Öppet brev till kulturministern

Bästa Jeanette Gustafsdotter!

Du har inte fått någon bra start på din tid som socialdemokratisk kulturminister. Å andra sidan måste man nog konstatera att det till större del är du själv som gjort startsträckan så skakig och turbulent. Intervjun du gav i SvD 10/2 har av många klassats som den sämsta en svensk minister någonsin gjort och det på goda grunder. Några svar på vad du rent konkret vill verka för klarade du inte av att prestera. Istället bedyrade du gång på gång att mänskliga rättigheter är viktiga för dig.

Den påföljande frågestunden i riksdagen i torsdags gjorde nog ingen varken klokare eller tryggare. Riktigt oroväckande blev det när moderaten Kristina Axén Olin frågade dig vad du anser att kultur är. Du gav inget begripligt besked och Axén Olin ville då veta om du ens anser att det finns en svensk kultur. Den frågan fick åhörarna inte heller något svar på. Du klarade bara av att säga att det ”finns någonting som heter kultur i Sverige”, vilket förstås är ett fullständigt irrelevant påstående; ett land utan några uttryck för kultur torde knappast existera.

Vi som ville veta var du står kulturpolitiskt har inte blivit det minsta upplysta av dina uttalanden. Vi har fått veta att du förespråkar mänskliga rättigheter och att alla som känner dig kan intyga det. Vi har också, upprepade gånger, fått till oss att du är mycket oroad över ”hat och hot”. Så mycket annat har inte gått att förstå. Vad du vill med det svenska kulturlivet och hur du vill driva kulturarvsfrågor har ingen begripit.

På sätt och vis kan jag förstå att du svarar som en talrobot — du repeterar de fraser som brukar gå hem i de politiska kretsar du rör dig i. Verkligheten utanför fungerar emellertid annorlunda. Mantran om mänskliga rättigheter, värdegrund och ”hat och hot” må vara något du upprepat ofta under din politiska karriär, men för vanliga svenskar räcker det inte. De förväntar sig mer av en kulturminister. De förväntar sig sakkunskaper, svar och övertygelse. Och som vanlig svensk medborgare kan man ju inte annat än undra vilken kultur kulturministern anser sig företräda, om det nu inte finns någon svensk.

Om du ska kunna sköta ditt uppdrag med något uns av trovärdighet är det nödvändigt att råda bot på denna märkliga förvirring och otydlighet. Jag vill därför rekommendera dig att läsa på och öppna ögonen. Ta dig en titt på det arv våra tidigare generationer lämnat efter sig och du kommer att upptäcka att det svenska kulturarvet är enormt. Det innehåller, precis som alla andra länders kulturarv, både inhemskt gods och sådant som tagits in utifrån och anpassats. Föregångarna till de högtider vi firar idag har i vissa fall så djupa rötter att de sträcker sig tillbaka till forntiden. Våra förfäders rika tankevärld har gett oss ett immateriellt kulturarv vars omfång knappt går att greppa. De nordiska skogarna är fulla av magiska väsen, som i flera fall har funnits hos oss i mer än 1000 år och kommit att befolka våra inhemska folksagor. Här finns sånger ingen annan sjunger och sägner som letar sig tillbaka till en tid så långt borta att vi inte längre kan veta vad som är saga och sanning. Norden har också en egen mytologi, full av gudar med färgstarka personligheter, omtumlande äventyr och rungande poesi. Till vårt kulturarv hör också det svenska språket, runskriften, de rödmålade stugorna, monarkin och den djurornamentik som kom till uttryck i skandinavisk konst under mer än ett halvt årtusende. I vårt kulturarv — och vår kultur — ingår Vasaloppet, gravlaxen, kräftskivan, snapsvisorna, den svenska modellen och folkhemstanken. Detsamma kan sägas om Astrid Lindgrens sagor, Ingmar Bergmans filmproduktion och barnvisor av Alice Tegnér. Listan kan göras mycket, mycket lång. Vad har egentligen hindrat dig från att reflektera kring och inse storheten i allt detta?

När du ändå är igång och arbetar med din bildningsprocess, passa då också på att ta del av våra världsarv, de som anses så betydelsefulla att de står under UNESCO:s beskydd och som vi trots vår ringa folkmängd har lyckats producera så många av. Åk till Hälsingland och besök de sprakande hälsingegårdarna. Låt dig förundras av Tanums otaliga hällristningar och över den enastående bronsålderskultur som skildras där. Besök Gammelstads kyrkstad och försök förstå vad den berättar om livsvillkoren för dem som en gång reste bebyggelsen. Hade du vetat någonting om allt detta, så hade det nog inte varit så svårt för dig att svara på om det finns en svensk kultur.

Lägg det svenska pusslet och du kommer att hitta en kultur så rik att du häpnar. Och när du gör det, se då också till att fundera över de värderingar som vuxit sig starka just här och blivit hörnstenar i vårt samhällsbygge. Är det inte just dessa du riskerar att söndergöra, när du indirekt förnekar att svenska folket bär fram en kultur? Värderingarna utgör nämligen en kulturs själva kärna. I en tid då det talas mycket om vikten av integration är det svårt att förstå vad nyanlända medborgare ska integreras i, om svenska värderingar inte existerar. Och om ni politiker framhärdar i att förneka den svenska kulturens existens, vilka kulturuttryck lämnar ni då spelrum för?

Under din tid i politiken må du ha lärt dig att det räcker med tyckanden och nötta klyschor, men det du nu behöver är kunskap. Den med magra kunskaper inger inget förtroende, hur vackert värdeladdade ord hon än strör omkring sig. Vi är nog många som just nu är förfärade över att förvaltningen av vårt kulturarv har lagts i händerna på någon som inte tycks ha insikt om dess värde. En svensk kulturminister som inte känner det svenska kulturarvet är helt enkelt inte mycket att ha. Och en svensk kulturminister som inte ens är säker på om det finns en svensk kultur är direkt destruktiv.

Vi behöver en kulturminister som rakryggat kan säga det självklara: att det givetvis finns en svensk kultur, att den är värdefull, att den har haft en viktig roll att spela i det svenska samhällets framväxt och att hon ska göra sitt allra bästa för att värna dess viktigaste beståndsdelar.

För den med de allra mest rudimentära kunskaper om svensk kulturhistoria är det svaret givet. Det kommer du ganska snart att inse, om du bara försöker lära dig något lite om de kulturhistoriska fundament vårt land vilar på. Lycka till.

Mvh

Malin Kim