Nordisk folktro, del 33: Björnen

I Sverige, liksom i våra grannländer, figurerar björnen ofta i folkliga föreställningar, myter och sagor. Under tidigare sekler betraktades den med fruktan och tänktes ha tolv mans styrka. Enligt en norrländsk sägen kunde björnen dessutom göra sig ännu starkare genom att klättra upp i ett träd och låta sig ramla ner i backen. Om den slog sig ordentligt vaknade ett raseri som gjorde att styrkan växte. För att undvika att locka björnen till sig skulle man helst inte benämna den med dess rätta namn, utan använda omskrivningar som ”myrtass”, ”nalle” eller ”bamsefar”.

Det har funnits många föreställningar om hur man skulle göra för att skydda sig om man stötte på en björn i skogen. Säkrast var att lägga sig på marken och spela död. Den som befann sig på en myrmark kunde trycka ner sig själv i mossan. Björnen skulle då helt vänligt klappa den nergrävde, bädda på mer mossa och sedan lufsa därifrån. En ensam kvinna kunde dra upp kjolarna och blotta sin nakna bakdel, så att björnen skamsen skyndade sig bort. Barn som vallade djur fick lära sig att skrämma bort björnen genom att blåsa i en näverlur.

Enligt folktron hade vissa människor förmågan att förvandla sig till björnar genom att ”gå i björn”. Sådana ”manbjörnar” tänktes ofta gå hårt åt andras boskap. Det fanns också människor som hade rykte om sig att kunna ta makt över björnar och styra deras beteende. Exempelvis kunde de hämnas på fiender genom att ”ställa björnen” så att den angrep människor och djur.

Björnjakten omgärdades av ett stort antal vidskepliga föreställningar. Vid åsynen av djuret kunde jägaren gripas av ”björnfrossa” så att han stod som förstenad och var oförmögen att skjuta. Vissa björnar ansågs stå under magiskt beskydd av skogsrået, så att de endast kunde skjutas med silverkula. Om jägaren trots dessa svårigheter lyckades fälla en björn gjorde han bäst i att förtära lite av dess blod och galla – då skulle han få del av björnens styrka och mod.

Enligt gammal folktro vaknade björnen och gick ur sitt ide varje år på Tiburtiusdagen, det vill säga 14 april. En ramsa från Värmland lyder: ”Hur än vädret är på Tiburtius, så skall björnen gå ur idet, tjädern spela i talltoppen och gäddan gå på nätet”. Denna föreställning har gjort att björnungarna på Skansen av tradition visas upp på Tiburtiusdagen.

Tryckta källor:

Norling, Tobias (1912), Svensk allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning, Bohlin & Co

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö, Prisma)

Otryckta källor:

Brunbjörn (de5stora.com)

Björnen sover på hemligheter om hälsan | | forskning.se

Noaord – Wikipedia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s