Nordisk folktro, del 34: Kloka gummor och gubbar

”De kloka” var en benämning på personer som i det gamla bondesamhället anlitades för att bota sjukdomar och få goda råd. De ansågs besitta särskilda särskilda kunskaper inom läkekonst och kände till mer om hemliga krafter än vanliga människor. Ibland kallades de ”visgubar” eller ”kuckelgummor”.

Kloka gummor och gubbar hade en särskild roll i samhällslivet när tillgången till medicinsk kunskap och utbildning var låg. Människor var då hänvisade till självlärda och trollkunniga för att få hjälp med sina krämpor. I många fall hade de kloka samlat på sig visst medicinskt kunnande eller blivit upplärda av släktingar, så att de kunde göra verklig nytta när någon drabbats av skada eller sjukdom. Ett exempel är de jordemödrar som tillkallades för att hjälpa till vid förlossningar. Gränsen till svartkonst var dock otydlig och många baserade sin praktik på trollformler och vidskepelse. Rent kvacksalveri var det dock inte frågan om; de kloka tog sin uppgift på allvar och skapade huskurer och ritualer som de själva trodde var verksamma. De kunde tillverka läkemedel av sådant de hämtade i naturen, lämna särskilda föreskrifter eller förse kunderna med amuletter som skulle skydda mot onda angrepp. Ibland ordinerades patienterna sand som skrapats av kyrkgolvet eller silver ur nattvardskalken, för att kristendomen skulle driva bort sjukdomen. Det hände att de kloka skrev ner sina recept och trollformler i böcker, som de sedan lät gå i arv. Det var dock viktigt att inte låta vem som helst titta i dem; om personer som saknade den rätta gåvan läste böckerna förlorade formlerna sin kraft.

 

Att komma en piga sig till att hava kär

Ta toppen av en fjäder när du dränker en höna
och ha den på dig tills du sätter den i kjolen
bakpå den piga dig älska skall

och säg orden tre gånger:
Mig ska du älska och ingen annan

Exempel på kärleksmagi ur en trolldomsbok

De kloka var ofta väl ansedda, men de behandlades med skräckblandad respekt, eftersom de ansågs ha makten att använda sina kunskaper även i onda syften. Under 16- och 1700-talet fanns stränga lagar mot trolldom, som slog hårt mot de kloka och bidrog till att de misstänkliggjordes. På 1670-talet dömdes den kloke gubben Johan Eriksson i Knutby till gatlopp för vidskepelse. Brita Biörn på Gotland dömdes vid två tillfällen till fängelsestraff, eftersom hon ihärdigt hävdade att hon lärt sig läkekonst i underjorden. De kloka löpte också särskild risk att bli misstänkta under trolldomsprocesserna.

Oftast var de kloka kvinnor och i många fall ansågs de ha fått sina särskilda gåvor av Gud. Om andra berättades spektakulära sägner som skulle förklara hur de fått tillgång till sina ovanliga krafter. Inte sällan påstods att den kloka hade fångat och förtärt en vitorm. Om de kloka hade något handikapp, som puckelrygg eller ett förkrympt ben, sågs det som ett tecken på att de valts ut till att få den särskilda förmågan.

Ibland kunde kloka gummor och gubbar bli kända för sin skicklighet, så att deras rykte spreds långt utanför de egna hemtrakterna. I vissa fall lockade de till sig patienter och kunder från stora delar av landet. Exempel på sådana omtalade kloka gummor är Sparlösagumman, Stina i Karshult och Göta-Lena. Den kloke gubben Sven i Bragnum lär till och med ha anlitats av det ryska hovet och blivit rikligt belönad av kejsarinnan Katarina II.

Under 1900-talets första hälft avtog seden att söka upp kloka gummor och gubbar, vilket framför allt berodde på att den vidskepliga tron avklingade och skolmedicinen blev mer tillgänglig.

