Kan vi nu tala om mångkulturpolitikens problem?

För fyra dagar sedan kom slutrapporten från Moderaternas integrationskommission. Till min förvåning måste jag konstatera att den är välskriven, faktabaserad och tydlig. Författarna tar avstamp i statistik och inte i önsketänkande. Det politiska trams och känslomässiga överspel vi fått vänja oss vid de senaste åren lyser med sin frånvaro. Här finns både grunder för det resonemang som förs och begripliga slutsatser. Glädjande nog har utredarna dessutom vågat adressera den möjligen mest avgörande faktorn för utlandsföddas integration i ett samhälle: kulturen.

Jag välkomnar att problemen med den mångkulturpolitik som länge bedrivits äntligen börjar skärskådas och att konsekvenserna nu lyfts upp till diskussion. Det betyder dock knappast att jag kommer att lägga en moderat valsedel i kuvertet nästa gång min misstro och besvikelse efter allt som redan blivit förstört är alltför stor.

Jag lämnar nedan några utvalda citat ur rapporten, där kulturfrågan lyfts:

Sedan 1970-talet har tvärtom en bärande idé i svensk politik varit att integration
handlar om en ”process från två håll”, där både invandrare och infödda ska integreras i
ett nytt multikulturellt samhälle. Den ansatsen leder fel. Idén om en ”dubbelriktad
process” är bara sann i den självklara meningen att med varje ny person – inflyttad
eller infödd – så förändras landet en liten, liten aning. Samhället är inte statiskt. Men
framgångsrik förändring måste bygga på kontinuitet. Det är inte en odefinierad
mångfald som ska byggas upp, utan en svensk mångfald, förankrad i de lagar,
kulturella föreställningar och historiskt arv som präglar just Sverige.

Rapporten utgår från den grundläggande premissen att själva integrationen i allt
väsentligt är en enkelriktad process. Det vill säga, det är den som kommer hit som
huvudsakligen förväntas anpassa sig till det samhälle som redan finns, det är inte
samhället som förväntas anpassa sig till den som kommer ny. Det handlar inte om att
tvingas ge upp sin egen kultur, utan om en nödvändig praktisk anpassning för att
fungera i det svenska samhället – att respektera de lagar, seder och bruk som gäller
här.

Kommer man till Sverige måste man alltså förutsättas och förväntas vilja bli ”vi” med
oss. Det är inget snävt vi, men det kräver självklara saker som att respektera och följa
de lagar som finns här, lära sig språket och att göra det man kan för att bli
framgångsrik i vårt land.

Idag har det gått så långt att ordet integration nästan uteslutande är sammankopplat
med problem: arbetslöshet, skolmisslyckanden och kriminalitet. När integrationen
fungerar som sämst skapas grogrund för splittring och misstro i samhället. Frihet,
öppenhet och möten över religiösa och kulturella gränser har alltså inte bara ett stort
värde. Utan ibland också ett högt pris. Det kan vara konfliktfyllt och det kan misslyckas.

Arbete är alltså en viktig pusselbit för en lyckad integration. Men enbart arbete räcker
inte. De flesta skulle knappast betrakta en person som går till jobbet varje morgon, men
som inte tillåter sin dotter att själv välja partner, som integrerad. Integration handlar
också om att respektera svensk lag och förstå värderingar som många svenskar delar
och majoritetssamhällets normer. Och att till stor del anpassa sig till dem.

I vissa avseenden måste man anpassa sig vare sig man vill det eller inte. Lagar gäller,
eller ska i vart fall gälla, alla. I andra avseenden är det en gradfråga. Många behåller
hemlandets syn på saker, men anpassar sig ändå ett ”lagom” vis. De allra flesta håller
dock med om att språket för de allra flesta och i de flesta miljöer är helt centralt. Och i
Sverige pratar man i huvudsak svenska.

Ibland hävdas att enkom förekomsten av ”en svensk identitet” fungerar exkluderande
och därmed utgör ett hinder för integration, men i verkligheten är det precis tvärtom.
Den nationella identiteten med dess tillhörande symboler och traditioner är viktiga
nycklar för den som befinner sig i den snåriga integrationsprocessen. Det är alltså inte
den svenska identiteten i sig, utan beslutet om att städa undan den, som skapar
problem. Istället för att samlas kring en svensk, inkluderande identitet förenas många
människor idag enbart av olika härkomst och av sitt utanförskap. De lever inom
Sveriges geografiska gränser, men är inte delaktiga i det svenska samhället.

Forskare vid Institutet för framtidsstudier (IFFS) har skapat en kulturkarta (nedan) som
även visar migranters värderingar genom undersökningen Migrant World Values
Survey, vilken är baserad på WVS.35 Kartan visar att utomeuropeiska invandrare i
Sverige har värderingar som skiljer sig väsentligt från befolkningens i deras respektive
hemländer. Samtidigt som avståndet på andra sätt är stort till de svenska
värderingarna.

Samtidigt gynnas inte integrationen, och ytterst den svenska
samhällsgemenskapen, av en ordning där olika invandrargrupper lever i enklaver med
normer och värderingar som inte är förenliga med majoritetssamhällets eller ens med
svensk lag. Därför måste staten inom ramen för integrationspolitiken, men också inom
välfärden, sända tydliga signaler om vilka grundläggande värden som gäller i Sverige.

Integrationskommissionens slutrapport finns att läsa i sin helhet här:

2 reaktioner på ”Kan vi nu tala om mångkulturpolitikens problem?

  1. Pingback: Inkompatibla kulturer | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s