Jag ser fortsättningen komma

Gängkriminaliteten har varit på tapeten igen de senaste veckorna efter att en rapport från Brå visat att Sverige ligger i Europatoppen avseende dödligt skjutvapenvåld. Debattens svallvågor har därefter gått höga och denna gång har relativiseringsförsöken blandats upp med mer pragmatiska röster. Polischef Erik Nord vågade sig till och med på att specificera ett antal kulturfaktorer som bidrar till gängkriminalitetens framväxt. Det var modigt gjort, med tanke på att det handlar om företeelser som känns väldigt främmande i en svensk kontext och snarats kan beskrivas som typiska för andra kulturer.

Men problemet med dödsskjutningar är inte nytt, utan en trend som pågått i många år. När Löfvén 2019 framträdde i Agenda för att kommentera våldsvågen fick han kraftig kritik för den bevingade bortförklaringen: ”Vi såg det inte komma”. En av orsakerna till de bittra reaktionerna var nog att ganska många faktiskt såg det komma. Det var många som tveklöst kunde se att Sveriges integrationskapacitet sedan länge var överskriden och att den svenska migrationspolitiken fick förödande konsekvenser. Men de avfärdades som rasister allihop.

Jag tillhör dem som såg det komma, och nu ser jag fortsättningen komma också. Och eftersom jag inte noterar några större tecken till att den politiska slutledningsförmågan har förbättrats känner jag mig manad att dela med mig av mina observationer. Så, Löfven, eftersom du har lite svårt att blicka framåt och förstå konsekvenserna av din egen politik, så tänkte jag att jag ska hjälpa dig att förstå vad som kommer hända om den svenska skutan fortsätter styras i samma riktning som hittills. Jag är inte naiv och kan därför bidra med en lite mer verklighetsförankrad prognos. Här kommer den:

Parallellsamhällena kommer stadigt att växa i omfattning. Den allmänna ordningen och respekten för lagar och bestämmelser kommer inte att kunna upprätthållas. Den grova kriminaliteten, och då inte minst våldsbrottsligheten, kommer att fortsätta öka. Vi kommer att få fler skjutningar, fler bilbränder, fler sprängdåd, fler överfallsvåldtäkter. På detta följer en växande otrygghet. Larm, övervakningskameror och väktare kommer att bli vanliga i både privata och offentliga miljöer. Allt ilsknare röster kommer att ropa efter hårdare tag, högre straff och fler poliser. Färre kommer att våga vittna eller ens anmäla brott av rädsla för repressalier. Vi kommer få se allt fler former av utomrättslig rättsskipning. Hedersvåldet kommer att breda ut sig. Nybildade etniska och religiösa partier kommer att försöka driva igenom lagar som är totalt främmande för allt västerländskt rättsmedvetande. Kraven på särrättigheter kommer att bli allt mer högljudda.

Segregationen på bostadsmarknaden kommer att tillta. Antalet utsatta områden kommer att fortsätta stiga. Den svenska medelklassens reservat kommer att krympa och staketen omkring dem kommer att växa sig högre. Skillnaderna i skolresultat mellan olika bostadsområden kommer att kvarstå. Politikerna kommer att bussa elever till nya skolmiljöer, men det kommer inte att hjälpa.

Arbetsmarknaden kommer att fortsätta präglas av en arbetslöshet med etniska förtecken. Allt fler kommer att stå helt utanför arbetslivet eller sysselsättas i skattefinansierade låtsasåtgärder. Bidragsberoendet kommer att växa. Välfärdsstaten kommer att tvingas ner på knä och inte längre klara sina grundläggande uppdrag. Fler och fler kommer att ifrågasätta vad skattepengarna används till. Ett växande antal kommer uppleva att makthavarna tappat kontrollen och att samhällskontraktet är brutet. Samtidigt kommer allt större grupper börja misstänka att det så omhuldade mångkulturella samhället inte fungerar i praktiken. Politikerföraktet kommer att nå nya höjder.

