Kulturhistoriska personligheter, del 24: Johannes Rudbeckius d. ä.

20190928_153755

Johannes Rudbeckius (1581-1646) var biskop i Västerås stift och en av 1600-talets mest betydelsefulla svenska kyrkomän. Hans engagemang sträckte sig emellertid utanför kyrkans värld och han drev igenom ett flertal sociala reformer som fick stor betydelse för stiftets invånare och gav genklang över hela riket. Vissa historiker menar att de tankar han förde in i den svenska politiken kom att påverka utvecklingen i sådan grad att Rudbeckius kan ses som välfärdsstatens föregångsgestalt.

Johannes Rudbeckius föddes 1581 i Ormesta by utanför Örebro. Fadern var stadsskrivaren Johan Pedersson Rudbeck och modern Cristina Pedersdotter Bose. 1588 påbörjades hans skolgång, då han blev elev vid trivialskolan i Örebro. 1595 skickades han till en skola i Strängnäs, för att sedan bedriva högre studier i Uppsala och vid tyska universitet. I Wittenberg följde han undervisningen i ett flertal ämnen, inklusive filosofi, grekiska och hebreiska, men tyngdpunkten låg på teologi och han deltog med emfas i tidens teologiska och filosofiska diskurser. 1603 promoverades han till magister och återvände sedan till Sverige, där han vid 24 års ålder utsågs till professor i matematik vid Uppsala universitet. Studierna i teologi och hebreiska fortskred emellertid och 1607 valde han att återvända till Tyskland för att bedriva teologisk forskning. Efter hemkomsten till Sverige blev han professor i hebreiska i Uppsala. Denna tjänst bytte han senare mot en professur i teologi. I Uppsala blev han också prästvigd.

Som professor bedrev Rudbeckius undervisning i ett flertal ämnen, men fortsatte även sin personliga förkovran. 1610 ritade han den första världskarta som producerats i Sverige. Betraktad med dagens ögon ter den sig på många vis märklig, inte minst för att söder ligger uppåt i bild. Vänder man på kartan hamnar texten upp och ner. Geografin är också mycket avvikande, även om Afrikas form går att känna igen och de olika världsdelarna har tämligen korrekt placering i förhållande till varandra. Kartan använde Rudbeckius tidvis i sin undervisning. När han senare blev biskop i Västerås lät han trycka den. Av första upplagan, som gavs ut 1626, finns idag bara ett enda exemplar bevarat och förvaras på Västerås stadsbibliotek.

Bild Rudbeckius karta

Johannes Rudbeckius värdskarta från 1610.

1610 gifte sig Rudbeckius med Kristina Stiernman, dotter till biskop Nikolaus Olai Bothniensis. Äktenskapet blev barnlöst och 1618 avled hustrun. Året därpå gifte Rudbeckius om sig med den drygt 20 år yngre prästdottern Magdalena (Malin) Hising. Hon kom från ett bildat hem och kom att betraktas som ett mönster för prästhustrur. Tillsammans fick paret elva barn, varav flera kom att nå framstående samhällspositioner.

1612 valdes Rudbeckius till rektor för Uppsala universitet. Han hade då redan hamnat på kollissionskurs med historikern Johannes Messenius, som av kung Karl IX utnämnts till professor i juridik. Efter att Rudbeckius tillträtt rektorsämbetet eskalerade motsättningarna, vilket mynnade ut i häftiga dispyter. Rudbeckius ifrågasatte Messenius religiösa renlärighet, medan Messenius anklagade Rudbeckius för att vansköta sitt ämbete. Situationen blev slutligen så infekterad att frågan hamnade på kung Gustav II Adolfs bord. För att få slut på fejden beslutade han, i samråd med Axel Oxenstierna, att förflytta båda parter från universitetet. Messenius blev hovrättsledamot, medan Rudbeckius erbjöds en tjänst som hovpredikant. Rudbeckius accepterade tjänsten med viss bitterhet – sannolikt upplevdes den som en straffkommendering.

