Kulturhistoriska sevärdheter, del 49: Karlskrona örlogsstad

Karlskrona anses av många vara en av Sveriges vackraste städer. Den ursprungliga staden är byggd på ett 30-tal öar och skär, vilket gör att vattnet ständigt är närvarande i stadsbilden. Runt om i staden finns många minnesmärken från Sveriges stormaktstid, där byggnadsverken rörande örlogsverksamheten är de mest framträdande. Det kulturhistoriska värdet är så stort att staden 1998 togs upp på Unescos världsarvslista.

På 1600-talet framträdde Sverige som ett av Europas största och mäktigaste länder, både geografiskt och ekonomiskt. Vid freden i Roskilde 1658 tvingades Danmark avstå Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län, vilket gjorde det svenska riket större än någonsin. Danmark gav dock inte upp sina ambitioner och 1675-79 hamnade länderna åter i krig. Striderna blottade flera svagheter i det svenska försvaret, vilket fick kung Karl XI och hans rådgivare besluta om en örlogsstation med tillhörande varv vid sydkusten. Syftet var att bättre kunna stå emot framtida angrepp.

Till centrum i den nya örlogsstaden valdes Trossö i den blekingska skärgården. Rikets främsta arkitekter, befästningsexperter och skeppsbyggare anlitades för att rita upp en stadsplan och förse staden med byggnadsverk värdiga en stormakt. Såväl de militära anläggningarna som de tillhörande civila kvarteren blev noga planlagda och formade utifrån rådande stilideal. Staden döptes efter kungen själv och fick så namnet Karlskrona. Redan 1680 var stadsprivilegierna på plats.

Förgrundsfigurerna vid den nya stadens utformning var fortifikationsofficer Erik Dahlbergh och den framstående arkitekten Nicodemus Tessin den äldre. Sonen Nicodemus Tessin den yngre fortsatte sedan arbetet efter faderns död 1681. Barockens monumentala och pompösa ideal kom till uttryck på alla offentliga byggnader. Staden försågs med raka och breda gator utlöpande från ett centralt torg, som i enlighet med antika förebilder omgavs av byggnader för rättskipning och religionsutövning. Eftersom kyrkoplikt rådde fick kyrkobyggnaderna av nödvändighet väl tilltagna dimensioner och blev ett framträdande inslag i stadsbilden.

Örlogshamn och örlogsvarv förlades på Trossös södra delar och utformades för att tillvarata sin tids främsta kunskaper rörande skeppsteknik. Vid tiden för sitt grundande var Karlskrona en av de modernaste flottbaserna i världen och varvet kom att bli en av rikets största arbetsplatser.

Dahlbergh såg till att förse Karlskrona med imponerande och avskräckande befästningsverk. Stadens inlopp försvarades med två anläggningar, Drottningskärs kastell vid Aspö och Kungsholms fort på båkholmen utanför Tjurkö. Dessa kompletterades med ett flertal befästningar med olika funktioner på närliggande öar.

Unikt för Karlskrona var att staden från första spadtaget var planerad och tänkt att fungera som örlogsstad och därför fick en nydanande utformning. Staden rönte stor uppmärksamhet runt om i Europa och flera andra städer kom att anläggas med Karlskrona som förebild.

Sin blomstringstid upplevde Karlskrona under Gustav III:s regeringstid (1771-1792), då staden hade hunnit bli landets tredje största. Stora investeringar gjordes vid denna tid i den svenska sjömakten för att stå emot ryska härjningar. Varvsamiral var Fredric Henric af Chapman, som fick till uppgift att bygga en ny flotta för Gustav III:s krig. Hans tid som ledare för örlogsvarvet räknas som en glansperiod för svensk skeppsbyggnadskonst. Han lät introducera ett helt nytt synsätt på skeppskonstruktion, så att fartygen kunde byggas snabbare än tidigare. Stora torrdockor anlades för reparationer och vinterförvaring av skepp.

Samtida med Chapman var överamiral Carl August Ehrensvärd, som hyste ett uttalat konstnärligt intresse. Han hade under en resa till Italien blivit inspirerad av antikens och klassicismens arkitektoniska ideal, vilket kom till uttryck i de imponerade byggnader som Ehrensvärd och Chapman lät anlägga tillsammans. Under deras tid kom Karlskronas karaktär delvis att förnyas.

