jag kunde. Ibland tappade jag alldeles tråden i berättelsen och frågade honom bekymrad: ‘Vad menar jag, Hans?’ ‘Kanske menar Elsa så…’ föreslog han helt beredvilligt, och så fortgick berättelsen.”

Elsas två ogifta mostrar drev tillsammans en skola i sitt hem på Storgatan i Stockholm och där kom Elsa att bli elev tillsammans med sin bror. Det var en lekfull skolmiljö, där studierna lättades upp med utflykter. Elsa var begåvad och visade tidigt intresse för både läsning och teckning, vilket uppmuntrades av familjen.

När Elsa var femton år blev hennes far sjuk i reumatisk feber. Runt nyår 1889 fick han lunginflammation och avled. Augusta Maartman blev därmed ensam med sex barn i åldrarna tre till sexton år. Sonen skickades att bo hos en morbror, medan Augusta tog med sig de fem döttrarna och flyttade in hos mostrarna på Storgatan. Där kom hon att hjälpa till med skolans skötsel och markservicen. Hemmet var fattigt, men har av Elsa skildrats som livligt och fritänkande.

Trots den kärva ekonomiska situationen hade Elsa och hennes yngre syster Malin visat så stor konstnärlig begåvning att familjen beslutade att låta dem börja på Tekniska skolan (senare Konstfack). Malin upptäcktes dock lida av en långt framskriden cancersjukdom och hann aldrig avsluta sina studier. Systerns död tog Elsa hårt, men hennes egna studier fortskred med framgång och hon fick ett treårigt stipendium för att utbilda sig till teckningslärarinna. Det var inte vad hon önskat – hon vill helst bli ”riktig konstnär”, men den ekonomiska verkligheten tvingade henne att tänka annorlunda.

Sitt första uppdrag som illustratör fick Elsa efter att ha gått upp till Svensk Läraretidnings förlag med provbilder. Den beska förläggaren Amanda Hammarlund, som bland annat ansvarade för utgivningen av förlagets jultidningar, fattade tycke för den unga konstnärinnans stil och så inleddes Elsas karriär som tecknare. Samarbetet med Amanda Hammarlund kom sedan att fortlöpa i många år.

Under tiden på Tekniska skolan uppmärksammades Elsas vackra drag av en annan elev, som bad henne sitta modell för en bild av Psyche. Så träffade hon Natanael Beskow och blev sedermera hans fästmö. Då hade han emellertid hunnit byta inriktning på studierna och börjat läsa teologi. Det hela ledde till en kris i relationen, då Elsa hade vuxit upp i ett icke-religiöst hem och varken var döpt eller konfirmerad. Till slut tvingades Elsa backa. Hon konfirmerades av Natanaels far och bröllopet stod sedan i Ersta kyrka 1897. De nyblivna äkta makarna flyttade därefter till Djursholm, där Natanael fått tjänst som predikant. Elsa arbetade som illustratör och lärarinna i teckning. Samma år tog hon med sitt första barnboksmanus till förläggarna Wahlström och Widstrand, som valde att köpa manuset för ett blygsamt honorar. Sannolikt insåg de inte den fulla potentialen; Sagan om den lilla lilla gumman blev en storsäljare och gav Elsa en framgångsrik debut som barnboksförfattare. Sagan byggde på ett gammalt barnkammarrim, som hon hört av sin mormor som liten.

1898 föddes paret Beskows första barn. Under graviditeten fick Elsa sitt första riktigt stora uppdrag: 62 illustrationer till en samling svenska folksagor, som skulle ges ut av Svensk Läraretidnings förlag. Samma år illustrerade hon omslaget till jultidningen Jultomten, som hon bidrog till under flera år.

Elsa kom därefter att utveckla sitt barnboksskrivande och bilderboksförfattande vid sidan av av den växande familjen. Totalt fick makarna sex barn, samtliga pojkar. De egna sönerna fick ofta stå modell för barnen i hennes böcker och den vildvuxna trädgården runt familjens hem gav inspiration till böckernas naturinslag. Barn, blommor och nordiska skogar blev kärnan i hennes konstnärskap. Besjälad natur, där växter och djur fått karaktärsdrag och begåvats med förmågan att prata, blev återkommande teman.

