Klenoder ur vårt kulturarv, del 15: Forsaringen

Forsaringen. Foto: Sven Rosborn, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

I Forsa medeltida kyrka i Hälsingland fanns under flera sekler ett mycket ovanligt handtag på dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet: en ring av järnsmide fullristad med runor. När kyrkan revs 1840 togs ringen tillvara av pastoratet. Enligt en lokal sägen, som nedtecknades på 1700-talet, har ringen tidigare suttit på dörren till Högs kyrka i grannsocken.

Den så kallade Forsaringen mäter 43 cm i diameter och är försedd med flera dekorativa öglor. Järnet är lätt tillplattat och på båda sidorna löper en text med kortkvistrunor. Runornas utformning gör att de flesta forskare vill datera ringen till 900-talet. Vissa språkliga inslag talar dock för att den skulle kunna vara medeltida.

Vad ringen ursprungligen har använts till vet vi inte, men storleken gör det osannolikt att den från början var tänkt att fungera som dörrhandtag. På ringen anges både runristaren (Vibjörn) och två upphovsmän (Anund i Tåsta och Ofeg i Hjortsta), men ingen information om varför de lät tillverka ringen.

Runskriften är tydlig, men den exakta utläsningen är svår att avgöra. Runristaren markerade inte ordslut, utan enbart meningsslut, vilket öppnar upp för flera tolkningsmöjligheter. Ringen innehåller också ett antal omstridda ord, som är av betydelse för tolkningen. Helt klart är emellertid att inskriptionen utgör en lagtext. Texten fastslår olika bötesbelopp, som skulle betalas i oxar och ören. Det framgår att böterna blev högre för varje ny förseelse. Böterna skulle, enligt inskriptionen, betalas ”till stav”, vilket kan tolkas som att de skulle lämnas till en ledargestalt. Kanske syftar det på en biskopsstav, vilket då skulle innebära att kompensationen gick till kyrkan.

Runinskriptionen på ringen är den äldsta bevarade rättskällan vi känner till i Norden. Forsaringen kan därför sägas vara Nordens äldsta juridiska dokument. Originalet förvaras nu av Forsa-Högs pastorat på en brand- och stöldskyddad plats, medan en kopia finns utställd i Forsa kyrka.

En tvegill oxe och två öre till stav för första gången: två oxar fyra öre för andra gången: men för tredje gången fyra oxar och åtta öre till stav: och all egendom i kvarstad om han icke gör rätt för sig: det som de lärde tillkommer enligt landets lag, det blev förr stadgat och stadfäst: men de gjorde sig detta; Anund i Tåsta: och Ofeg i Hjortsta: men Vibjörn ristade.

Text på Forsaringen

Tryckta källor:

Thaning, Olof (re. 1982), Sverigeboken, det Bästa

Otryckta källor:

https://www.academia.edu/14453970/Forsaringen_tillh%C3%B6r_900_talet_2010_

https://www.forsahembygdsforening.se/kyrkan.htm

https://sv.wikipedia.org/wiki/Forsaringen

.

En reaktion på ”Klenoder ur vårt kulturarv, del 15: Forsaringen

  1. Pingback: Bloggen Kulturminnet påminner oss om Forsaringen, men MISSAR dess betydelse… | Hedniska Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s