Nedslag i nordisk mytologi, del 39: Hermods resa till Hel

Hermod är Odens son och således bror till Balder. Huruvida Odens hustru Frigg är Hermods mor eller styvmor ger mytologin inte klart besked om. Hermod beskrivs som karsk och modig, men omnämns sällan i nedteckningarna av den nordiska mytologin. Det enda sammanhang där Hermod har en framträdande roll är i beskrivningen av hur gudarna försökte få tillbaka Balder från dödsriket.

Balder avled efter att den listige och avundsjuke Loke lurat Höder att avfyra en mistelpil mot Balders kropp. Efter Balders död erbjöd sig Hermod att resa till dödsgudinnan Hel för att försöka lösa ut honom.

För att klara resan fick Hermod låna Odens häst Sleipner. I nio nätter red han på de dunkla vägarna ner mot underjorden, där dalarna blev så djupa att han fick färdas i fullständigt mörker. Först när han nådde älven Gjöll, dödsrikets gräns, kunde han åter urskilja omgivningen. Över älven gick den guldklädda Gjallarbron och där mötte Hermod brons väktare, den unga mön Modgunn. Hon frågade efter hans namn och ätt och ställde sig frågande till hans ärende.

— Dagen före red fem fylkingar med döda män över bron, men inte dundrar bron mindre under dig ensam, och du har inte döda mäns hudfärg. Varför rider du här på Helvägen? undrade hon.

Hermod svarade att han var på väg till Hel för att finna Balder och frågade om Modgunn hade sett honom på vägen. Hon svarade att Balder hade ridit över bron och om Hermod ville följa honom, så skulle han fortsätta vägen norrut och nedåt.

Hermod red tills han nådde grindarna vid Hels boning. Där steg han av hästen, spände sadelgjorden, satt upp och sporrade hästen så hårt att den hoppade över stängslet. Innanför fann han Hels hall och där fick han se sin bror sitta i högsätet vid Hels sida. Hon var dock inte omedelbart mottaglig för ett möte och Hermod blev därför kvar över natten.

Påföljande morgon fick Hermod träda inför Hel för att förhandla om Balders öde. Han framförde sitt ärende och beskrev asarnas stora sorg. Hel svarade att hon ville pröva om Balder var så älskad som Hermod påstod. Om alla ting i världen, levande och döda, grät över honom skulle han få återvända till asarna, men om någon sade emot eller inte fällde tårar skulle Balder förbli hos Hel.

Då reste sig Hermod och Balder följde honom ut ur hallen. Balder och hans hustru Nanna skickade med gåvor till de levande och sedan gav sig Hermod av. När han nådde de levandes värld beskrev han för asarna vad han hade sett och berättade om Hels villkor.

Asarna skickade ut sändebud över hela världen för att be alla om hjälp att gråta Balder ut ur dödsriket. Till en början såg planen ut att lyckas; vart de kom föll alla varelser och alla ting i gråt över Balders död. När sändebuden var på väg hemåt fick de emellertid se en jättinna, som satt i en håla och inte grät en enda tår. Hon kallade sig Tökk och när de bad henne begråta Balder svarade hon:

— Tökk månde gråta med torra tårar över Balders död. Varken i livet eller döden mig glädje han gjorde. Hel behålle sitt rov!

Så beseglades Balders öde och han dömdes att stanna i dödsriket. Säkra kan vi inte vara, men det finns goda skäl att tro att det i själva verket var Loke som tagit jättinnans gestalt och på så sätt förhindrade Balders återkomst.

–

Tryckta källor:

Baeksted, Anders (1984), Nordiska gudar och hjältar, Forum

Egerkrans, Johan (2016), Nordiska gudar, B Wahlströms förlag

Fritiofsson, Svipdag (red. 2015), Edda. Snorres Edda och Den poetiska Eddan, Mimer bokförlag

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén och Sjögren

–

Otryckta källor:

Balder – älskad av alla

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hermod