1901 skrev Elsa Puttes äventyr i blåbärsskogen, som blev hennes stora genombrott. 1910 utkom Tomtebobarnen, en skildring av en tomtefamilj som samtidigt bär drag av skogsväsen. Boken är skriven på rimmad vers och blev till när familjen tillfälligtvis var bosatt i Bergslagen. Kanske är det Elsa Beskows mest älskade bilderbok. ”Min avsikt med denna bok är ju att rycka barnen med mig till skogen, att få dem att älska dess mossa, bark och stenar”, har Elsa själv förklarat.

En av Elsas mer omstridda böcker, Blomsterfesten i täppan, gavs ut 1914. Boken handlar om vanliga svenska växter och hjälper barnen att lära sig namn på blommor. Växterna uppträder i förmänskligad form, samtidigt som boken kan sägas skildra ett klassamhälle, där trädgårdsväxter ställs mot ogräs.

De populära böckerna om tant Brun, tant Grön och tant Gredelin började ges ut 1917. Sista boken (Petters och Lottas jul) utkom 1947. I böckerna skildras familjeliv och strapatser i ett udda hushåll dominerat av tre sinsemellan väldigt olika kvinnor. Förebilden var sannolikt det familjekollektiv där Elsa Beskow själv vuxit upp.

Elsa anlitades även för att göra illustrationer till läseböcker och sångböcker för skolan. Under 1930-talet illustrerade hon skolboken Vill du läsa? som gavs ut i tre band. Hennes pedagogiska sidor kom även till uttryck i det egna författandet, inte minst i Hattstugan, som är konstruerad så att barnen själva ska fylla i slutrimmen i varje rad. Hon samarbetade även med den välkända kompositören Alice Tegnér och illustrerade hennes vissamling Mors lilla Olle och andra visor.

Elsa fortsatte att vara aktiv och produktiv upp i hög ålder. En kort tid efter sin 70-årsdag började hon emellertid känna sig svag. Hon led av magplågor och det visade sig senare att det magonda var obotlig cancer. 1953 avled hon, några månader före sin make. Hon är nu begravd på Djursholms begravningsplats.

När Elsa Beskow gick ur tiden hade hon skapat text och bilder till närmare 40 verk. Flera av dem räknas nu till den svenska barnlitteraturens klassiker och tillhör de mest lästa bland svenska barnböcker. Trots att de skrevs för hundra år sedan fortsätter böckerna vara omtyckta av nya generationer och ingår i många svenska barns första läsupplevelser. Hemligheten verkar ligga i Elsa Beskows särpräglade och omisskännliga stil. Den lustfyllda pedagogiken, den fridfulla berättartonen och det finurliga sättet att fånga de små underverken i vardagen gör att böckerna fortsätter vinna uppskattning oberoende av det tidsmässiga sammanhanget. Böckerna har ibland anklagats för att idyllisera borgerliga ideal och gestalta en föråldrad syn på familjen, men slutar likväl inte att älskas och trycks ständigt i nya upplagor. Berättelserna om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin har blivit film och TV-serier.

Sedan 1958 utdelas varje år Elsa Beskow-plaketten till minne av hennes livsverk. Priset går till den som under föregående år framställt den bäst illustrerade barnboken. I Djursholms centrum finns Elsa Beskows torg, där hon är avbildad i form av en staty.

Tryckta källor:

Hillman, Göran (1993), Vem är vem i svensk konst: Från runristaren Balle till Ulf Rollof, Rabén och Sjögren

Sjögren, Margareta (1983), Elsa Beskow och hennes värld, Bonnier Fakta

Otryckta källor:

https://www.dalslandskonstmuseum.se/elsa-beskow

https://elsabeskow.se/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Beskow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s