Visingsö är Vätterns största ö och en plats full av historia. Bronsåldersgravar vittnar om att ön befolkades tidigt och den kom sedan att fungera som ett maktcentrum under medeltiden. Den rikliga förekomsten av fornlämningar, ruiner och kulturhistoriska minnesmärken gör den till ett mycket spännande besöksmål. Tack vare att ön inte är mer än tre kilometer bred och 14 kilometer lång är den lätt att orientera sig på och ta del av.
Till Visingsö kommer man enklast med färja från Gränna. Bilen går att ta med, men på ön finns möjlighet att hyra cykel eller följa med på en rundtur med hästdragen kärra (remmalag). Många vackra vägar och stigar lämpar sig också för vandringar till fots.
Redan vid färjeläget möts besökaren av en av öns främsta symboler: den imponerande ruinen Visingsborg. Det var Per Brahe d.ä. som på 1600-talet påbörjade bygget av ett slott på ön och hans arvingar färdigställde det sedan efter hans död. Under sin storhetstid ska slottet ha haft runt 70 rum. I början av 1700-talet omvandlades slottet till fästning och användes som krigsfångeläger under det nordiska kriget. 1718 eldhärjades byggnaden och lämnades därefter åt sitt förfall. Att den en gång varit storslagen går dock än idag att förstå.
Den närliggande Brahekyrkan, som Braheätten lät iordningställa till slottskyrka, är välbevarad och har en praktfull inredning i blå toner. Predikstolen är försedd med mycket vacker intarsia och pelarna dekoreras av detaljrika mässingstavlor. Dörren in till sakristian har iögonfallande järnbeslag, där en runinskrift förkunnar att ”Asmund gjorde denna vackra dörr”. Den Asmund som omnämns var en känd konstsmed under 1100-talets senare hälft.
En kort cykeltur därifrån ligger Kumlaby kyrka, som har en ovanlig utformning. Kyrkan har anor från 1100-talet, men byggdes på 1600-talet om för att fungera som utbildningslokal. Uppe på det avskurna tornet iordningställdes en plattform för astronomiska observationer, som idag går att besöka. Spiraltrappan upp är mycket smal och något av ett äventyr att ta sig uppför. Väl uppe är belöningen en hisnande utsikt, som vid klart väder gör det möjligt att blicka ut mot fyra landskap: Småland, Västergötland, Närke och Östergötland.
Interiören präglas av målningar från 1400-talet, som täcker både väggar och tak. En intressant detalj är bilden av Moses framme i koret, där han avporträtteras med horn på huvudet. Den märkliga anatomin är resultatet av en biblisk felöversättning, där ”strålande” råkat bli ”behornad”.
Lite längre in på ön, men fortfarande med utsikt mot vattnet, ligger ett tidigare teosoftempel. Byggnaderna, som är utsmyckade med intressanta arkitektoniska detaljer, fungerar nu som konstsalong. Här finns både en hall med tavlor av konstnären Olle Krantz och en skulpturpark. Det finns även möjlighet att övernatta i den speciella miljön.
Längst ner på öns södra udde ligger ruinerna efter borgen Näs, som vittnar om att Visingsö en gång hade en central roll i det framväxande svenska riket. Borgen omnämns ibland som Sveriges äldsta kungaborg och den finns beskriven av Snorre Sturlasson i de isländska sagorna. Förmodligen uppfördes borgen på 1160-talet av kung Karl Sverkersson eller kanske till och med av dennes far, kung Sverker den äldre. Under de påföljande århundradena kom den att fungera som residens åt ett flertal kungligheter i de sverkerska och erikska ätterna. Flera framträdande kungar har tillbringat sin sista tid i livet på Näs, inte minst Magnus Ladulås. Idag ses resterna av två torn och en sal, medan övriga delar av borgen har ätits bort av Vätterns vågor. Utsikten över vattnet är en sevärdhet i sig.
Den som besöker Visingsö vandrar verkligen på historiemättad mark och bortom allfartsvägarna går det att upptäcka spridda fornminnen av många olika slag. Men ön bjuder också på natursköna områden, vackra vyer och badvänliga stränder. Det kan vara en god idé att stanna några dagar för att komma platsen nära. För den som sedan vill fortsätta upptäcktsresan finns mycket att se i Vätterns omgivningar. Det kan du läsa mer om här.
Tryckta källor:
Modig, Agneta (red. 2002), Värt en omväg. Vägvisare till 30 kulturminnen i Sverige, Riksantikvarieämbetets förlag
Thaning, Olof (1882), Sverigeboken, Det Bästa
–
Otryckta källor:
Information har även inhämtats vid besök på Visingsö.
Pingback: Året som gått | Kulturminnet
Pingback: Kulturhistoriska sevärdheter och upplevelser landskap för landskap | Kulturminnet