När Ragnarök ska handla om klimatförändringar

Alldeles innan coronapandemin bröt ut hade jag och en väninna bokat biljetter på Göteborgsoperan för att se La bohème. Det blev det förstås inget av.

Sedan dess har vi tålmodigt väntat på att nya möjligheter ska öppna sig och när vi nu såg att operan sätter upp Wagners Ragnarök bestämde vi oss för att göra slag i saken. Ragnarök är visserligen sista delen i en tetralogi, men med lite förberedelse kände vi att det skulle gå bra. Att föreställningen dessutom är närmare sex timmar lång gjorde den än mer lockande; ett opera-maraton med motiv hämtade ur den nordiska mytologin måste trots allt vara en riktigt mäktig upplevelse. Vi letade upp lämpliga datum i kalendern och kom överens om att min väninna skulle bevaka biljettsläppet andra september.

Dagen efter gick jag in för att läsa lite mer om föreställningen på Göteborgsoperans hemsida – varpå alla förväntningar genast sjönk till botten.

Tiden rinner vidare i Stephen Langridges iscensättning av Wagners värld, nu en dystopi. Rhenfloden är förorenad, klimatförändringarna tvingar människor på flykt och det ligger en desperation i den allt varmare luften. Nornorna väver sin ödestråd på vilken världens framtid vilar, men den slits sönder. Nu väntar kaos.

Suck. Och suck igen.

Varför detta?

Allt jag önskade var en genuin upplevelse av ett klassiskt verk. Jag ville uppleva Wagners opera så som den en gång skrevs, givetvis färgad av regissörens konstnärliga visioner, men ändå sann mot sitt original. Men idag duger det förstås inte att bjuda på en konstnärlig iscensättning. Nej, kulturarvet ska politiseras och publiken fostras.

Den nordiska mytologins ragnarök handlar inte om klimatförändringar och det gör inte Wagners opera heller. Vilka har egentligen intresse av den sortens omtolkning och förvanskning? Människor som vill frossa i sin klimatångest? Kulturarbetare som inte känner sig tillräckligt viktiga när de förmedlar kultur?

Jag har mötts av ett politiserat kulturarv alldeles för många gånger de senaste åren. Jag har gått på historiska museer som försökt uppfostra mig i genusteori och tittat på barnteater som vävt in både Me Too-kampanjen och Trumpföraktet i sitt budskap; jag har beundrat klassiska konstverk som plötsligt förklarats vara farligt nationalistiska och jag har lyssnat på guider som i vild anakronism blandat in dagens migrationspolitik i vikingatiden. Och jag har tröttnat.

Snälla, låt mig få ta del av konsten som den är, utan pekpinnar och värdegrundsdemagogi.

Sex timmar av miljöpropaganda orkar jag inte med. Det blir ingen Ragnarök för mig. Inte denna gång.

En reaktion på ”När Ragnarök ska handla om klimatförändringar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s