Klenoder ur vårt kulturarv, del 17: Karl XII:s kulknapp

Ingen vet riktigt vad som utspelade sig i slaget vid Fredriksten 1718, men vi vet att kung Karl XII på kvällen 30 november gav sig ut för att personligen inspektera belägringsarbetet i löpgravarna. För att få bättre överblick ska han ha tagit sig upp på kanten och lagt sig på mage. Att kungen på detta sätt exponerade sig för kulregnet som ven i mörkret kan tyckas dumdristigt, men blir mer begripligt i skenet av tidsandan; många, kanske även Karl XII själv, trodde att kungen var närmast osårbar. Det var han nu inte. Hans närmaste officerare fick se honom rycka till för att sedan bli liggande stilla. En kula hade gått genom hans huvud och kungen var död.

Några månader senare kom soldat Mårten Nilsson Nordenstierna (Nordstjärna) hem till sin väntande familj på soldattorpet i Öxnevalla i Marks härad. Hemma i Öxnevalla började han berätta vitt och brett om hur han sett den svenske kungen stupa. Han hävdade också att han hade plockat upp kulan som passerat genom kungens huvud och då upptäckt att den var gjord av en knapp från en av Karl XII:s egna uniformer. Till bevis visade han stolt upp en guldfärgad kulknapp.

Nordenstiernas framtoning uppfattades av omgivningen som skrytsam. Efter en tid ska han emellertid ha veknat och blivit rädd att kulan kunde föra onda krafter med sig. Han konsulterade en präst och slängde sedan – på dennes inrådan – kulknappen i ett grustag i närheten av hemmet.

Två hundra år senare, närmare bestämt 1924, såg smedmästare Carl Hjalmar Andersson något som glimmade på grusgången utanför hans hem. Han hade hämtat grus i anslutning till det gamla soldattorpet och då fått med sig en guldfärgad kula bland stenarna. Andersson var bekant med berättelsen om Karl XII:s kulknapp och lämnade några år senare in kulan till intendent Albert Sandklef på Varbergs museum. Denne konkluderade att kulan torde vara äkta och beslutade att ställa ut den på museet.

Kulknappen, som än idag är publikmagnet på Varbergs museum, är en mässingsmantlad blykula. Genom åren har åtskilliga undersökningar gjorts, både av kulan i sig och av Karl XII:s kvarlevor, men några säkra slutsatser rörande kulans äkthet har inte kunnat dras. Den kungliga graven i Riddarholmskyrkan har öppnats fyra gånger och man har kunnat konstatera att skadorna på kungens kranium överensstämmer väl med vad man skulle kunna förvänta sig av ett skott med den aktuella kulans storlek, avlossat på nära håll. Hålet i hans hatt har också rätt dimensioner och det mitokondrie-DNA som hittats i kulan skulle kunna vara kungens, även om det inte går att fastslå med säkerhet. Inga blyfragment har återfunnits i Karl XII:s skalle, men mässingshöljet kan ha skyddat.

En av anledningarna till all den möda som lagts ner på att klargöra omständigheterna kring Karl XII:s död är den historiska betydelsen. Om kungen sköts med en knapp från den egna uniformen, så kan kulan inte ha kommit från den norska sidan; den måste ha avfyrats av någon i de egna leden, som haft möjlighet att stjäla den. Det är inte en omöjlig tanke. Folket var krigstrött och efter alla nederlag hade kungens popularitet dalat. Det fanns också konkurrenter om tronen, som tjänade på hans död. Att kungens mördare valt en så ovanlig typ av ammunition kan också ha haft en fullt logisk förklaring; den som sköt kan ha varit påverkad av tidens vidskepliga föreställningar, enligt vilka kungen stod under beskydd av gudomliga krafter och enbart kunde dödas med något av sina egna föremål.

Kulknappen och legendfloran kring den har blivit föremål för många teorier och tolkningar. Många är också de som tagit på sig skulden och utgett sig för att vara den skyldige kungamördaren. Hyllmetrar av historisk litteratur och avhandlingar har skrivits för och emot kulknappsteorin. Ändå vet vi fortfarande inte vad som är sanning och sägen. Påståendet att Karl XII mördades med en knapp från sin egen uniform har ännu varken kunnat bevisas eller motbevisas – men sista ordet är nog inte sagt.

Tryckta källor:

Henriksson, Alf (1963), Svensk historia, Bonniers

Lindqvist, Herman (1996), Hermans historia. Kungar och drottningar, öden och äventyr i Sveriges förflutna, Sveriges Radios Förlag

Åberg, Alf (1978), Vår svenska historia, Natur och Kultur

Otryckta källor:

https://digitaltmuseum.se/011024191218/kulknappen

https://sverigesradio.se/artikel/80115

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulknappen

https://www.vgregion.se/f/kulturutveckling/museer-och-besoksmal/digiseum/upptack-vara-samlingar/objekt–foremal/kulknappen/

Information har även inhämtats på Hallands kulturhistoriska museum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s