I modern tid lever Karlskronas örlogstradition vidare i mindre skala. Än idag finns marinbas vid örlogshamnen. På västra varvsområdet bedrivs skeppsbygge, där både civila och militära fartyg produceras. Samtidigt är stadens rika historia tydlig i välbevarade byggnadsverk från tidigare sekler, vilka gör det möjligt för dagens besökare att ta del av örlogshistoria och befästningstraditioner under 300 år.

1998 tog Unesco upp Karlskrona örlogsstad på sin världsarvslista. Till världsarvet hör örlogsvarv, örlogshamn, befästningar samt delar av den civila staden på Trossö och Stumholmen. Dessutom ingår några anläggningar i omgivningarna, som haft betydelse för örlogsbasens försörjning.

Flera av världsarvets byggnader ligger inom aktivt militärt område och är inte tillgängliga för besök, men de går att skymta över murar och genom staket, även om fotografering inte är tillåten.

Några viktiga miljöer i världsarvet

Stadsplan och äldre bebyggelse på Trossö

Stortorget (bild ovan) är uppfört på Trossös högst belägna plats och har alltsedan Karlskronas grundande varit centrum i den civila staden. Torget är mycket vidsträckt och anlades för att ge Karlskrona en pampig prägel. Här ligger de väldiga barockkyrkorna Fredrikskyrkan och Tyska kyrkan (Trefaldighetskyrkan), som båda ritats av Nicodemus Tessin d.y. Mitt på torget står Karl XI staty.

Längre söderut, mot örlogshamnen, ligger Amiralitetskyrkan, som är rödmålad och helt byggd i trä (bild ovan). Tanken var att den skulle ersättas av en mer påkostad kyrka av sten, men så skedde aldrig. Utanför står den originella fattigbössan ”Rosenbom”, som utformats som en båtsman från 1700-talet. Myntinkastet finns under hatten. Granne med kyrkan ligger Bastion Aurora, som är en del av den gamla befästningsmuren runt flottans varv.

Utmed stortorgets ena långsida ståtar vattenreservoaren Vattenborgen, som verkligen liknar just en gammal borg. Karlskrona led under sin storhetstid brist på tjänligt färskvatten, då brunnarna på Trossö omöjligt kunde täcka stadens och flottans behov. Dricksvatten fick därför hämtas från omkringliggande områden i specialbyggda skutor, vilket var opraktiskt och resurskrävande. Problemet löstes genom att vatten leddes in till Trossö genom ledningar från Lyckeby. När vattenreservoaren år 1863 stod klar innebar den ett stort framsteg för stadsbefolkningens hälsa.

Amiralitetsparken innehåller en iögonfallande klockstapel från 1699, som byggdes för att ange tiden för arbetet vid örlogsbasen. Intill parken finns resterna av den gamla slutningsmuren, som skiljde hamnen och varvet från den civila bebyggelsen.

En kort promenad från stadskärnan ligger Grevagården, som var greve Hans Wachtmeisters privata palats. Idag inhyser byggnaden Blekinge museum.

Örlogsvarvet (militärt område)

Varvet anlades på Trossös södra delar och innehåller välbevarade byggnader från 1600- och 1700-talet. Närmast centrum ligger Högvakten, som är själva porten in till varvsområdet. Strax intill finns det herrgårdsliknande Chapmanbostället, som var varvsamiralen Fredric Henric af Chapmans hem fram till hans död.

I Inventariekammaren, som byggdes av Carl August Ehrensvärd i nyklassicistisk stil, förvarades tågvirke och segel om vintrarna.

Kölhalningsbroarna tillhör varvets äldsta delar. Här krängdes fartygen, så att partier under vattenlinjen blev åtkomliga för underhåll.

Västra varvsområdet (militärt område)

Västra varvsområdet innehåller den berömda femfingerdockan, som fått sitt namn av de fem dockornas solfjäderformade placering. Dockorna byggdes 1758-1856 som ett uttryck för Ehrensvärds tankar om att flottans fartyg skulle förvaras i torrdockor under tak. Den tillhörande gamla mastkranen började byggas 1803 och har ett helt intakt och fungerande maskineri. För att driva den krävdes 96 man vid de tyngsta lyften. I närheten finns de kvarvarande delarna av Varvsmuren, som avgränsade varvsområdet från arbetarnas bostadskvarter.

