På morgonen 20 april 1535 började Stockholm jäsa av oro och bävan. Märkliga fenomen visade sig på himlen över staden och bildade förunderliga tecken i skyn. Flera lysande solar trädde fram och runt dem bildades ljuscirklar av ett slag ingen tidigare skådat. Det kunde inte tolkas som något annat än järtecken från Gud. Onda tider stundade och skräckslagna människor sökte sig till kyrkorna i hopp om skydd och nåd.
Många försökte tolka det olycksbådande förebudet och ofta drogs slutsatsen att det var självaste kungen, Gustav Vasa, som dragit Guds vrede över nationen. Han hade brutit med katolska kyrkan och beslagtagit kyrkornas rikedomar. Nu kom Guds straffdom och en uppmaning till moralisk resning. Storkyrkans predikant Olaus Petri, som ogillade Gustav Vasas sätt att genomdriva reformationen, skickade upp konstnären Urban målare på Söders höjder för att föreviga ögonblicket.
När tavlan, som senare kom att kallas Vädersolstavlan, var färdig lät Olaus Petri hänga upp den i Storkyrkan till allmän beskådan. När Gustav Vasa fick se den blev han rasande. Inte nog med att denna hyllning av ljusfenomenet kunde tolkas som en en skymf mot hans styre, dessutom hade Storkyrkan förstorats upp så att den dominerade stadsbilden och krympte det bakomliggande slottet. Motivet var en politisk förolämpning med udden riktad mot kungen. Kanske anade han rent av en komplott, där han själv representerades av den bleka och svaga solen i tavlans mitt, hotfullt omringad av kyrkans ljusstarka vädersolar.
Några år senare ställdes Olaus Petri inför rätta, anklagad för högförräderi. Bland anklagelsepunkterna ingick att han författat en kungakritisk krönika och haft kännedom om skadliga konspirationer utan att avslöja dem. Han ska även ha varit inblandad i en komplott som syftat till att störta och mörda Gustav Vasa. Vädersolstavlan framhölls som ett bevis och beskrevs som ett uppviglingsförsök. Efter att ha gjort vissa erkännanden dömdes Olaus Petri till döden, men benådades och fick domen omvandlad till saftiga böter. Han fick således fortsätta leva och blev sedermera kyrkoherde i Stockholm. Vädersolstavlan blev kvar i kyrkan och kan än idag beskådas av kyrkobesökarna.
För att ingå bland Storkyrkans konstverk har Vädersolstavlan ett blygsamt format på 163 × 110 cm. I det storslagna sammanhanget ter den sig oansenlig, men dess speciella motiv har gjort att den tillhör Sveriges mest uppmärksammade konstverk. Tavlan är den äldsta kända bilden av Stockholm och staden tycks vara verklighetstroget skildrad. Storkyrkan, slottet Tre kronor och de dåtida klostren går alla att hitta. Likaså ses stadens yttre försvarsverk och franciskankyrkan på det som nu är Riddarholmen. Till och med galgbacken på Stigberget finns med. Detaljrikedomen är överraskande, med tanke på att det inte var avbildningen av staden som ansågs viktig.
På tavlan finns en kort text som förklarar att den renoverats 1636. Vid en konservering 1999 upptäcktes att det inte riktigt stämmer. Tavlan visade sig nämligen inte vara den ursprungliga, utan en kopia gjord av hovmålaren Jakob Elbfas (Jakob Conterfejare) på 1600-talet. Enligt slottets räkenskaper fick Elbfas 1636 ersättning för att ”förnya” tavlan. Han var då mycket noga och följde originalmålningen exakt. Var originalversionen finns idag är okänt.
För dagens vetenskap är vädersolarna inget märkligt eller svårförklarligt: vädersolar är optiska fenomen som uppträder när solljuset bryts i iskristaller högt uppe i atmosfären. Ibland ingår vädersolarna i en halo i form av ljusklara ringar eller bågar, precis som de gjorde den där dagen för snart 500 år sedan, då Vädersolstavlan blev till. Att Sverige därmed fick en tavla som påverkade dåtidens storpolitiska diskurser och blev vår allra första bildkälla av huvudstaden var det kanske ingen som då reflekterade över, men idag är tavlan en enastående historisk källa och ett vittnesbörd om sin tids tankevärld.
–
Tryckta källor:
Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia. En guide till historiska upplevelser i hela landet, Bonnier Fakta
Lindqvist, Herman (1993), Historien om Sverige. Gustav Vasa och hans söner och döttrar, Norstedts
–
Otryckta källor:
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/2
https://svenska.yle.fi/a/7-781468
Information har även inhämtats vid besök i Storkyrkan och på Medeltidsmuseet i Stockholm.
Kulturminnet 