Kulturhistoriska sevärdheter, del 55: Bonnstan

Av det 70-tal kyrkstäder som en gång funnits i norra Sverige är idag 16 bevarade. En av de allra finaste är Bonnstan i Skellefteå, som bildar en egen liten by av småstugor invid Skellefteälven, en kort promenad från centrum. Namnet kommer sig av att man tidigare ville skilja den från ”borgarstaden” i Skellefteås finare delar.

Bonnstan började växa fram under 1600-talet, då familjer som hade långt till kyrkan lät uppföra enkla övernattningsbostäder i dess närhet. Av betydelse för kyrkstädernas framväxt var kyrkogångsplikten, som 1681 fastställdes för Västerbotten. Skellefteå storsocken var vidsträckt och för många var det omöjligt att ta sig fram och tillbaka till kyrkan under samma dag, vilket gjorde att behovet av övernattningsrum växte. I anslutning till stugorna byggdes också stallar för att inhysa de hästar som användes vid transporten.

På 1700-talet hade kyrkstaden vuxit till att innehålla flera hundra hus, vilket Carl von Linné vittnar om från ett besök 1732: inwid kyrkian Siällefte, en oräknerlig hoop af huus, liksom en artig stad, med hwita skorstenar, bygd uthi 2:ne gator, med tvärgator bestående af 350 à 400 huus. De swarade mig att hvar bonde i socknen hade sitt huus, uthi hwilket han war om högtidesdagarna.

Husen i Bonnstan byggdes tätt intill varandra och kunde delas av flera familjer. Vid kyrkhelgerna kunde den vara tillfälligt hem åt över tusen personer. Området fick egna krogar och det livliga folkliv som uppstod gjorde det nödvändigt med en kyrkstadspolis.

Bonnstan kom att få stor kulturell och social betydelse för socknens invånare. Vid mötena i staden gavs tillfälle till informationsutbyte och umgänge. Man kunde träffa släkt och vänner från andra byar och tjänsefolk kunde hitta nya arbetsgivare. Ofta skedde där också möten som ledde till giftermål; många bevarade historier berättar om unga män som på finurliga sätt sökt kärleken bland Bonnstans flickor. Kyrkstaden fungerade även som marknadsplats några gånger om året.

Den täta bebyggelsen i kombination med vedeldning ledde till att Bonnstan råkade ut för flera förödande bränder. 1832 ödelades hela staden efter att några fattiga gjort upp eld i ett stall för att värma sig. De stugor vi ser idag är de som återuppbyggdes efter branden. Totalt finns nu 114 bevarade stugor med 346 kammare. Vanligast är tvåvåningshus med åtta kammare samlade runt en gemensam murstock, men envåningshus med fyra kammare förekommer också. Väggarna är timrade och ofta har man drevat med mossa mellan stockarna eller lerklinat väggarna. I vissa av stugorna finns ”Örvikspapp” från 1930-talet. Byggnaderna har i många fall blivit sneda och vinda av tiden och alla har olika särdrag. Av de kyrkstäder som idag finns bevarade är Bonnstan den enda där man valt att inte dra in elektricitet, vilket bidragit till att bibehålla den ålderdomliga karaktären. Sedan 1982 är bebyggelsen klassad som byggnadsminne.

Kamrarna i Bonnstan ägs idag privat och nyttjas främst sommartid. Vid flera tillfällen varje år lever kyrkstaden upp och blir centrum för olika aktiviteter. Högtider firas på området och första helgen efter midsommar arrangeras marknad.

En bit bort från Bonnstan ligger den tillhörande kyrkan, Skellefteå landsförsamlings kyrka, som är överraskande pampig och står i bjärt kontrast till de grånande stugorna. Kyrkan byggdes i slutet av 1700-talet i nyklassicistisk stil och innehåller ett antal medeltida träskulpturer från tidigare kyrkobyggnader. Mest berömd är Skelleftemadonnan från 1100-talet.