Kungabackagumman

Kungsbackagumman Brita Lena Andersson (1824-1904) var en mycket välkänd klok gumma under sin levnad. Hon föddes 1824 i Fjärås utanför Kungsbacka som dotter till ett fattigt par, men blev tidigt föräldralös och fick tjäna som piga. I 16-årsåldern började hon utöva läkekonst och gjorde det med sådan framgång att ryktet om hennes färdigheter spreds över hela riket. Hennes specialitet var att dra leder rätt och spjälka ben, men hon var även duktig på att behandla hudåkommor. Delar av hennes praktik skulle än idag betraktas som medicinskt korrekt, medan andra byggde på vidskepelse. Som exempel på det senare kan nämnas att hon kunde ge sina patienter påsar med örter att hänga om halsen för att dra ut det onda ur kroppen. Hon samlade också jord från kyrkogårdar om nätterna för att använda i sina recept.

Brita Lena var mycket mån om sina patienter och ansträngde sig till det yttersta för att dela ut mediciner och goda råd till alla som efterfrågade hennes tjänster. Hon kunde ta emot upp emot 50 patienter per dag. När allt fler Göteborgsbor sökte upp henne började hon åka till Göteborg ett par dagar i veckan för att möta behoven. Hon lämnade också råd brevledes till personer som skrev till henne med särskilda frågor.

Om Brita Lena har ofta sagts att hon anlitades av både kungligheter och läkare. Enligt en sägen ska hon ha botat en kung från besvärliga löss genom att be honom svepa in sig i en nytagen oxhud, men vilken kung det rört sig om är osagt.

De medicinska metoder Brita Lena praktiserade var inte alltid okontroversiella, men att hon var uppskattad råder det inga tvivel om. Hon avbildades på fotografier och flera visor skrevs till hennes ära. Den dag hon dog ska det ha inträffat ett jordskalv i Halland, vilket av många tolkades som att jorden skälvde när kraften lämnade hennes kropp.

 

Visan om Kungsbackagumman

Melodi: Vid vassen av stranden

I fattiga Halland vid Kungsbackafjorden
den läkande kvinnan har slutat sitt lopp
som afvände döden
och hejdade pinan
och gaf åt de sjuka
och lidande hopp,
som kunde utaf jordens många rötter
får salvorna till händer, ben och fötter,
hon kunde dem hela, hon kunde dem läka,
dem som voro kranka
allt uti sin kropp

Ej kunderna bjödos i skimrande salar
att bikta sin nöd på en turkisk divan,
men den som är glad,
då han litet betalar
kan nog vara nöjd
med en stol utaf gran.
Hon såg ej alls studerad ut i minen,
på granna flaskor kom ej medicinen,
nej, vanliga burkar med hemliga salfvor
som själf hon tillagat
till billiga pris.

Ej bordena täcktes af blixtrande kvifvar
ej blänkande bilor på väggarne hang.
Af dödintrumenter
som känslorna lifvar
man kunde ej höra
den fasande klang.
Nej, hon tog i med mjuka, lena fingrar
och så att fruktan hos den sjuke skingrar.
Det tröstande talet som lindrade kvalet
förlikna jag ville
med fåglarnes sång.

Bedårande damer i frasande kjolar
och väldiga herrar med klocka och päls
och fattiga pojkar
på Kungsbacka stolar satt neder
bland damerna
jungfrurna ställs.
Ja, hvem kan räkna alla dessa bårar
och hvem kan tälja talet af de tårar
som ej blifvit ljutna som ej blifvit lidna
och all denna fröjd
hos sin nästa beredd.

Fotnot: Bilden visar oljemålningen Hos kloka gumman av Jakob Kulle från 1875.

Tryckta källor:

Norlind, Tobias (1912), Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning, Bohlin & Co.

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö. Hur vi tänkt, trott och trollat, Prisma

Otryckta källor:

http://runeberg.org/hvar8dag/12/0622.html

skbl.se – Brita Lena Andersson (Kungsbackagumman)

https://sverigesradio.se/artikel/4133939

Britta Lena Andersson – Wikipedia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kloka_gummor_och_gubbar

En reaktion på ”Nordisk folktro, del 34: Kloka gummor och gubbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s