En kulturhistorisk upptäcktsfärd runt Bro i Bohuslän

Lantsamhället Bro ligger vackert beläget i centrala Bohuslän och genomskärs av den slingrande Broälven. Socknen är liten med runt 1000 invånare och få torde ha hört talas om den. Utspridda bland gårdar och åkermarker finns emellertid ett stort antal lämningar som vittnar om att området varit en centralbygd under förhistorisk tid. Platsen låg tidigare strategiskt placerad där två fjordarmar möttes och när vattnet drog sig undan bildades frodiga strandängar lämpade för bete och odling. Runt Bro har utgrävningar funnit flera stenåldersboplatser och 1903 hittades ett 8200 år gammalt skelett vid en skalgrustäkt i Österöd – ett av de äldsta välbevarade skelettfynd som gjorts i Norden. Bronsåldern har lämnat spår i form av rikliga hällristningar och runt om i landskapet finns järnåldersgravar i form av högar. Likaså finns kulturminnen från medeltiden och senare seklers bondesamhälle. Nedan följer ett förslag på en utflykt till några av områdets mest sevärda besöksmål. Värt att veta är att områdets kulturminnen de senaste åren har visats viss omsorg, så att några av dem nu är skyltade och går att nå via iordningställda gångvägar. Andra kräver dock att besökaren letar sig fram genom övervuxna marker, klättrar över klippblock och vandrar genom hagar. Ett besök till platsens sevärdheter kan vara strapatsrikt, men erbjuder samtidigt en historielektion som sträcker sig över flera tusen år.

Upptäcktsfärden börjar i det som en gång var det gamla stationssamhället och utgjorde bygdens centrum. Här finns flera äldre hus, som inhyst polisstation och små butiker. Idag är de privata bostäder, men många bär ännu spår av tidigare seklers byggnadsdetaljer. Här finns också lite modernare hus, som vittnar om att Bro ännu är ett levande samhälle och utvecklas.

Från denna lite tätare bebyggelse leder en väg ut till Bro kyrka. Kyrkans historia sträcker sig tillbaka till 1200-talet, men dess nuvarande arkitektur är till stora delar resultatet av en ombyggnation vid 1600-talets slut.

Bro kyrka

Interiören präglas av konstnären Christian von Schönfeldts vackra målningar från 1709. I det tunnvälvda trätaket skildras yttersta domen och längs sidorna skapelseberättelsen. Målningarna har aldrig varit överkalkade och är i mycket fint skick. von Schönfeldt har även målat nattvardstavlan, medan altartavlan är ett av få bevarade verk av konstnären Johan Hammer. Uppe i kyrktornet finns en intressant anordning, som gjorde det möjligt att ringa i kyrkklockorna genom att trampa på pedaler.

Kyrkan är inte alltid öppen, så kontakta pastoratet i förväg för att avtala tid för besök.

Vid kyrkan finns idag två bevarade prästgårdar. I den äldre, som är från 1700-talet, har Stångenäs hembygdsförening inrättat ett litet museum om socknens historia. Sommartid är museet öppet om lördagarna, men går att få se övrig tid efter överenskommelse. I folkmun kallas byggnaden ”Karl XII:s prästgård”, då kungen vid något tillfälle ska ha övernattat där. Den lite modernare prästgården strax intill är i privat ägo.

Från prästgårdarna går det att följa en grusväg till den gamla övervuxna järnvägen. Tågen har sedan länge slutat gå, men den som följer järnvägsspåret ett par hundra meter åt norr når fram till en plats där berget formats på ett märkligt sätt av istiden. Frostsprängningar har lösgjort en framträdande pelare ur berget, vilken kommit att kallas Bropelaren. I närheten finns en vattenhäst, där tågen tog vatten på vägen in mot Lysekil. Då kunde tågpersonalen ta en paus i Bropelarens skugga, där en stenbänk ställts upp för ändamålet. Vid banans femårsjubileum fick bohusskalden Fredrik Nycander rista in en inskription i pelaren:

I sekler stånde du här än
att mana sena tiders män
till idogt arbete och dygd
samt kärlek varm till land och bygd

Klyftan runt Bropelaren är tillräckligt vid för att en människa ska kunna ta sig runt, men marken kan vara blöt, så då är det bra att ha gummistövlar.

Från Bro kyrkby skymtar det branta berget Hällers nipa (bild överst), som omtalas i många folkliga berättelser och myter. En lokal sägen gör gällande att berget en gång ska ha fungerat som ättestupa. Vid bergets fot bildar några nedfallna stenblock en grotta, som i folkmun kommit att kallas ”Hällers kyrka”. Grottrummet utgörs av en sal som torde rymma uppemot 40 personer. I det höga och spetsiga taket finns en springa som släpper in ljus, vilket ger grottan karaktären av en katedral. Enligt berättelser bland lokalbefolkningen ska gudstjänster ha hållits i grottan, både under hednatiden och i tider av oro.