Den värdefulla svenska tilliten kommer att bytas mot misstro, både gentemot andra människor och mot samhällsinstitutioner. Samhällsinstitutionerna kommer i sin tur att misstro medborgarna, eftersom missbruket av välfärdsstatens tjänster kommer att tillta. Misstänkliggörandet kommer inte bara att drabba de skyldiga, utan även personer som är i verkligt behov av samhällets stöd. Allt färre kommer att uppleva att Sverige erbjuder den grundtrygghet som borde finnas. Tillitssamhället bryts slutligen samman och ersätts av ett kontrollsamhälle.

Regeringen kommer att stå fortsatt handfallen. De politiska greppen för att skyla över det egna misslyckandet kommer att bli allt mer desperata. Den statliga mångkulturella propagandan kommer att trappas upp. Förvanskningar och snedvridna siffror av samma typ som i den senaste PISA-mätningen kommer att bli ständigt återkommande. Statistik rörande känsliga samhällsfrågor kommer inte att tas fram. Försöken att tysta kritiska röster kommer att bli allt mer repressiva. Yttrandefriheten kommer att begränsas med hänvisning till diffusa värdegrunder och en vanställd definition av demokrati. Bara medier som uttrycker sanktionerade åsikter kommer att beviljas presstöd.

Den politiska polariseringen kommer att tillta. Vi kommer att få se en grupp som förnekar utvecklingen och hävdar att Sverige alltid har haft samma problem. De problem som inte går att bortförklara kommer att skyllas på det som upplevs som acceptabelt: hierarkiska strukturer, socioekonomiska faktorer och medelålders vita män. Vantolkningarna som krävs för att separera problemen från de verkliga orsakerna kommer att bli allt mer absurda. En annan grupp kommer att söka sig bakåt och rikta blicken mot en tid då Sverige fungerade bättre; de kommer att idealisera det samhälle som då fanns och klamra sig fast vid traditioner som symboliserar det som gått förlorat.

Relationen till våra nordiska grannländer kommer att försämras. Vi kommer att ha allt mindre gemensamt och öppenheten mellan länderna kommer inte att kunna upprätthållas. När den svenska kriminaliteten spiller över gränserna kommer de övriga känna sig tvungna att vidta åtgärder för att skydda sig. Kanske kommer gränskontroller att införas. Besvikna, förbannade och rädda svenskar kommer att söka sig till andra nordiska länder för att få ett bättre liv, både åt sig själva och åt sina barn. Sverigebilden utomlands kommer att fortsätta gå i negativ riktning och föregångslandet kommer att förvandlas till ett avskräckande exempel.

Ett fortsatt högt inflöde av kulturer som krockar med det svenska samhällets grundvärden kommer att skapa allt större splittring. Allt fler svenskar kommer att härskna över att ständigt behöva maka på sig och samtidigt stå för notan. Samtidigt kommer invandrade grupper att känna sig utstötta och vända det övriga samhället ryggen. Sverige kommer tillslut inte att ha något gemensamt ”vi”.

Och om du nu, Löfven, tycker att den bild jag målar upp är lite väl pessimistisk, fundera då över hur dagens situation skulle ha sett ut om den hade presenterats för dig för 20 år sedan. Alla pilar pekar åt samma håll. Dra ut tangenten i befintlig riktning, så hamnar vi i det läge som beskrivs ovan. Vi är redan på god väg.

7 reaktioner på ”Jag ser fortsättningen komma

  1. Ja, det är för ledsamt. Det kommer bli värre innan det blir bättre.

    Det är ”lustigt”. Redan för 20+ år sedan anade jag vart vi var på väg. För ett drygt 15-tal år sedan övertygade jag frugan om att skaffa ett torp på landet. Ett ”ställe nära naturen där vi kan plocka svam och hundarna kan springa lösa”. Intressant för mig också; men även ett ställe att ”fly” till om Sverige gick i den linjära riktning som jag befarade. Inget som diskuterades med frugan.

