Budkavlarna förde fram angelägna meddelanden



En budkavle är ett föremål som i äldre tider användes till att förmedla viktiga budskap. Exempelvis kunde det handla om att samla människor till möten eller informera om omstörtande händelser. Ordet kavle kan härledas till det fornnordiska ordet för trästycke (kafli), vilket avspeglar att budkavlar oftast var gjorda av trä. Budskapet framgick av inristad skrift, symboler eller budkavlens form. Användningen var vanlig under medeltiden, men förekom i delar av landet ända in på 1800-talet.

Budkavlen bars från en person till nästa i språngmars eller till häst, så att meddelandet raskt gick från gård till gård. Att bryta transportkedjan var förbjudet och kunde under medeltiden leda till hårda straff. Redan på 1200-talet lät kung Magnus Ladulås slå fast i en stadga att endast änkor och avsides boende torpare var befriade från plikten att sända budkavlen vidare. I allvarliga fall ska det ha förekommit att budkavlen var svedd i ena änden och hade ett snöre fästat i den andra, vilket betydde att den som inte tog budet vidare skulle hängas och hans gård brännas ner. Att inte hörsamma budkavlens uppmaning var också straffbart och kunde leda till böter.

När det gällde att kalla till betydelsefulla möten rörande rikets styre – som kungaval, ting eller mobilisering inför krig – fastslog lagen att bara personer med särskilda myndighetsuppdrag hade befogenhet att sända ut kavlen. Exempelvis hade lagmän och häradshövdingar sådan makt. Budkavlar rörande mindre allvarliga företeelser, såsom kallelse till bystämma eller samling för att bekämpa en skogsbrand, kunde initieras av andra. Ibland användes budkavlar till att informera om att ett brott hade begåtts och att sockenborna behövde sluta upp för att jaga gärningsmannen. I en tid då det saknades enkla kommunikationsvägar blev budkavlarna ett sätt att snabbast möjligt samla människor till brådskande insatser. En budkavle formad som en pil angav att det var extra bråttom.

Budkafla till allmänt opbod för Hedemora Sochn, att hwar och En, som kan bara Gewär skall innom tålf tijmars tijd, bewäpnad och försedd med åtta dagars Kåst inställa sig wijd den wahnliga Socknens mötesplatz, och under dhe förordnade Officerars samt Crono Betienters anföhrande opbryta samt aftåga dherifrån till Sambleplatz. Den sadant utan laga förfall efftersätter eller denna Budkafla nederlägger, skall som en otrogen Konungens Undersåtare & Rijksens Förrädare achtas och ansees.

Text från en papperslapp som fästats vid en budkavle i samband med Dalupproret 1743

 

Fotnot: Bilden visar budkavlar utställda på Rengsjö hembygdsby (Västerby klungby) i Hälsingland.

Tryckta källor:

Norlind, Tobias (1912), Svenska allmogens lif i folktro, folksed och folkdiktning, Bohlin & Co

Otryckta källor:

https://historiesajten.se/handelser2.asp?id=16

https://www.svd.se/vad-var-en-budkavle

https://sverigeshistoria.se/for-elever/foremal/budkavle/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Budkavle

Tänkvärt om kultur, del 59

En annorlunda konflikthantering som bygger på vedergällning och kompensation. En barnuppfostran med tradition av aga. En machoidealiserad maskulinitet som premierar tuffhet, risktagande, fysisk styrka och självsvåldighet. En starkt könsgraderad social kontroll och där sociala relationer kan innehålla inslag av stark rangordning.

Erik Nord, polischef i Göteborg, förklarar vilka kulturfaktorer som bidrar till gängkriminalitet

Ett mejl till Runkartans grundare

Hej!

