Nedslag i nordisk mytologi, del 32: Skade

Skade är jaktens och skidåkningens gudinna i den nordiska mytologin. Namnets betydelse är oklar, men har sannolikt att göra med ett äldre ord för ”skugga”. Ibland går hon istället under beteckningen Ondurdis, vilket betyder ”skid-disen”. Hennes hemvist är bergen, där hon jagar med pil och båge. På många sätt påminner hon om guden Ull, som också förknippas med skidåkning och bågskytte.

Trots att Skade räknas som gudinna härstammar hon från jättarnas släkte. Vem Skades mor var ger källorna inget besked om, men hennes far var jätten Tjatse, som dödades av asarna efter att han rövat bort gudinnan Idun. Skade begav sig då till Asgård i full stridsutrustning för att söka upprättelse för sin fars död. Ett av hennes krav var att gudarna skulle få henne att skratta igen. Det lyckades Loke uppfylla, genom att binda ena änden av ett rep runt skägget på en get och den andra runt sin egen pung. När de sedan drog åt varsitt håll föll Loke i Skades famn, så att hon brast ut i skratt. Som ytterligare gottgörelse slängde gudarna upp Tjatses ögon på himlavalvet, där de förvandlas till gnistrande stjärnor.

Skades förhandlingar med asagudarna ledde även till en förlikning, som innebar att hon skulle få välja make bland Asgårds ogifta män. Det var ett attraktivt erbjudande för Skade, som länge hade haft ett gott öga till den vackre Balder. Balders far, Oden, anade emellertid hennes avsikter och krävde att hon skulle välja make enbart genom att betrakta männens fötter. Kandidaterna radades därför upp bakom ett skynke, så att enbart fötterna syntes.

Skade granskade gudarnas fötter noga och valde ut de vackraste i tron att de tillhörde Balder. Det visade sig emellertid vara fel, för de vackraste fötterna hade havsguden Njord, som ofta tillbringade dagarna stående i havets salta vatten.

Äktenskapet mellan Skade och Njord blev mycket olyckligt. Framför allt hade de svårt att enas om var de skulle bo. Njord längtade ständigt till havet, medan Skade ville vistas i fjällen bland vargarnas tjut. Sjöfåglarnas skrik kunde hon inte stå ut med.

Sova jag ej kunde
på sjöstranden
för fåglarnas skrän.
Den måsen
som från havet kommer,
mig var morgon väcker.

Skade förklarar varför hon inte står ut med att bo vid havet.

Ur Gylfaginning i Snorres Edda.

Efter att under en tid ha bott växelvis på de båda platserna gled Skade och Njord isär och separerades.

Ytterligare upprättelse för sin fars död fick Skade emellertid i ett senare skede. När Loke, som haft stor inblandning i Tjatses död, kedjats fast för mordet på Balder knöt hon en giftorm ovanför hans huvud. Ormens etter kom därför att droppa ner i Lokes ögon och orsaka honom svåra plågor.

Fotnot: Bilden visar Fredrik Sanders illustration av Skade, hämtad ur en svensk utgåva av den Poetiska Eddan från 1893.

Tryckta källor:

Fritiofsson, Svipdag (red. 2015), Snorres Edda och Den poetiska Eddan, Mimer bokförlag

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi. Gestalter och gudar i Eddans gudavärld, Rabén och Sjögren

Rydberg, Viktor (2014), Fädernas gudasaga, Mimer bokförlag

Otryckta källor:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s