Nordisk folktro, del 40: Månen

Månen har fascinerat människan i alla tider och är omgärdad av många vidskepliga föreställningar. I det gamla bondesamhället var det viktigt att alla betydelsefulla arbeten utfördes i rätt månfas. Sådden skulle utföras vid nymåne — då skulle grödan växa och bli kraftfull i takt med att månen växte. Sådant som växer nedåt i jorden, som potatis och rovor, skulle istället planteras i nedan. Den som skulle sko hästen gjorde klokt i att vänta till fullmåne, för att djuret skulle få en balanserad gång. Oavsett månfas var det olämpligt att spinna i månsken — resultatet blev aldrig lyckat.

Nymånen förknippades med positiva krafter som kunde förstärka positiva skeenden. Genom att fria, ta ut lysning eller gifta sig i ny kunde man öka lyckan. Nedan var däremot den bästa tiden att söka kontakt med den magiska världen, eftersom trolldom förknippades med det dunkla och mörka. Viss läkekonst skulle också utföras i nedan för att få bäst effekt.

Månljuset betraktades i regel som skadligt för människan och att sova i månsken var direkt farligt. Månen ansågs också vara kopplad till psykisk sjukdom; under dess inflytande kunde människor bli ”mångalna” eller ”månsjuka”. Ibland kunde månljusets krafter emellertid nyttjas till läkande ändamål. Exempelvis kunde den som tvättade sig i månens sken bli av med vårtor.

Månen har också haft betydelse för den folkliga tideräkningen och årstidsindelningen. Bönderna observerade ”jultunglet”, det vill säga jultidens månvarv. Om det kom tidigt skulle också sådden vara tidig. ”Kråknedanet” inträffade i april, då kråkan ansågs ruva. Då var allt så kallt och ruskigt att inga frön kunde gro. Under påföljande ny (”hyllingenyet”) skulle däremot grodden ta fart. En ramsa från Västergötland lyder: ”Regnar det ymnigt i hyllinge ny väntas god bärgning i varje by”.

Ibland kunde månen observeras för väderspådomar. Genom att studera mångården kunde man sia om nederbörden: om mångården var stor var rikligt regn att vänta.

–

Tryckta källor:

Ejdestam, Julius (1992), Svenskt folklivslexikon, Rabén och Sjögren

Schön, Ebbe (2000), Älvor, troll och talande träd, Semic

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö, Prisma

–

Otryckta källor:

https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2019/03/manen-i-myt-och-medicin/

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/m%C3%A5nen

https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5nen