Först och främst vill jag tacka för att ni tagit fram Runkartan. Den har många bra funktioner och är ett värdefullt hjälpmedel för den som vill besöka runristningar runt om i landet. Den skulle emellertid kunna göras lite roligare om den fick en interaktiv funktion. Ett föredöme tycker jag är den så kallade Kyrkokartan (ni hittar den här), där besökare själva kan lägga in korta beskrivningar, tips, information om tillgänglighet och bilder från platsen. En sådan funktion kopplad till Runkartan skulle göra det lättare att förstå vilka ristningar som är värda att söka upp. Det skulle också råda bot på det faktum att många av de omnämnda runstenarna saknar bilder i dagsläget.

Att göra Runkartan mer interaktiv tror jag skulle väcka ett större intresse för att ta del av våra spännande runstenar och runhällar. Kanske borde en liknande möjlighet finnas även för hällristningar och andra fornminnen.

Jag lämnar nu denna idé till er och hoppas att den är möjlig att förverkliga.

Med vänlig hälsning

Malin Kim

Runkartans grundare Niklas har skrivit ett mycket vänligt svar och förklarat att han har funderat över möjligheten att kommentera, men att det inte är enkelt att lösa. Många sådana lösningar riskerar dessutom att göra sidorna långsammare eller krångligare. Han ska emellertid fundera vidare på saken.

För den som vill använda Runkartan, exempelvis till att planera runstensutflykter i sommar, går den att hitta här:

https://www.runkartan.se/

Själv har jag tack vare kartan upptäckt flera runristningar jag inte kände till och som jag nu planerar att besöka.

Idag firar vi Sverige

Idag firar vi vårt land och allt vi har att vara glada över. Vi firar vår vackra natur, vår långa tid av obruten fred och det samhälle som skapats just här. Vi firar de människor som funnits här före oss och hjälpt till att bygga upp det vi har. Vi firar vårt språk, vår historia och den rika kultur som gjort just vårt land möjligt. Vi firar det värdefulla arv vi fått och som vi nu har att förvalta. Allt det fina som lagts i våra händer är nu vårt ansvar att vårda.

En riktigt vacker nationaldag önskar Kulturminnet!

En dokumentär om massakern i Sandby borg

Sandby ringborg på Öland. Foto: http://intarch.ac.uk./journal/issue46/3/1.html, CC BY 3.0 via Wikimedia commons

Just nu går en intressant dokumentärserie att leta upp på svtplay. Serien heter ”Historiska hemligheter” och beskriver hur forskare med hjälp av olika arkeologiska metoder och kriminalteknik försöker lösa historiska mysterier. Tittarna får följa hur arkeologerna försöker räta ut frågetecknen kring de mystiska fynden i Tutankhamuns grav, en misstänkt brottsplats i Pompeijis ruiner och en sjunken stad i Medelhavet. Men i serien ingår också ett avsnitt om en händelse som utspelat sig på svensk mark: massakern i Sandby ringborg på 400-talet.

Sandby borg är belägen på Öland, där de runda borgarna med flera meter tjocka stenväggar är ett karakteristiskt inslag i landskapet. Totalt har ön runt femton borgar av denna typ, vilket vittnar om att den öländska järnåldern präglades av ett krigarsamhälle. Ruinerna efter Sandby borg ser vid första anblick ut ungefär som de andra och verkar inte utmärka sig på något särskilt sätt. Ändå har det sedan generationer cirkulerat rykten om att just denna borg skulle vara annorlunda. I gamla sägner har borgen pekats ut som en ond plats och barn har varnats för gå dit. Ibland har borgen påståtts vara hemsökt eller fördömd.

Bakgrunden till de skrämmande historierna blottades när en arkeologisk undersökning inleddes 2011. Arkeologerna gjorde snabbt flera fynd av mänskliga kvarlevor i borgen, vilket de inte hade väntat sig. En arkeologihund kallades in och markerade ett stort antal platser. Efter att runt 10% av borgen grävts ut hade forskarna funnit skelett efter ett trettiotal personer: män, kvinnor och barn. När kvarlevorna undersöktes upptäcktes en mängd otäcka skador. Många av skeletten bar spår av kraftigt våld efter hugg med svärd och yxor. Många verkar ha huggits ner bakifrån. Allt talar för att borgens invånare utsatts för ett skoningslöst överfall. Att döma av föremål som grävts ut i borgen bör dådet ha ägt rum omkring år 480.

