Kulturhistoriska sevärdheter, del 62: Erik-Anders hälsingegård

I Asta by i Söderala socken utanför Söderhamn finns den vackra och välhållna hälsingegården Erik-Anders. Liksom andra hälsingegårdar är den stor och har en påkostad mangårdsbyggnad med rikliga dekorationer. Sitt namn har gården fått efter första ägaren, bonden och nämndemannen Erik Andersson (1788–1874), som på 1820-talet lät resa mangårdsbyggnaden.

Erik-Anders arkitektur kan närmast beskrivas som herrgårdsliknande. Mangårdsbyggnaden har två våningar och rummen är orienterade i två rader utmed husets längd. Tidigare var byggnaden gulmålad utvändigt, som för att anknyta till borgerskapets byggnadstraditioner. Även interiören är inspirerad av högreståndsmiljöer och rikligt försedd med målerier av den flitigt anlitade konstnärsfamiljen Knutes. Måleriet håller ovanligt hög kvalitet och utgörs framför allt av marmoreringar och blomsterbårder.

På bottenvåningen finns vardagsbostaden med dagligstuga och kammare. Här är väggarna är lerputsade för att hålla värmen bättre. I nedervåningens större sal är tapeterna från omkring 1890, medan köket har intakt inredning från 1920-talet.

På övervåningen finns en festsal som sträcker sig över hela byggnadens bredd. Schablonmålade bårder delar in väggarna i fält med marmoreringar i en ljusblå nyans. Dörrarna har målade överstycken. Salen dekorerades av Knutes-målarna omkring 1850 och sägs idag vara ett av Hälsinglands vackraste rum. Sannolikt nyttjades festsalen enbart vid riktigt stora familjehändelser, som ansågs särskilt värda att fira.

Entrén på nedre våningen är försedd med målningar i ett ovanligt, nästan regnbågsliknande mönster, medan övervåningens hall istället har fint utförda marmoreringar i grå toner. Snickerierna har målats för att efterlikna mahogny.

Erik Andersson hade onekligen stora ambitioner när han byggde sin gård, men den fortsatta förvaltningen gick inte som han hade föreställt sig. Äldste sonen, som var tänkt att ärva gården, for till Amerika med en religiös väckelserörelse och återvände aldrig. Gården övertogs därför av den yngre brodern, som sedan avled i sviterna av en ridolycka. Änkan klarade inte att hålla gården skuldfri och den såldes därför på auktion. Mangårdsbyggnaden gjordes om för uthyrning och försågs med flera kök. Lägenheterna blev snart omoderna och den sista hyresgästen flyttade ut 1957. Gården kom sedan att stå obebodd och nyttjades som förråd i flera årtionden, innan nya ägare tog vid. Mangårdsbyggnaden renoverades därefter varsamt med fokus på att återställa dess tidiga karaktär. När hälsingegårdarna 2012 blev upptagna på Unesco:s världsarvslista var Erik-Anders en av de sju gårdar som utsågs att representera världsarvet.

Gården är idag privatägd, men hålls öppen för besökare sommartid. I tillhörande ekonomibyggnader finns butik, utställningshall, café och ett litet hotell med fem rum. Här finns också ett besökscentrum med information om världsarvet. Trädgården utanför har återskapats utifrån hur den såg ut på 1920-talet. Hit är det väl värt att söka sig för en genuin kulturarvsupplevelse, inte minst sommartid , när rabatterna prunkar av blommor och det går att få en kopp kaffe i trädgårdsmiljön.

Tryckta källor:

Jansson Herlitz, Lenita (2013), Världsarvsgården Erik-Anders, Länsstyrelsen Gäveborg/Elanders

Ottosson, Mats och Ottosson, Åsa (2008), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

–

Otryckta källor:

https://erik-anders.se/

Information har även inhämtats vid besök på Erik-Anders.