Kulturhistoriska sevärdheter, del 53: Bodens fästning

Utanför Boden i Norrbotten finns lämningarna efter en av de mest påkostade militära fästningar som byggts i Sverige. Fästningen konstruerades i början av 1900-talet och bestod av ett flertal fort i områdets berg. Syftet med den väldiga anläggningen var att skydda naturtillgångarna i landets nordligaste delar, inte minst järnmalmsfyndigheter och vattenkraft. Att Boden blivit en knutpunkt för järnvägen bidrog till beslutet. Den militära närvaron skulle dessutom förhindra att invaderande trupper kunde avancera och fästningen kom därför att kallas ”låset i norr”. Den befarade fienden var vid fästningens tillkomst Ryssland, vars välde sträckte sig fram till den svenska gränsen efter att tsar Alexander I hade erövrat Finland 1808.

Bodens fästning började byggas 1901 och kom slutligen att utgöras av fem artillerifort insprängda i varsitt berg (Rödberget, Södra Åberget, Gammelängsberget, Mjösjöberget och Degerberget). Samtliga byggdes enligt samma grundplan och var försedda med pansartorn med kanoner. Runt forten skapades stormgravar och terrängen utanför bearbetades, så att fienden inte skulle kunna gömma sig eller söka skydd i sänkor.

De fem forten konstruerades genom sprängningar in i bergen, så att ett nätverk av gångar och bergrum formades för militärens verksamheter. Från de omgivande stormgravarna löpte tunnlar in till fortens kärna, där rum sprängdes ut för sovsalar, kök, stridsledning och förråd. Stora delar av arbetet fick av praktiska skäl utföras med enkla metoder. Borrningen av spränghål gjordes för hand och bortforslingen av sprängsten skedde med skottkärra och hästdragna vagnar. Tyngre transporter genomfördes vintertid, då snö och is kunde nyttjas som väglag. Delar till pansarkupolerna, som vardera vägde tiotals ton, drogs upp på hästdragna slädar. 1909 var fästningen redo att användas.

Under fästningens aktiva tid tjänstgjorde runt 500 soldater i varje fort. Forten fungerade som egna samhällen och utformades så att de som arbetade där skulle klara sig längre perioder utan kontakt med omvärlden. Invändigt fanns vatten- och avloppsanläggningar, bränslelager, proviantförråd och sjukvårdsavdelning. Under 1910-talet elektrifierades fästningarna och centralvärme från pannrum installerades.

Sovsal i Rödbergsfortet. Lägg märke till innertaket av plåt med tillhörande stuprännor, som skulle förhindra att fukt från berget droppade ner på de sovande.

Under sin aktiva tid tillhörde Bodens fästning Sveriges viktigaste militära hemligheter. Hela Boden-området var klassat som militärt skyddsområde, dit utländska medborgare inte hade tillträde. Efter att spionen Stig Bergling under 1970-talet avslöjat information om fästningens utformning till Sovjetunionen fick forten delvis fick byggas om för att garantera säkerheten.

Fästningen kom att fungera som militäranläggning i närmare ett sekel. Den behövde aldrig användas i krig, men måste ändå sägas ha fyllt flera syften. Första världskriget underströk fästningens betydelse i orostider och kanske var det fästningens avskräckande effekter som gjorde att Tyskland under andra världskriget avstod från att försöka erövra de åtråvärda lappländska malmfälten. Efter andra världskriget fanns planer på att lägga ner verksamheten, men fästningens förmåga att motstå kärnvapenattacker gjorde att den bevarades under kalla kriget. Degerbergsfortet kom också att användas som förvaringsplats för delar av Sveriges guldreserv i 40 år.

1978 blev det nödvändigt att ta Mjösjöfortet ur bruk på grund av sprickbildningar i berget. Den ändrade världspolitiska situationen i kombination med militärteknikens utveckling gjorde att beslut fattades om nedläggning av Södra Åbergsfortet, Gammelängsfortet och Degerbergsfortet 1992. Rödbergsfortet hölls aktivt i ytterligare några år och var således det sista som togs ur bruk. 1998 utgick det ur krigsorganisationen och verksamheten lades ner två år senare. All inredning och utrustning lämnades emellertid kvar och fortet öppnades för allmänheten som historisk sevärdhet.

Rödbergsfortet är idag klassat som byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk. Tack vare den intakta miljön erbjuder fortet en unik möjlighet att ta del av ett betydelsefullt stycke svensk militärhistoria. Den utvändiga miljön, som går att utforska på egen hand, är en imponerande syn med bevarade kanontorn, djupa stormgravar och hisnande utsikt över omgivningarna. För att verkligen uppskatta anläggningen och få en bild av den tidigare verksamheten rekommenderas dock en guidad rundvandring i fästningen. Biljetter säljs i det gamla marketenteriet på bergets topp, som nås via en slingrande serpentinväg.