
Nedan listas några utvalda äldre ordspråk om livet och döden. De flesta är ovanliga i vårt nutida språkbruk, men kanske finns några som är värda att plocka upp och åter använda.
Tycker du att något ordspråk fattas? Skriv gärna och berätta! Kontaktformulär hittar du här.
Hjärtat är livets källa.
Livet är en gåta, som ingen kan gissa.
Livet är allom kärast.
Livet består av ögonblick.
Ett liv utan vänner är en lång väg utan värdshus.
Livet utan lust är halva döden.
Så länge det finns liv, finns det hopp.
Man kastar lort på de levande och blommor på de döda.
Vad livet ger, tar döden.
Den som är född åsna kan icke dö som häst.
Bergen stå, människorna dö.
Liemannen har en bra slipsten på sin gård.
Det är besvärligt att leva och svårt att dö.
Mot döden har ingen ört vuxit.
När Gud kommer med döden, kommer fan med arvingarna.
Döden slår både greven och drängen.
När jag dör, så dör hela världen med mig.
Döden är sömnens broder.
Ingen dör innan hans tid är kommen.
Du har inte aktning för livet, sa dråparn till bödeln.
Döden är oss viss, men hans timme är oviss.
Bergen stå, människorna dö.
Döden tar icke mutor.
Döden finnes ofta i sockrad mat.
Guds barn slippa heller icke döden.
Den enes död, den andres bröd.
Den fege dör tusentals gånger, den modige dör bara en.
Prata inte om arvet förrän liket har kallnat.
Döden har arvingarna med sig i bakkärran.
Döden blir som livet.
Människans liv hänger på en ulltåt.
Livet börjar och slutar med tårar.
Livet är viktigare än döden, sa gumman, gjorde brasa av gubbens likkista.
Intet är vissare än döden.
Döden frågar inte efter åren.
Fruktan för döden är värre än döden själv.
Döden är blind men stark.
Det är en långsam död att låta sig trampas ihjäl av gäss.
Den är längesedan död som dog i fjol.
Det är bara de döda som inte kan göra mera ont.
Det är lätt att sparka ett dött lejon.
Om alla dödsrunor vore sanna så blev det trångt i himmelriket.
–
Tryckta källor:
Holm, Pelle (1973), Ordspråk och talesätt, Albert Bonniers förlag
Jansson, Ulf (2016), Svenska ordspråk, uttryck och talesätt, Liber
Ström, Fredrik (1926), Svenskarna i sina ordspråk jämte sjutusen svenska ordspråk, Albert Bonniers förlag
–
Otryckta källor:
Pingback: Året som gått | Kulturminnet