Svenska folksagor, del 34: Prästens stek

Nedanstående berättelse har hämtats ur samlingsvolymen Barnens svenska folksagor, som sammanställts av Mary Örvig. Jag återger den fritt.

En gång levde en förmögen men snål bonde med sin fru på en präktig gård. De skulle låta kristna sitt nyfödda barn och hade därför bett prästen att komma.

”Det är förargligt”, sade bonden, ”att vi inte har någon stek att ge prästen, då han kommer. Fint folk vill ju gärna ha det.

”Å”, sade den påpassliga hustrun, ”vi ska nog finna på råd. Vi kan slakta katten och säga att det är harstek. Inte märker prästen någon skillnad.”

”Så kan vi göra”, sade bonden. ”Det blir nog bra.”

Katten, som satt i köket, hörde vad de sa och skyndade sig ut det fortaste han kunde. På gården utanför mötte han tuppen, som hälsade och sporde:

”Varför har du så brått idag?”

”Jo, jag måste gömma mig, för de vill ta mig till stek och ge åt prästen.”

”Är det så”, sade tuppen, ”då är det bäst att jag gör dig sällskap. Annars kanske de tar mig till tuppstek.”

Och så skyndade de sig iväg tillsammans.

Ett stycke längre ner på gården mötte de en flock gäss, som frågade vart de skulle ta vägen. Katten tog ordet och svarade:

”Vi måste skynda oss bort och gömma oss, annars tar de oss till stek när prästen kommer.”

”Ack”, sade den största gåsen, ”då måste vi följa med, annars tar de oss också.”

Hela sällskapet begav sig iväg, men de hann inte komma långt innan de mötte gårdens tjur.

”Vart i all världen ska ni ta vägen?”, undrade han.

Katten upprepade sin berättelse och tjuren sade:

”Ja, då måste nog jag också följa med, annars kan de ta mig till stek.”

Djuren begav sig så in i skogen för att söka upp en plats där de kunde gömma sig. När de hade gått ett stycke mötte de en hare, som med ängslan och förvåning betraktade dem.

”Vad står på, eftersom ni kommer hastande i samlad tropp?” frågade han.

De andra förklarade saken för honom, varpå även han bad att få följa med, eftersom han fruktade att bli jagad och skjuten.

Hela dagen vandrade den lilla flocken omkring i skogen, men någon lämplig plats till natthärbärge hittade de inte. Sent om aftonen kom de till en liten stuga, där en karl stod och högg ved. Vid anblicken av de många djuren blev han förvånad och undrade vad som fått dem att ge sig av hemifrån. Tjuren tog till orda:

”Käre far, har ni inte ett skjul eller en vagnsbod, där vi skulle kunna få sova i natt? Vi har gått hemifrån, därför att husbonden väntade prästen idag och ville ta oss till stek.”

Mannen svarade:

”Nej, mina kära kreatur, jag har inget annat hus än denna lilla stuga. Men ni ska gärna få vara i den i natt. Själv kan jag inte sova där, för det spökar. Jag bor om nätterna i en annan stuga ett stycke härifrån, men om dagarna hörs ingenting av, så då kan jag vistas här. Vågar ni stanna här i natt, så ska ni få det. Men kom ihåg att jag har varnat er.”

”Det är nog ingen fara”, svarade tjuren, ”får vi stanna här, så ska vi nog reda oss. Men säg oss, vad kan det vara för ett spöke som kommer hit om nätterna?”

”Åh, det känner jag inte så noga till”, sade mannen. ”Men somliga påstår att det är troll, som dansar här om nätterna.”

”Får vi bli här i natt, så ska vi nog försöka sätta stopp för det”, sade tjuren.

Så avlägsnade mannen sig och djuren gick in i stugan för att hitta varsin sovplats. Tjuren ställde sig vid dörren, baggen lade sig under en stol, gässen satte sig på en bänk, katten kröp upp i spisen, tuppen flög upp på spjällstången och haren skuttade av och an på golvet innan han föll i sömn.

Mörkret föll och djuren son stilla. Men mitt i natten hördes ett buller, dörren öppnades och en stor kärring kom in, åtföljd av några små pysslingar. Hon började tända ett ljus, men knappt hade lågan hunnit flamma upp, så rände tjuren hornen i henne och skakade henne runt så att tarmarna nästan ramlade ut. Därefter kastade han henne bort mot stolen där baggen låg och när hon skulle resa sig gav baggen henne en så kraftig stöt med hornen att hon flög framstupa till gässens bänk. De började skrika och nypa henne allt vad de förmådde med sina hårda näbbar. Katten kom då också fram från spisen och klöste henne fräsande i ansiktet. Tuppen satt lugnt och skrockade över händelsen, men haren blev så förskräckt att han inte visste vart han skulle ta vägen och löpte runt i rummet. Tillslut tumlade kärringen ut och där mötte hon de andra trollen.

”Vad, är huset fortfarande mörkt? frågade de. ”Hur kommer det sig att du inte har tänt ljuset och städat?”

”Ack!” ropade kärringen förskräckt. ”Gå inte in! Då blir ni lika illa hanterade som jag!”

”Hur menar du?” frågade trollen. ”Vad står på?”

”Jag kan knappt förklara vad som hände”, sa kärringen. ”Då jag kom in rusade en tröskare på mig och körde en grep i mig. Sedan lyfte han upp mig och ruskade mig runt. Tillslut kastade han mig i golvet, där en skomakarrackare satt redo och slog mig i ryggen med sin hammare, så att jag for fram till en bänk. Där satt skräddarpojkar på rad och de klippte mig med sina vassa saxar och en gumma kom fram och rev mig i ansiktet med en karda. I taket var det en som satt och skrek ‘hugg kroken i´na, hugg kroken i´na’ och på golvet sprang en stackare runt och letade efter kroken. Hade han fått fatt på den, då hade jag aldrig kommit ut välbehållen!”

”Det var förfärligt”, sa de förskräckta trollen. ”Det är nog inte värt att vi kommer hit mer. Vi får hitta en annan plats att dansa om nätterna.” Och så försvann de bort i nattens mörker.

På morgonen kom mannen tillbaka och tjuren sade:

”Nu försäkrar jag er att ni kan bo trygg i er stuga. Hit kommer aldrig några spöken mer, det kan ni vara förvissad om.”

Mannen tackade djuren hjärtligt och bodde sedan lugnt i stugan så länge han levde. Djuren, däremot, återvände hem och när de kom fram till gården hade prästen redan kommit och gått utan att få någon stek.

3 reaktioner på ”Svenska folksagor, del 34: Prästens stek

  1. Pingback: Året som gått | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s