Svenska sägner, del 13: Kung Rane

En gammal svensk sägen som fått stor spridning låter berätta att det i forna tider reste sig en borg på den höjd där Svarteborgs kyrka nu är belägen, i Bohuslän. Denna borg beboddes av kung Rane och kallades därför Raneborg. Vid samma tid bodde, inte långt därifrån på gården Hud, en drottning med samma namn som sin gård. Hon var vida omtalad för sin skönhet och rikedom, men även för sitt hårda och obevekliga sinnelag.

När drottningen började bli till åren såg hon sig om efter en lämplig make. Hänförd av rykten om kung Ranes tapperhet lät hon skicka ett sändebud till honom och erbjöd honom sin hand. Anbudet accepterades och de båda började planera för ett storslaget bröllop. Det dröjde emellertid inte länge förrän kung Rane förälskade sig i en annan mö och ångrade trolovningen med drottning Hud. Om detta nämnde han emellertid ingenting och på den utsatta dagen anlände drottningen med sitt bröllopsfölje till Raneborg.

När bröllopsskaran kom fram visade det sig att kungen hade gett sig ut på jakt och lät hälsa bruden att hon kunde återvända hem. Förbittrad av denna skymf lät drottningen befalla sitt folk att storma borgen och jämna den med marken. När borgen så ödelagts och svart rök steg från dess nerbrunna ruiner steg drottningen upp på sin häst och sade:

– Hittills har du hetat Raneborg, men hädanefter ska du kallas Svarteborg!

Sedan sporrade hon hästen och ledde sitt följe därifrån.

När drottningen nått fram till Köpstadsbacken, på vägen till Tanum, stannade hon till vid en källa för att dricka. Under tiden hade kung Rane från sina jaktmarker blivit varse röken som steg upp från hans borg. Skyndsamt begav han sig hemåt, men det bar sig inte bättre än att han vid Köpstadsbacken red rakt in i det fientliga brudföljet. När han fick klart för sig hur allt hade avlöpt drog han sitt svärd och klöv drottningens huvud mitt itu, varpå hennes här tog till flykten. Vid Stenehed hann kung Ranes krigare ifatt dem och alla drottningens följeslagare dräptes på platsen.

*

Legenden om kung Rane och drottning Hud går att följa på flera orter runt om i Västsverige. Platsen där kung Ranes borg ska ha legat kallas än idag Svarteborg och vid gården Hud i Tanums socken finns en sten som ska markera drottningens grav. Den som besöker Stenehed kan se att heden är full av stenar som rests över drottningens följe. Kung Rane själv ska ha fått sitt vilorum i en ståtlig gravhög i Flistad, som idag kallas ”kung Ranes hög” (bilden överst).

Tryckta källor:

Hofberg, Herman (1882), Svenska folksägner, Fr. Skoglunds förlag

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kung_Rane

https://sv.wikipedia.org/wiki/Stenehed

https://www.vastsverige.com/skovde/askeberga/artikel_om-kung-ranes-hog/

2 reaktioner på ”Svenska sägner, del 13: Kung Rane

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s