Det grymma öde som drabbade Sandby borgs befolkning väcker förstås många frågor. Framför allt kan man undra vad som drev angriparna till att agera som de gjorde. Motivet förefaller inte ha varit ett rån. Guldsmycken och dyrbara bruksföremål har lämnats kvar. Likaså har djuren lämnats i sina inhägnader, där de verkar ha svultit ihjäl. Angriparna verkar heller inte ha haft något intresse av att överta borgen. De dödas kroppar har lämnats precis på det sätt som de fallit. Det ser ut som att dödandet var angreppets enda syfte.

I ett hus hittades sju kroppar, vilket kan antyda att människorna kommit samman för att dela en måltid eller hålla fest. Resterna av slaktade lamm har också hittats, vilket förstärker intrycket av att överfallet skedde under en kväll då människor samlats till ett speciellt möte. Mängden påkostade smycken kan tala för att flera stamledare fanns på plats. Kanske var angreppet resultatet av en maktkamp. Runt borgen har romerska guldmynt hittats, vilket skulle kunna tala för att borgens män tjänat som legoknektar i romerska arméer. Kanske gjorde denna omständighet att de sågs som ett hot.

En annan teori är att det kan ha rört sig om ett rent hatbrott. Att kropparna har lämnats precis som de stupat kan tolkas som att angriparna ville beröva dem all ära och alla möjligheter till en god tillvaro efter döden; de döda har nekats alla begravningsritualer som tillhörde tidens sed.

Exakt vad som en gång utspelade sig i den mytomspunna borgen kommer vi nog aldrig att få veta, men ekot av händelsen lever ännu kvar i folkminnet och har format bilden av Sandby borg som en mörk och hotfull plats. Dokumentären om borgen hittar du här:

https://www.svtplay.se/video/30997594/historiska-hemligheter/historiska-hemligheter-sasong-6-massakern-i-sandby-borg

En kulturhistorisk upptäcktsfärd runt Bro i Bohuslän

Lantsamhället Bro ligger vackert beläget i centrala Bohuslän och genomskärs av den slingrande Broälven. Socknen är liten med runt 1000 invånare och få torde ha hört talas om den. Utspridda bland gårdar och åkermarker finns emellertid ett stort antal lämningar som vittnar om att området varit en centralbygd under förhistorisk tid. Platsen låg tidigare strategiskt placerad där två fjordarmar möttes och när vattnet drog sig undan bildades frodiga strandängar lämpade för bete och odling. Runt Bro har utgrävningar funnit flera stenåldersboplatser och 1903 hittades ett 8200 år gammalt skelett vid en skalgrustäkt i Österöd – ett av de äldsta välbevarade skelettfynd som gjorts i Norden. Bronsåldern har lämnat spår i form av rikliga hällristningar och runt om i landskapet finns järnåldersgravar i form av högar. Likaså finns kulturminnen från medeltiden och senare seklers bondesamhälle. Nedan följer ett förslag på en utflykt till några av områdets mest sevärda besöksmål. Värt att veta är att områdets kulturminnen de senaste åren har visats viss omsorg, så att några av dem nu är skyltade och går att nå via iordningställda gångvägar. Andra kräver dock att besökaren letar sig fram genom övervuxna marker, klättrar över klippblock och vandrar genom hagar. Ett besök till platsens sevärdheter kan vara strapatsrikt, men erbjuder samtidigt en historielektion som sträcker sig över flera tusen år.

Upptäcktsfärden börjar i det som en gång var det gamla stationssamhället och utgjorde bygdens centrum. Här finns flera äldre hus, som inhyst polisstation och små butiker. Idag är de privata bostäder, men många bär ännu spår av tidigare seklers byggnadsdetaljer. Här finns också lite modernare hus, som vittnar om att Bro ännu är ett levande samhälle och utvecklas.

Från denna lite tätare bebyggelse leder en väg ut till Bro kyrka. Kyrkans historia sträcker sig tillbaka till 1200-talet, men dess nuvarande arkitektur är till stora delar resultatet av en ombyggnation vid 1600-talets slut.