Som fältpräst följde Rudbeckius Gustav II Adolf ut i det ryska kriget och deltog i fälttåget i Livland 1614-15. Det militära livet var slitsamt, vilket Rudbeckius själv har berättat: ”Nu haver man måst sitta på hästen hela dagen i regn och slagg, nu på släden i snö och urväder och likväl om morgonen hållit predikan. Nu till sjöss i storm och bullrande havsvågen, nu till lands i fält och krigsbuller. Nu höra trummor gå och skjutas, nu ridas och blåsas alarm mitt i predikan…”

Om kungens liv i fält hade Rudbeckius också mycket att säga. Kungen hade tagit sig en officershustru till älskarinna och dessutom gjort henne gravid, vilket Rudbeckius inte räddes att strängeligen kritisera i sina predikningar. Tydligen tog kungen intryck, för han lät utse Rudbeckius till ansvarig för den oäkta sonens uppfostran.

Till Rudbeckius insatser under tiden som fältpredikant hörde att han bidrog till fredsfördraget vid freden i Stolbova 1617. Fördraget gav ortodoxa kristna full religionsfrihet: de skulle få behålla sina präster och fira gudstjänster utan inskränkningar, vilket var banbrytande i en tid då religiös underkastelse oftast krävdes av de besegrade.

Rudbeckius måste ha vunnit den unge monarkens förtroende och uppskattning, för vid kungens kröning 1617 hedrades han med en utnämning till teologie doktor. Han fick också i uppdrag att tillsammans med den efterträdande hovpredikanten Johannes Bothvidi utarbeta en ny bibelöversättning.  Rudbeckius kom att bli ledande i arbetet och utförde det så skyndsamt att Gustav II Adolfs bibel kunde gå i tryck 1618. Efter att ha stävjat oroligheter i Västerås utnämndes han 1619 till biskop i detta stift. I den rollen kom han att uträtta större delen av sitt livsverk och vinna sin historiska ryktbarhet.

Det var ett stift i stor misär Rudbeckius blev biskop i. Fattigdomen var utbredd och infrastrukturen hade länge försummats. Till och med domkyrkan var stadd i förfall. Rudbeckius tog dock sin uppgift på största allvar och började genast utarbeta planer och direktiv för att styra upp situationen. Hans dagböcker från denna tid består främst av långa listor över missförhållanden som behövde åtgärdas. Han styrde stiftet med järnhand, men såg samtidigt till att stora framsteg gjordes. Den förfallna domkyrkan iordningställdes och samtliga präster i stiftet ålades att delta i ett prästmöte två gånger om året. Han inrättade ett prästseminarium och kontrollerade fortlöpande prästernas kunskaper. Prästens roll som lärare och föredöme betonades och de som misskötte sig fick lämna sina tjänster. Rudbeckius reste också personligen runt i församlingarna och gjorde inspektioner; vid sin död hade han besökt alla stiftets kyrkor minst två gånger. De kyrkor som var i dåligt skick rustades upp. Sin stora insats för kyrkans utveckling gjorde han emellertid genom att ge ut en förbättrad kyrkoordning med föreskrifter om husförhör och regelverk för kyrkobokföringen. Kyrkoherdarna blev ålagda att föra längder över befolkningen i sina respektive socknar. Denna ordning blev sedan ett mönster för övriga stift och därmed grundlades den noggranna kyrkobokföringssed som gjort att vi idag kan följa befolkningsutveckling, giftermål och folkomflyttningar under hundratals år.

Men Rudbeckius engagemang stannade inte vid kyrkliga angelägenheter. Han hyste ett stort intresse för utbildningsfrågor och lät 1623 grunda Sveriges första gymnasium, Rudbeckianska gymnasiet. Skickliga lärare anställdes och vid gymnasiet gavs undervisning i moderna ämnen som matematik, naturkunskap, historia och geografi. Eleverna hade också modersmålsundervisning, även om latinet fortfarande dominerade. Rudbeckius såg till att undervisningslokalerna höll gott skick och inrättade ett gymnasiebibliotek. 1632 grundade han Sveriges första skola för flickor, Rudbeckii flickskola, även det ett uttryck för nytänkande.

Rudbeckius tog på sig att driva en omfattande förvaltning inom ramen för sitt stift och valde att göra en bred tolkning av vad som var kyrkans uppgift. Han utgick från socknarnas indelning och lade där ansvaret för vård, skola och omsorg. Fattigvården i församlingarna lyftes, skolor byggdes och invånarna gavs tillgång till grundläggande sjukvård. Rudbeckius gick också in som personlig garant i flera sammanhang och drev ett stort antal välgörenhetsprojekt tillsammans med sin hustru. Han startade dessutom boktryckeri, förlag och bokhandel och bidrog till att anlägga en botanisk trädgård. Bland hans många verksamheter fanns till och med ett slags bankrörelse. Hans iver att förbättra samhällslivet var enorm och i hans insatser kan vi se ett embryo till den svenska kommunala organisationen.