Hällers kyrka

Intill Hällers kyrka skjuter berget ut, så att det bildas en skyddad plats under tak. Därinne ligger en flat häll (”Broddehällen”), som förr använts till att bråka lin. Många av de omkringliggande gårdarna odlade lin fram till början av 1900-talet och vid några av dem går än idag att se lämningar efter linberedningen i form av ”bråtegropar” och ”kölnor” för lintorkning.

En gård som idag välkomnar besökare är Röe, där det finns servering och gårdsbutik i en vacker miljö. På vägen dit går det att besöka ett förunderligt naturfenomen, som av områdets invånare kallas ”Flickans knä” eller ”Jätteflickans knän”. I marken finns två grunda gropar, ungefär lika stora som en grapefrukt, där ingen växtlighet någonsin slår rot. Den biologiska bakgrunden får jag överlåta till någon annan att förklara, men enligt en lokal sägen ska groparna ha uppstått av att en flicka (alternativt en jättinna) fallit död ner på platsen, så att märkena bildats av hennes knän.

Lite utanför den centrala bebyggelsen går det att ta sig upp på Brobergskullen. Jag fick själv inte möjlighet att ta mig dit under mitt besök i Bro, men där ska gå att se resterna av en kastal från 1100-talet. En kastal utgjordes av ett fristående torn och kan betraktas som föregångare till de mer utvecklade borgar som sedan blev vanliga. Kastalen på Brobergskullen ligger i ruiner, men spåren av inre gångar och en central pelare ska gå att urskilja. Höjden har beräknats till omkring 10 meter. Det måste ha varit en imponerande byggnad, men vilken funktion kastalen hade är oklart. Kanske syftade den till att bevaka de strategiska vattenvägarna när vattnet stod högre, men den kan också ha varit en anläggning med koppling till handel och tullindrivning. De äldsta arkeologiska fynden är mynt och en stridsyxa från 1100-talet, men byggnaden var i bruk ända in på 1400-talet. Vardagliga bruksföremål från utgrävningar vittnar om att kastalen åtminstone tidvis varit bebodd.

Landskapet runt Bro utmärks av släta hällar som polerats av inlandsisen. Under bronsålder och tidig järnålder dekorerades de, liksom på många andra platser i Bohuslän, med rikliga ristningar. Idag är över 100 hällristningslokaler kända i socknen. En fin samling finns i anslutning till gården Störreberg, där en promenad markerats ut till några av hällarna. Figurbeståndet utgörs till stor del av vanligt förekommande ristningsmotiv, som skålgropar och skepp. Till de mer ovanliga inslagen hör kanotliknande båtar. Människofigurerna har ibland en speciell utformning, med fyrkantig kropp, uppåtsträckta armar och raka ben utan fötter. Om dessa personer representerar en särskild funktion i bronsålderssamhället är oklart. Några av ristningarna är belägna under vattnet i en bäck och kan sommartid vara övervuxna av alger.

Hällristningen ”Skomakaren” omgiven av ett vimmel av figurer

Den mest kända hällristningen är belägen några kilometer utanför Bro, på vägen mot det lite större samhället Brastad. Här finns en mycket vacker häll, som domineras av en människofigur i nästan naturlig storlek. På grund av verktyget han håller i ena handen och fotsulorna som finns ristade vid hans fötter har figuren kommit att kallas ”skomakaren”. En mer trolig tolkning är att det rör sig om den tidig version av asaguden Tor. Figuren omges av ett stort antal andra ristningar, som är spridda över hällen och i vissa fall skär in i varandra. En stig går att följa för att ta del av några mindre kända hällar i närområdet.

För den som är riktigt äventyrlig finns möjlighet att söka sig ut i ett skogsområde för att leta upp Brofjällsgrottan. Ingången är inte lätt att hitta och kanske är det bäst att ta hjälp av någon med lokalkännedom. Under 1700-talet, när det fortfarande fanns varg i trakterna runt Bro, sades grottan vara vargarnas tillhåll. Grottan ska också har varit hem åt en jätte, vars händelserika liv har skildrats i boken Jätten i Brofjäll av folkloristen Ebbe Schön.

Bro har mycket att berätta och för den som väljer att utforska området finns även möjlighet till fina kulturarvsupplevelser i omkringliggande kommuner. Det kan vara värt att planera in ett par extra dagar i Bohuslän för att ta del av pittoreska fiskelägen, forntida gravfält och de magnifika hällristningarna i Tanum.

Tryckta källor:

Jansson, Sverker; Lundberg, Erik B.; Bertilsson, Ulf (red. 1989), Hällristningar och hällmålningar i Sverige, Forum

Otryckta källor:

https://digitaltmuseum.se/021017761638/text-pa-kortet-haller-bro-sn-april-1987

http://mad.litteraturmagazinet.se/ebbe-schon/jatten-i-brofjall

Kvinnan från Österöd i Bohuslän. Undersökningar av …· eller den ovannämnda Ulebergsgraven, (dokumen.tips)

http://runeberg.org/aehbhob/2/0147.html

Home Page

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bro_kyrka,_Bohusl%C3%A4n

Information har även inhämtats vid besök i Bro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s