Tålamod och ärlighet är starka svenska karaktärsdrag

När människor i olika kulturer ställs inför samma val eller uppmanas att agera utifrån samma premisser skiljer de sig i sitt agerande. Hur en människa väljer att reagera på en given situation beror i hög grad på hennes kulturella bakgrund. Att Sverige i det sammanhanget sticker ut och ofta hamnar långt ifrån många andra länder har länge varit känt tack vare den forskning som sedan 1980-talet och framåt sammanställts i Kulturkartan. Två av de karaktärsdrag där svenskarna avviker kraftigt är tålamod och ärlighet, där nya studier nu visar mycket höga värden. Svenskarna är, om man får tro forskningsresultaten, världens tålmodigaste och pålitligaste folk.

Att ha tålamod, det vill säga att kunna behärska sig för att nå långsiktig vinning, är en egenskap som på individnivå är starkt kopplad till hälsa och framgång. Människor med tålamod och självkontroll presterar bättre på högskoleprov, har högre lön och motionerar mer än personer som söker snabba lösningar och omedelbar belöning. Särskilt tydligt blir detta när syskon (som delar samma uppväxtmiljö) agerar olika i tålamodstester som barn och sedan följs upp som vuxna. Men skillnaderna slår även igenom på nationell nivå, där hög grad av tålamod i befolkningen är starkt korrelerad till god ekonomisk standard och en välfungerande statsapparat. Även ärlighet har samma effekter på samhället. Tålamod och ärlighet är egenskaper som bidrar till välstånd.

Här finns förstås mycket kvar för beteendevetare, samhällsvetare och historiker att bedriva forskning på. Att försöka förstå vilka egenskaper och karaktärsdrag som skapar stabila, trygga och välmående samhällen torde vara av yttersta vikt för mänskligheten. Likaså är det förstås värdefullt att veta varför dessa kulturella drag har odlats fram i just de delar av världen där de är som starkast. När man studerar tålamodets och ärlighetens geografiska utbredning är det frestande att tro att ett kallt och kärvt klimat kan ha bidragit till att pressa fram dessa egenskaper, men är det verkligen så? Och i vilken grad sker en återkoppling i motsatt riktning, så att människors beteenden utgår från vad de kan förvänta sig av det omgivande samhället?

Jag hoppas att forskningen nu fortskrider och hjälper oss att fylla i de tomma luckor där svar ännu saknas. En högaktuell fråga för Sveriges del är att få veta vad som händer när människor byter kulturell miljö i vuxen ålder genom att migrera. I vilken grad kan dessa personer förväntas ta till sig det nya landets kulturella karaktärsdrag? Och vad betyder det på samhällsnivå om de inte gör det? Talar forskningen för eller mot att ett mångkulturellt samhälle blir stabilt och välfungerande och hur bör vi förhålla oss till detta?

Läs mer:

Tålamod och ärlighet varar längst