När normerna förändras, del 70: Meningslöst och farligt att anmäla brott?

Innan jag och min man sökte oss ut på landet hade vi en hyreslägenhet i Göteborg och i anslutning till den hyrde vi en parkeringsplats. Under en period fick vi problem med att någon annan helt sonika parkerade sin bil på vår parkering. Det var naturligtvis tröttsamt att kväll efter kväll irra runt i jakt på någonstans att ställa bilen, så vi ringde hyresvärden för att fråga hur vi skulle göra. Kunde vi parkera vår bil bakom felparkerarens, så att han inte skulle kunna backa ut? Det blev vi starkt avrådda från. Resultatet, fick vi veta, skulle bara bli att vi fick vår bil sönderslagen. Även att sätta en klagolapp under vindrutetorkaren riskerade att leda till samma resultat. Det fanns helt enkelt ingenting att göra.

Samma maktlöshet kan vi nu se i stor skala på samhällsnivå. Vem minns inte fallet där en familj blev tvungen att flytta ifrån Uppsala efter att ha polisanmält det våld den 13-årige sonen utsatts för? I ett annat fall ledde ett vittnesmål rörande en mopedstöld till att hela vittnets familj fick livet förstört. Samhället stod maktlöst och säkert finns många fler exempel som inte kommit till medias kännedom.

Det väcker frågan om vad man som svensk idag kan göra om man blir utsatt för brott.

Fundera själv. Om du blev överfallen, rånad, våldtagen eller misshandlad, skulle du då göra en polisanmälan? Antalet fall som leder till fällande dom är lågt. Om din anmälan mot förmodan leder fram till en rättegång, så kommer ditt fall att prövas i ett system som ömmar mer för gärningsmän än brottsoffer. Ditt namn kommer att hamna i rättsprotokoll som blir offentliga handlingar, vilket gör att du riskerar hämndaktioner från en hel klan.

Så hur skulle jag göra själv? Om jag utsattes för brott, skulle jag då anmäla det? Jag vet faktiskt inte. Det känns inte längre som att det svenska samhället finns där för mig, och jag är knappast ensam om upplevelsen. I den allmänna samhällsdebatten bortförklaras den skenande kriminaliteten ofta med att anmälningsbenägenheten skulle ha ökat. Det tror jag inte ett dugg på. Jag tror att allt fler drar sig för att över huvud taget vända sig till polisen.

Läs mer:

https://www.svenskhandel.se/sakerhetscenter/sakerhetsnytt/2021/juni/manadens-fraga/

https://sverigesradio.se/artikel/manga-ungdomar-radda-for-att-anmala-brott

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/polisen-i-nykoping-oroad-ungdomar-vagar-inte-anmala-brott

https://www.varldenidag.se/nyheter/rapport-kommunanstallda-vagar-inte-anmala-brott-och-hot/repuhk!o6DJew4PtcXgRCYSvVUlrA/

https://bulletin.nu/brinkemo-vara-barn-ranas-och-vi-ar-tysta

5 reaktioner på ”När normerna förändras, del 70: Meningslöst och farligt att anmäla brott?

  1. Nä, det är ett nytt Sverige att förhålla sig till. Ett krux är att förvandlingen går så rekordsnabbt att folket går i otakt. Den nya kultur som intar Sverige är redan förberedd på en svag stat och att utnyttja det egna släktnätverket för rättsskipning.

    I den gamla, svenska kulturen är det i stort sett endast de som utsatts för brott (av den nya kulturen) som förstår att staten inte står på den utsattes sida när det gäller. Den absoluta majoriteten svenskar förstår inte att rättsstaten inte finns längre. (Ett undantag när rättsstaten trots allt fungerar, är brott mot staten av människor och organisationer ur den gamla kulturen. Här fungerar rättstaten fortfarande, med allt från Kronofogdemyndigheten till polisiärt ingripande och hela rättsväsendet. Brott utförda av människor och organisationer från den nya kulturen, not so much. Det senare vet vi med exempel från allt hur parkeringsbolagen inte bötfäller bilar i ”utsatta områden” till senast, hur t.ex. socialtjänsten i Göteborg inte vågar rapportera fusk utförda av människor ur den nya kulturen).