Bro kyrka

Interiören präglas av konstnären Christian von Schönfeldts vackra målningar från 1709. I det tunnvälvda trätaket skildras yttersta domen och längs sidorna skapelseberättelsen. Målningarna har aldrig varit överkalkade och är i mycket fint skick. von Schönfeldt har även målat nattvardstavlan, medan altartavlan är ett av få bevarade verk av konstnären Johan Hammer. Uppe i kyrktornet finns en intressant anordning, som gjorde det möjligt att ringa i kyrkklockorna genom att trampa på pedaler.

Kyrkan är inte alltid öppen, så kontakta pastoratet i förväg för att avtala tid för besök.

Vid kyrkan finns idag två bevarade prästgårdar. I den äldre, som är från 1700-talet, har Stångenäs hembygdsförening inrättat ett litet museum om socknens historia. Sommartid är museet öppet om lördagarna, men går att få se övrig tid efter överenskommelse. I folkmun kallas byggnaden ”Karl XII:s prästgård”, då kungen vid något tillfälle ska ha övernattat där. Den lite modernare prästgården strax intill är i privat ägo.

Från prästgårdarna går det att följa en grusväg till den gamla övervuxna järnvägen. Tågen har sedan länge slutat gå, men den som följer järnvägsspåret ett par hundra meter åt norr når fram till en plats där berget formats på ett märkligt sätt av istiden. Frostsprängningar har lösgjort en framträdande pelare ur berget, vilken kommit att kallas Bropelaren. I närheten finns en vattenhäst, där tågen tog vatten på vägen in mot Lysekil. Då kunde tågpersonalen ta en paus i Bropelarens skugga, där en stenbänk ställts upp för ändamålet. Vid banans femårsjubileum fick bohusskalden Fredrik Nycander rista in en inskription i pelaren:

I sekler stånde du här än
att mana sena tiders män
till idogt arbete och dygd
samt kärlek varm till land och bygd

Klyftan runt Bropelaren är tillräckligt vid för att en människa ska kunna ta sig runt, men marken kan vara blöt, så då är det bra att ha gummistövlar.

Från Bro kyrkby skymtar det branta berget Hällers nipa (bild överst), som omtalas i många folkliga berättelser och myter. En lokal sägen gör gällande att berget en gång ska ha fungerat som ättestupa. Vid bergets fot bildar några nedfallna stenblock en grotta, som i folkmun kommit att kallas ”Hällers kyrka”. Grottrummet utgörs av en sal som torde rymma uppemot 40 personer. I det höga och spetsiga taket finns en springa som släpper in ljus, vilket ger grottan karaktären av en katedral. Enligt berättelser bland lokalbefolkningen ska gudstjänster ha hållits i grottan, både under hednatiden och i tider av oro.

Hällers kyrka

Intill Hällers kyrka skjuter berget ut, så att det bildas en skyddad plats under tak. Därinne ligger en flat häll (”Broddehällen”), som förr använts till att bråka lin. Många av de omkringliggande gårdarna odlade lin fram till början av 1900-talet och vid några av dem går än idag att se lämningar efter linberedningen i form av ”bråtegropar” och ”kölnor” för lintorkning.

En gård som idag välkomnar besökare är Röe, där det finns servering och gårdsbutik i en vacker miljö. På vägen dit går det att besöka ett förunderligt naturfenomen, som av områdets invånare kallas ”Flickans knä” eller ”Jätteflickans knän”. I marken finns två grunda gropar, ungefär lika stora som en grapefrukt, där ingen växtlighet någonsin slår rot. Den biologiska bakgrunden får jag överlåta till någon annan att förklara, men enligt en lokal sägen ska groparna ha uppstått av att en flicka (alternativt en jättinna) fallit död ner på platsen, så att märkena bildats av hennes knän.