Lindholmen (militärt område)

Ut från det gamla varvet löper Lindholmen som en landtunga. På platsen finns Repslagarbanan från 1690-talet, som är en av Karlskronas äldsta bevarade byggnader och Sveriges längsta träbyggnad. Här tillverkades alla typer av tågvirke som behövdes till flottans skepp. Byggnaden är hela 300 m lång, vilket krävdes för att slå den längsta trossen. Produktionen pågick till 1960-talet.

På Lindholmen ligger även Polhemsdockan, som är delvis insprängd i berget. Den byggdes 1717-1724 och väckte internationell uppmärksamhet för sin storlek och avancerade konstruktion. Eftersom tidvatten saknades användes handdrivna pumpar till att tömma dockan. Än idag är dockan brukbar, men nu med eldriven pump.

Wasaskjulet är en välhållen byggnad från 1763, som nyttjades till att skydda krigsfartyg från väder och vind medan de byggdes. Markens lutning har tagits tillvara för att bilda naturliga slipar.

Stumholmen

Vid Karlskronas grundande var Stumholmen en av de öar som reserverades för kronans verksamheter. Ön fungerade som örlogsstadens produktions- och provianteringsområde och var stängt militärt område i 300 år. 1993 öppnades holmen för allmänheten och är nu en av Karlskronas pärlor, med en blandad miljö av kulturhistoriska byggnader och modern civil arkitektur. En av de första byggnaderna som möter besökaren efter Stumholmsbron är en vaktstuga från 1700-talet och ute på ön finns ett flertal bevarade förråds- och produktionsenheter.

Kronobageriet (den orangegula byggnaden till vänster i bilden överst) byggdes på 1730-talet i tre våningar. Här bakades hårda ”knaks” att ta med på sjöresorna och mjukt bröd (”ankarstock”) för folket iland. På 1990-talet omvandlades byggnaden till till flerbostadshus.

Slup- och barkasskjulet (bild ovan) betraktas som en av Karlskronas märkligaste byggnader. Den uppfördes på 1780-talet för förvaring av mindre båtar. Tack vare markens lutning fås naturliga slipar. Takkonstruktionen är mycket speciell, med tio sadeltak som går i kors, så att det bildas brunnar för uppsamling av regnvatten. Än idag används byggnaden för båtförvaring.

Bastion kungshall uppfördes i slutet av 1600-talet och fungerade som befästning i 100 år. Nu är bastionen en av de tre befästningar där nationella tilldragelser firas med salut från salutkanoner.

En annan av Stumholmens sevärda byggnader är Båtsmanskasernen, som uppfördes 1847 som logement för 500 indelta båtsmän. Interiören utformades för att likna ett fartyg, så att golvet är välvt som ett däck och mittlinjen försedd med mastliknande kolonner. Sovplatserna bestod av kojar i öppna salar. Idag är kasernen konsthall.

På öns nordsida finns Marinmuseet, som inhyser en stor mängd modeller av örlogsfartyg och andra föremål med koppling till stadens historia. Byggnaden är en sevärdhet i sig och bjuder på havsutsikt genom glasade väggar.

Befästningar i skärgården

Kungsholmens fort intill Tjurkö började byggas på 1680-talet för att skydda Karlskronas inlopp. Fortet omfattar en mängd byggnadsverk och tog 100 år att färdigställa. Hamnen, som är cirkelformad och kringbyggd med höga murar, är en av världsarvets mer säregna miljöer. Fortets donjon är tre våningar hög och flankeras av torn. I fästningen ingår också kruthus med mer än metertjocka väggar. Fortet har haft militär betydelse in på 1980-talet och tjänar idag som utbildningsanläggning. I Kungsholmens park frodas växter från världens alla hörn, som hämtats dit under svenska flottans långresor. Sommartid kan guidade turer bokas via Turistbyrån i Karlskrona. Det är inte tillåtet att besöka fortet på egen hand.

