Svensk allmogekultur, del 15: Seder och spådomar vid mickelsmäss

Nedanstående text har hämtats ut boken Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning av Tobias Norlind. Boken gavs ut 1912, men skildrar arbete, seder och traditioner hos den svenska allmogen under framför allt 1700- och 1800-talet.

Michaelsdagen, ”mickelsmässan”, spelade en viktig roll fordom. Det var marknadstiden och sommararbetets sluttid. Såsom begynnelsetid till senhösten var den viktig vid utspanandet af tillkommande ting. Om vinden mickelsmessodagen var nordlig eller östlig, blef vintern sträng; om det regnade, blef det blidvinter. Var vädret vackert och klart, blef följande år ett torkår. Om man redan förut haft froster, skulle froster också infalla efter 1 maj följande år. Ett annat sätt att få veta nästa års väderlek och skörderesultat var att upptaga ett från trädet nedfallet ekollon. Fanns en fluga på det, blef nästa skörd medelmåttig, fanns en mask däri, blef det god skörd; fanns intet däri, förestod en smittosam sjukdom; var det moget men tomt, blef det måttlig snö före jul och stark köld efter jul; var det väl formadt utanpå och fullt af innehåll, blef följande sommar vacker, och man fick ymningt med korn och kärna; var det mjukt och fuktigt inuti, fick man bereda sig på en mild vinter och en våt sommar; voro skal och kärna skrumpna, kom sommaren att bli mycket varm (Lloyd). Mickelsmessoaftonen skulle hästarna upptagas från betet, om man ville, att de skulle få vackert ”hårsim” om vintern.

Tjänarna flyttade vid Mickelsmessan, och därför tänkte man kanske mest på dem. Det kunde ju vara svårt nog att skiljas vid dem. Afskedsdagen var därför en tung dag. ”Det skulle ha rådt ett sällsport dåligt förhållande mellan familj och tjänare, när ej på ömse sidor afskedet kostade bittra tårar, för att ej tala om hvad det kostade att skiljas från kamrater” (Wgstr.). Det var därför inte riktigt, som det skulle vara, när det i visan heter:

Mickelsmässodagen, som faller in i år,
Tänker jag mig till att flytta härifrå´;
Många äro de, som sörja efter mig,
men jag fäller aldrig en tår.

De afflyttande pigorna fingo en grofbrödskaka och en rökad lammbog som hjälp till födan under de dagar, de tillbringade i sina barndomshem eller hos fattiga släktingar, innan de tillträdde sin nya tjänst. En vecka senare, kistesöndagen, infunno sig de gamla tjänarna för att hämta sina kistor. Då upprepades ej sällan afskedsuppträdandena (Wgstr.).

Fotnot: Bilden visar en skulptur av ärkeängeln Mikael i Skellefteå landsförsamlings kyrka. Mickelsmäss var ursprungligen en kyrklig högtid till hans ära, men kom i Sverige att knytas till årstidens seder inom jordbruket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s