    Så var vi här då, 15+ år senare och Sverige är otryggare och i sämre skick på kortare tid än man nånsin kunde ana. Vi har nu börjat bygga ett åretrunt-hus vid sidan om torpet, där vi skall leva ”de sista ljuva åren”. Långt bortom stadens hank ock stör.

    Det konstiga är att vi har vänner där talgdanken ännu inte riktigt trillat ned Hur kan det vara så att vissa begrep Sveriges prognosticerade framtid för 20 år sedan och en del inte ens kan se den när framtiden väl är här och griper omkring dem.

    Ett av dessa par har i årtionden antytt att jag är ”rasist” när jag har antytt att Sveriges invandringspolitik är oansvarig. I årtionden detta försvar av politikerna som räddar ”människor som flyr för sina liv”. Och så då för något år sedan: -”Vi har sagt upp prenumerationen på dagstidningen. Det står bara om så mycket hemska saker så att man blir ledsen.” Detta par har också bestämt sig för att flytta ut på landet. Varför? Tja, det är väl för att det står så mycket hemska saker i tidningen.

    Att tänka ytterligare ett steg, ytterligare 20-40-60 år in i framtiden är hjärtskärande obehagligt. Med tanke på att det blir allt färre svenskar och att familjer från muslimska länder föder 3-4 barn, kan man i ett Excelark räkna ut att inom detta århundrades slut så är Sverige ett muslimskt land. De kan vara i majoritet i riksdagen, regeringen, varenda myndighet, kommunerna och regioner och landsting. När våra barnbarn är i medelåldern. Hur kommer Sverige då att se ut? Hur kommer svenskar och andra icke-muslimer att behandlas i vårt land? Vad händer med vårt kulturminne? Det kan jag säga: det kommer inte att läggas en krona på att bevara fornminnen, kulturbyggnader eller något annat av den ursvenska historien.

    Gillad av 3 personer

    • Ja, jag håller med om att det är hjärtskärande att se hur samhället nu förändras och otryggheten växer. Och även jag är bekymrad över den svenska kulturens och kulturarvets framtid. Det är ett av skälen till att jag skriver. Jag hoppas att jag ska kunna fortsätta driva bloggen i många år, så att den vid slutet av mitt liv utgör ett ovedersägligt vittnesmål om det svenska kulturarvets rika innehåll. Jag försöker också dokumentera utvecklingen, så att kommande generationer kan följa den steg för steg och förstå vad som en gång gick snett.

      Gillad av 1 person

  2. Många befarar att Sverige blir muslimskt om 30-40 år. De tänker sig då att nya politiska partier fått majoritet i riksdagen. Men det behövs ingen majoritet, se på Miljöparitiet som aldrig varit speciellt stort men fått bestämma i nästan alla frågor de har intresserat sig för. Så jag gissar på 5–10 år – i tangentens riktning.

    Det enda som så småningom skulle kunna vända utvecklingen är en punkterad ekonomi; när alla större städer måste gå på bidrag som Malmö, men ingen längre kan betala. Det blir också ett ackumulerat problem när många små och mellanstora lönsamma svenskägda exportföretag måste läggas ned pga. åldersskäl och ingen kan eller vill ta över (de största företagen styrs sedan länge utifrån).

    Lägg till klimathysterin, elbilshysterin, vindkrafthysterin, pandemihysterin och naturklassningshysterin (som alla faktiskt är helt reversibla jämfört med migrationen som inte kan vändas) så inser många att livet på landet för ickepensionerade kommer att bli omöjligt.

    Och när man inser (med god hjälp av Kulturminnet) att folk nog hade avsevärt mer sunt förnuft och större ”födgeni” förr i tiden (för annars hade de inte klarat sig) så funderar man allvarligt på vad som kunnat gå så snett. Är det välståndet, TV, datorn, skolan, socialismen eller något annat? Något måste det ju bero på!

    Gilla

  3. Idag vill jag skicka ett tack till er som kommenterat, skrivit meddelanden och mejlat. Det händer ibland att jag får återkoppling som inte är så trevlig, men idag har jag fått mycket som stärkt mig och ger mig extra kraft att orka skriva.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s