Lite utanför den centrala bebyggelsen går det att ta sig upp på Brobergskullen. Jag fick själv inte möjlighet att ta mig dit under mitt besök i Bro, men där ska gå att se resterna av en kastal från 1100-talet. En kastal utgjordes av ett fristående torn och kan betraktas som föregångare till de mer utvecklade borgar som sedan blev vanliga. Kastalen på Brobergskullen ligger i ruiner, men spåren av inre gångar och en central pelare ska gå att urskilja. Höjden har beräknats till omkring 10 meter. Det måste ha varit en imponerande byggnad, men vilken funktion kastalen hade är oklart. Kanske syftade den till att bevaka de strategiska vattenvägarna när vattnet stod högre, men den kan också ha varit en anläggning med koppling till handel och tullindrivning. De äldsta arkeologiska fynden är mynt och en stridsyxa från 1100-talet, men byggnaden var i bruk ända in på 1400-talet. Vardagliga bruksföremål från utgrävningar vittnar om att kastalen åtminstone tidvis varit bebodd.

Landskapet runt Bro utmärks av släta hällar som polerats av inlandsisen. Under bronsålder och tidig järnålder dekorerades de, liksom på många andra platser i Bohuslän, med rikliga ristningar. Idag är över 100 hällristningslokaler kända i socknen. En fin samling finns i anslutning till gården Störreberg, där en promenad markerats ut till några av hällarna. Figurbeståndet utgörs till stor del av vanligt förekommande ristningsmotiv, som skålgropar och skepp. Till de mer ovanliga inslagen hör kanotliknande båtar. Människofigurerna har ibland en speciell utformning, med fyrkantig kropp, uppåtsträckta armar och raka ben utan fötter. Om dessa personer representerar en särskild funktion i bronsålderssamhället är oklart. Några av ristningarna är belägna under vattnet i en bäck och kan sommartid vara övervuxna av alger.

Hällristningen ”Skomakaren” omgiven av ett vimmel av figurer

Den mest kända hällristningen är belägen några kilometer utanför Bro, på vägen mot det lite större samhället Brastad. Här finns en mycket vacker häll, som domineras av en människofigur i nästan naturlig storlek. På grund av verktyget han håller i ena handen och fotsulorna som finns ristade vid hans fötter har figuren kommit att kallas ”skomakaren”. En mer trolig tolkning är att det rör sig om den tidig version av asaguden Tor. Figuren omges av ett stort antal andra ristningar, som är spridda över hällen och i vissa fall skär in i varandra. En stig går att följa för att ta del av några mindre kända hällar i närområdet.

För den som är riktigt äventyrlig finns möjlighet att söka sig ut i ett skogsområde för att leta upp Brofjällsgrottan. Ingången är inte lätt att hitta och kanske är det bäst att ta hjälp av någon med lokalkännedom. Under 1700-talet, när det fortfarande fanns varg i trakterna runt Bro, sades grottan vara vargarnas tillhåll. Grottan ska också har varit hem åt en jätte, vars händelserika liv har skildrats i boken Jätten i Brofjäll av folkloristen Ebbe Schön.

Bro har mycket att berätta och för den som väljer att utforska området finns även möjlighet till fina kulturarvsupplevelser i omkringliggande kommuner. Det kan vara värt att planera in ett par extra dagar i Bohuslän för att ta del av pittoreska fiskelägen, forntida gravfält och de magnifika hällristningarna i Tanum.

Tryckta källor:

Jansson, Sverker; Lundberg, Erik B.; Bertilsson, Ulf (red. 1989), Hällristningar och hällmålningar i Sverige, Forum

Otryckta källor:

https://digitaltmuseum.se/021017761638/text-pa-kortet-haller-bro-sn-april-1987

http://mad.litteraturmagazinet.se/ebbe-schon/jatten-i-brofjall

Kvinnan från Österöd i Bohuslän. Undersökningar av …· eller den ovannämnda Ulebergsgraven, (dokumen.tips)

http://runeberg.org/aehbhob/2/0147.html

Home Page

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bro_kyrka,_Bohusl%C3%A4n

Information har även inhämtats vid besök i Bro.