Klenoder ur vårt kulturarv, del 14: Gerumsmanteln

20200628_132749

År 1920 höll några män på att bryta torv i Hjortamossen på Gerumsberget utanför Tidaholm. Plötsligt stötte en av dem på ett segt lager, som spaden inte ville gå igenom. Efter lite grävande frigjordes ett tyg, som var prydligt hopvikt och hölls nedtryckt i mossen av tre stora stenar. Tyget visade sig vid närmare undersökning vara en mantel och det stod snart klart att den var mycket gammal. En pollenanalys gav först vid handen att manteln skulle ha tillverkats under bronsåldern, men en senare undersökning med C14-metoden daterade den till 360-100 f Kr., det vill säga tidig järnålder. Manteln, som kommit att kallas Gerumsmanteln, är därmed det äldsta helt bevarade klädesplagg som hittats i Sverige.

Manteln är tillverkad av ull i ett stycke och kanterna har säkrats med kaststygn. Vävtekniken är 4-skaftad kypert, vilket väckte viss uppståndelse vid upptäckten; tidigare visste man inte att denna vävteknik förekom i Norden i början av järnåldern. Av konstruktionen kan man utläsa att den vävts i rundväv och sedan skurits till för att få önskad form. Tygets struktur karakteriseras av kypertens snett löpande linjer, där knytningen har flyttats ett steg för varje inslag. I både varp och inslag har fyra ljusare och fyra mörkare trådar använts omväxlande till att bilda ett hundtandsmönster, som nästan ger ett pepitarutigt utseende. Manteln har färgats av vattnet i mossen, så att den nu går i olika nyanser av brunt, men ursprungligen har den förmodligen varit naturvit och naturbrun. Formen är oval och mäter 2 x 2,5 meter.

Mantelns storlek talar för att den har burits av en man. På flera ställen har den skador i form av stickhål omgivna av mörkare och ljusare fläckar. Av placeringen går att se att manteln burits dubbelvikt eller veckad, eftersom hålen löper genom flera lager. Skadorna väckte misstankar om att mantelns bärare kanske fallit offer för ett mord. Arkeologerna tog därför hjälp av kriminaltekniker vid SKL, som kom fram till att hålen sannolikt uppkommit av fem hugg med en kniv eller en dolk. Huggen har träffat i rygg, mage, bröst och hals och kan ha varit dödande.

Genom sin utformning och de spår den bär med sig har Gerumsmanteln mycket att berätta om något som hände för 2300 år sedan. Den är vårt enda fullständigt bevarade plagg från forntiden och bär kanske också spår efter Sveriges äldsta kända mordgåta. Det fina utförandet visar på högt utvecklad skicklighet inom vävteknik och plaggets tjocklek vittnar om det kyligare klimat som uppkom i övergången mellan bronsålder och järnålder. Varför manteln vikts ihop och sänkts ner under stenar i mossen på Gerumsberget kan vi dock bara försöka gissa. Kanske valde någon att skänka manteln som ett offer åt gudarna.

Fotnot: Gerumsmanteln finns nu på Historiska museet i Stockholm. Bilden ovan är tagen på Falbygdens museum, där en reproduktion ses i montern. Nedanför ligger stenarna som användes till att tynga ner den i mossens vatten.

Tryckta källor:

Lihammer, Anna (2016), Arkeologiska upptäckter i Sverige, Historiska Media

Otryckta källor:

https://www.historiehuset.se/blog/genvagar-till-historien-gerumsmanteln

Gerumsmanteln

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gerumsmanteln

Information har även inhämtats vid besök på Falbygdens museum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s