Rudbeckius initiativ bar frukt, vilket gjorde att hans idéer rönte uppmärksamhet och fick genomslag utanför stiftets gränser. 1627 lät Gustav II Adolf honom inspektera den est-liv-ingermanländska kyrkan, samtidigt som han fick i uppdrag att genomföra reformer inom finans- rätts- och skolväsendet i Estland.

Efter Gustav II Adolfs död i Lützen 1632 blev det svårare för Rudbeckius att verka. Han råkade i ständig konflikt med drottning Kristinas förmyndarregering, som ville ställa kyrkan under större statlig kontroll. Rudbeckius försökte värna kyrkans inflytande över skolväsendet och motsatte sig att kyrkan skulle underordnas övrig förvaltning. Rådet tolkade hans strävan som att kyrkan ville tillskansa sig världslig makt och Rudbeckius började betraktas som ett hot. Dessutom kritiserade han ofta överheten och utmålade adeln som omoralisk och förslappad. Vid flera tillfällen kallades han till rådet och fick motta tillrättavisningar av Axel Oxenstierna. Kulmen nåddes när Rudbeckius riktade kritik mot 1636 års nya kyrkliga överstyrelse och lät ge ut en misshaglig skrift om prästerskapets privilegier. Rådet förbjöd boken och tvingade Rudbeckius att göra avbön. En konsekvens blev att Rudbeckius inte utnämndes till ärkebiskop efter Kenicius, trots att han fått flest röster.

1639 drabbades Rudbeckius ”stenpassion” (njur- eller gallsten) med återkommande intensiva smärtor. 1642 begärde han avsked från biskopsämbetet, men stiftets präster protesterade och krävde att få behålla honom. Rudbeckius fortsatte därför sitt arbete, trots att han från år 1644 blev sängliggande. De sista åren av hans liv fick domkapitlet samlas till möten i hans sovrum, då han var oförmögen att ta sig någon annanstans. 1646 avled han efter en tids svåra plågor och begravdes i Västerås domkyrka.

Om Rudbeckius kan sägas att han var en orädd och frispråkig man med osviklig administrativ begåvning och organisationsförmåga. Med sin handlingskraft kom han att sätta stor prägel på 1600-talets kyrkopolitiska, pedagogiska och sociala utveckling och bana väg för tankegångar som tog plats i Sveriges fortsatta framväxt. Han förhandlade aldrig med sina övertygelser och var inte rädd för att utmana sin tids ordning. I många sammanhang kunde han ses som hård och dömande, men hans handlingar vittnar också om omsorg. Hans insatser för svensk undervisning är historiska och hans kvartssekellånga gärning som biskop präglades av stora framsteg inom både kyrklig förvaltning och samhällsliv. Engagemanget för utsatta grupper har gjort att han ibland kallats ”de fattigas biskop”. I hans livsverk kan vi skönja ursprunget till den mer utvecklade svenska folkbokföringen och de principer som senare kom att utgöra grunden i välfärdssamhället.

Rudbeckius finns idag avbildad som staty av Carl Milles utanför domkyrkan i Västerås. Han representerar också prästståndet i Theodor Lundbergs skulpturer av de fyra stånden på riksdagshuset i Stockholm. Gymnasiet han en gång grundade bär fortfarande hans namn.

Himmelen och solen följer jag och intet lägre.

Johannes Rudbeckius motto

Tryckta källor:

Henriksson, Alf (1963), Svensk historia, Bonniers

Lindqvist, Herman (1994), Historien om Sverige. När Sverige blev stormakt, Norstedts

Ohlmarks, Åke och Bæhrendtz, Nils Erik (1999), Svensk kulturhistoria: svenska krönikan, Forum

Otryckta källor:

https://kulturarvvastmanland.se/databas/artikel/personhistoria/de-fattigas-biskop

https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/6999

https://www.svenskakyrkan.se/vasteras/vem-var-malin

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Rudbeckius

https://via.tt.se/pressmeddelande/himmelen-och-solen-foljer-jag-och-intet-lagre?publisherId=3235378&releaseId=3243151

Information har även inhämtats från en utställning som visades i Västerås domkyrka 1 oktober 2018 – 30 september 2019.

En reaktion på ”Kulturhistoriska personligheter, del 24: Johannes Rudbeckius d. ä.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s