    Vi ur den gamla kulturen som förstått har därför svårt att resonera med vänner, släkt och arbetskamrater hur vi skall förhålla oss till det nya läget. Att bilda medborgargarden, som i Perstorp med anledning av att en individ ur den nya kulturen trakasserar skolbarn och skollärare är nog bara möjligt i ett fåtal skånska kommuner.

    Återstår att göra precis som ni; dvs att flytta ut på landsbygden och vänta på att resten av Sverige vaknar. Om det nu gör det innan det är alldeles för sent.

    Gilla

    • Ja, så är det. Visst händer det att otryggheten spiller ut hit på landet ibland, men än så länge kan jag ta en kvällspromenad (eller för den delen en nattpromenad) här ute i obygden utan att behöva vara rädd.

      Gilla

  2. Hej.

    Klart ni kunde gjort något. Superlim i låsen är en gammal klassiker (om nu bilen inte är för modern).

    Eller fylla avgasröret med något brandfarligt och explosivt, och korka igen det – men så att det inte syns utifrån.

    Eller ställa in en karta tända marschaller under tanken.

    Lagar liksom regler för sällskapsspel existerar bara om minst ett av två kriterier är uppfyllda: ömsesidighet i att följa dem och direkt hot om oundvikliga obehagliga konsekvenser vid överträdelse. Lagar är bara ord, de finns inte på riktigt.

    Visst, ett välordnat ordentligt samhälle som det svenska före 1980 är att föredra, men då krävs också att man konsekvent diskriminerar och tillämpar apartheid, både mot utlänningar och mot ”inlänningar” som inte vet att vara som folk. De förra kan vi enkelt stoppa vid gränsen/utvisa, de senare måste tas om hand så att de inte kan förtjäna på sina brott eller sitt asociala beteende. Det är bara en fråga om vilja och vilka metoder man kan se fungerar (och då utifrån att man är klar över vilket resultat man vill ha, förstås).

    Testa dig själv och folk du känner om du vill:

    Hur mycket är en man som Federleys sambo värd, i pengar? Vad får han kosta per dygn när han är inlåst för att ha våldtagit barn?

    Hur många barn, och hur många övergrepp får han begå innan han bör sitta på livstid (med kostnaden ovan i beaktande, räkna ut på en höft vad 35 år i fängelse kostar och ställ det mot andra som också har behov av samma skattemedel…)? Vilket antal är en för mycket? Varför är just det antalet en för mycket?

    Och: på vilket sätt är det bättre att NN lever, än att NN avlivas? Motsätter man sig att medmänniskor som Akhilov bör avrättas, anser man att de dels har en okränkbar rätt att leva alldeles oavsett vad de tar sig för, dels att alla andra har en oundviklig plikt att betala detta deras liv, och slutligen att samhället är bättre med den person i livet, än inte.

    Du behöver absolut inte svara mig, sådana tankar är privata och jag har inga rätt att kräva svar och gör inte det. Men: lång erfarenhet, både professionell och provat, har lärt mig att svenskar är ytterst ovana att tänka i sådana banor. Svenskar tror att konflikter liksom brott beror på att något är fel och att detta kan rättas till varpå brottet/konflikten försvinner.

    Så är inte världen beskaffad. Den som vinner har rätt är den enda regeln: att åka fast det enda brottet. Mot den logiken står sig envar värdegrund slätt.

    Jämför dagens lagar med landskapslagarna – de gamla visste vad som gällde.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 2 personer

    • Rikard, fd lärare. Berätta om landskapslagarna.

      F.ö. har jag i hela livet haft den ovanan att när jag står inför en samhällsfråga, byta ut variablerna mot de mest extrema och se om frågan fortfarande är gångbar. Exempel: homoadoption. Ett manligt par adopterar en pojke. Pojken får två pappor ingen mamma. Pojken blir bög. När han växt upp träffar han en annan pojke med samma bakgrund. De gifter sig och adopterar en pojke. Denna pojke har därmed två pappor och fyra farfar. Ingen mamma. Ingen mormor. Ingen farmor. Är det bra?

      Att sätta in extremväden i variabler är en bra metod för att se om något politiskt förslag håller. Inte minst i beslut som påverkar demografin.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s