Drottningskärs kastell vid Aspö var den andra stora befästningen som skulle säkra stadens inlopp. Det uppfördes i slutet av 1600-talet och betraktas idag som ett av vårt lands mest välbevarade fort från stormaktstiden. Fortet har fyra bastioner, som namngivits efter fyra svenska drottningar. Donjonen är gjord av granit och innehåller batteridäck och krutmagasin. Drottningskärs kastell var krigsrustat fram till 1811 och räknades som befästningsanläggning fram till 1895. Därefter lämnades kastellet åt sitt öde i flera decennier, för att sedan restaureras och bevaras som kulturminne. Bilfärja ut till Aspö finns från Trossö (Aspöleden).

Befästningstornen Kurrholmen och Godnatt uppfördes under åren 1857– 63. De är de sista exemplen på kärntorn, en fästningstyp som förekommit i Sverige sedan medeltiden. Godnatt är ett femhörnigt torn med en komplicerad planlösning, som inhyst artilleri, vaktrum, krutmagasin och befälsrum, medan Kurrholmen har en betydligt enklare konstruktion. Redan under byggtiden förlorade befästningstornen sin funktion, då murverken inte kunde stå emot beskjutning av mer moderna kanoner. Godnatt kom istället att omvandlas till fyr.

Björkholmen

Björkholmen var tidigare varvsarbetarnas stadsdel, där de bodde i små stugor byggda av spillvirke från varvet. Träet var ek av högsta kvalitet, vilket bidragit till att ett flertal hus fortfarande är i gott skick. När delar av Karlskronas bebyggelse förstördes i en stadsbrand 1790 undkom Björkholmen eldens härjningar, så att stadsdelen nu är ett av stadens bästa exempel på örlogstidens arbetarmiljöer.

Lyckeby kronokvarn med stenbron och Polhemska dammen

Lyckeby i Karlskronas utkant kom att få betydelse för staden tack vare vattentillgången. Karlskrona saknade vattenkraft till kvarnar och produktion, varför den stora Kronokvarnen förlades till ett vattenfall i Lyckebyån 1721. Vid kvarnen maldes mjöl till kronobageriet på Stumholmen. Kvarndriften fortsatte fram till 1939 och utvändigt har den vackert gula kvarnbyggnaden fått behålla mycket av utseendet från 1700-talet. Värda att notera är de enorma ankarjärnen nedtill.

1791 kompletterades kvarnområdet med en stenbro alldeles invid kvarnhuset, för att underlätta de nödvändiga transporterna. Än idag är den i bruk och låter både bilar och fotgängare förflytta sig mellan samhällets östra och västra delar.

I anslutning byggdes en damm (Polhemska dammen) och kronosmedja och segelduksfabrik förlades i området. Delar av miljön är välbevarad, men tyvärr ganska otillgänglig på grund av vattenverket som konstruerats intill. Kvarnen är inte öppen för besökare.

Skärva herrgård

Utanför Nättraby, på landsbygden norr om Karlskrona, lät varvsamiralen Fredric Henric af Chapman uppföra sitt lantställe på 1780-talet. Det är en märklig arkitektonisk skapelse med blandade stilinslag, där det går att skönja både folklig träarkitektur och nyklassicism. Kanske skulle man kunna säga att den ser ut som en blandning mellan en lantlig stuga och ett tempel. Runt herrgården finns en vacker engelsk park och nere vid vattnet ligger en hamn varifrån gårdens produktion skeppades in till staden för försäljning.

 

Om Karlskrona

Karlskrona är ett utomordentligt väl bevarat exempel på en europeiskt planerad örlogsstad inspirerad av anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänat som förebild för andra anläggningar med liknande uppgifter. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik, och Karlskrona är den bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering

 

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Hjertberg, Lars; Rosander, Eva (red. 2008), Halva kungariket är ditt. Svenska folkets kulturarv, Gullers

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Det Bästa

 

Otryckta källor:

Örlogsstaden Karlskrona « Svenska Unescorådet

folder-sv (visitkarlskrona.se)

Örlogsstaden Karlskrona – Wikipedia

Information har även inhämtats vid besök i Karlskrona örlogsstad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s