Tjatse (Tjasse) är en av den nordiska mytologins jättar. Till hans mest framträdande egenskaper hör förmågan att anta örnhamn, vilket gör att han kan förflytta sig genom att flyga.
I Eddalitteraturen berättas att Tjatse en dag fick se Loke, Oden och Höner på vandring i jättarnas rike. De var hungriga och hade jagat fatt på en oxe, som de stekte över en eld. Tjatse tog då sin örnskepnad och slog sig ner i ett närbeläget träd för att fundera på hur han skulle kunna komma åt de bästa bitarna.
När gudarna trodde att oxen var genomstekt och skulle börja äta upptäckte de till sin förvåning att köttet ännu var rått. De fortsatte då att värma det över elden, men på något märkligt vis gick det inte att tillaga. Tjatse började då hånfullt kraxa från trädet för att förklara att det var han som hade förtrollat köttet. Om han fick del av läckerbitarna kunde han emellertid tänka sig att häva förtrollningen.
Gudarna, som vid det här laget kände sig rejält svultna, gick med på Tjatses förslag och med ens gick köttet att värma. Så snart det var färdigt flög Tjatse ner från trädet och på ett ögonblick slet han till sig stora köttstycken, så att bara ben och slamsor återstod. Detta väckte sådan vrede hos Loke att han tog tag om en stör och svingade den mot örnen. Till sin förskräckelse upptäckte han då att hans händer inte kunde släppa taget, utan satt som fastnaglade runt trästören, samtidigt som örnen flög iväg med den i ett fast grepp. Med Loke hängandes efter steg örnen allt högre mot skyn och började fara fram över skogen, så att Loke släpades mot trädtopparna. Loke trodde att hans armar skulle gå av och bönade om att få bli nedsläppt. Tjatse såg emellertid chansen att dra nytta av situationen. Han vägrade därför att släppa Loke så länge denne inte lovade att hjälpa honom röva bort gudinnan Idun. Dessutom ville han ha Iduns magiska äpplen på köpet. Till slut var Loke så utmattad att han lovade göra som jätten sa.
Hemkommen till Asgård lyckades Loke lura med sig Idun ut i skogen under förespeglingen att han skulle visa henne ett märkligt äppelträd. Därute låg Tjatse och lurpassade. När Idun gick förbi grep han henne och förde henne till jättarnas land. I Asgård utbröt stor sorg och gudarna, som behövde Iduns äpplen för att hålla sig unga, började bli gamla och grå.
När gudarna fick klart för sig att det var Loke som låg bakom Iduns försvinnande blev de rasande och krävde att han skulle hämta hem henne. I annat fall skulle han mista livet. För att kunna utföra uppdraget fick han låna Frejas falkhamn och flög så iväg mot Tjatses borg. När Tjatse sedan gav sig ut för att fiska tog sig Loke in. Genom att förvandla Idun till en nöt lyckades han greppa henne med klorna och kunde påbörja återfärden mot Asgård. Tjatse upptäckte emellertid vad som var i görningen och flög efter i sin örnhamn.
När gudarna såg de båda fåglarna komma flygande skyndade de sig upp mot Asgårds murar. Där placerade de stora högar av hyvelspån på murkrönet. När Loke hade hunnit in satte de eld på spånet, som flammade upp i precis rätt stund för att lågorna skulle få fäste i örnens fjäderdräkt. Tjatse störtade brinnande mot marken och miste livet.
Men berättelsen slutar inte där, för Tjatse hade en dotter vid namn Skade, och hon började ruva på hämnd.
Fotnot: Bilden är hämtad ur en isländsk handskrift från 1800-talet och visar hur Tjatse i sin örnhamn satt sig att bevaka gudarnas måltid.
Tryckta källor:
Beaksted, Anders (1984), Nordiska gudar och hjältar, Forum
Fritiofsson, Svipdag (red.2015), Snorres Edda och den poetiska Eddan, Mimers bokförlag
Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén och Sjögren
Otryckta källor:
Iduns äpplen höll gudarna unga
Kulturminnet 
Pingback: Den nordiska mytologins ordlista: gudar, varelser, platser och föremål | Kulturminnet