En kulturhistorisk upptäcktsfärd i Norrbotten

Nu har våren slagit ut i full blom och många gör planer inför den kommande sommarsemestern. Efter pandemiåren kommer vissa att resa utomlands för första gången på länge, medan andra kanske har fått blodad tand och väljer att fortsätta utforska vårt vackra hemland. Nedan följer ett förslag på en rundresa i Norrbotten, som är ett av våra minst besökta landskap. Det nordliga läget bidrar förstås till att göra landskapet svåråtkomligt, men den som kostar på sig den långa resan blir rikligt belönad. Norrbotten har mycket att bjuda på, både i form av naturupplevelser och ett särpräglat kulturarv. Den nedan beskrivna resrutten är tänkt att göras med bil och tar fyra till fem dagar beroende på tidsåtgången vid de olika sevärdheterna. Den som vill kan lägga till en extra natt och inkludera Pajala i resan.

Vår färd börjar i Luleå, som är landskapets största stad. Här finns mycket att upptäcka. I Teknikens hus på universitetsområdet kan man gå in i en masugn, se hur en gruvborr fungerar och på andra sätt bekanta sig med den malmbrytning som varit en betydande del av landskapets historia. I staden finns också Norrbottens museum, som bland annat visar utställningar om samisk kultur. Luleå har också en vacker skärgård, lätt tillgänglig tack vare reguljär trafik. Utmed kajen i Norra hamnen ligger Norrbottensteatern och Kulturens hus. Här lägger också fiskebåtar till för att bjuda ut sin fångst till försäljning. Över övrig bebyggelse tronar kyrkan, som är Sveriges nordligaste och yngsta domkyrka.

Väster om stadskärnan ligger det gamla Luleå, idag kallat Gammelstad. Här finns Nederluleå kyrka med den bedårande kyrkstaden. Totalt ingår över 400 små stugor, som tidigare fungerat som övernattningsbostäder när resvägen till mässan var lång. Här är det lätt att förirra sig i de smala gränderna och gripas av både charmen och de historiska vingslagen. Kyrkan i sig är också sevärd, med stenväggar som innehåller 40 olika bergarter och invändiga målningar av Albertus Pictor.

Gammelstad är idag Sveriges största bevarade kyrkstad och kulturarvet hålls ännu levande då stugorna används till övernattning vid konfirmationer, marknader och kulturaktiviteter. 1996 klassade Unesco Gammelstads kyrkstad som världsarv.

Resan går vidare nordost på E4. För den som önskar finns möjlighet att besöka Siknäsfortet, som är en underjordisk försvarsanläggning från kalla krigets dagar, där det mesta är bevarat. Bokning i förväg krävs för att få komma in. För den som verkligen vill komma nära det militära livet erbjuds möjlighet till övernattning i det gamla logementet.

Vägen löper vidare till Kalix. Här ligger Englundsgården, som gått i arv inom samma släkt sedan 1600-talet och visar upp en välbevarad gårdsmiljö med många bruksföremål från en svunnen tid. Den färgstarka Kalix kyrka, med rötter från medeltiden är också värd ett besök, både för arkitekturen och för det vackra läget vid älven.

Lite utanför samhället finns Vassholmen flottningsmuseum, som man når genom att promenera över en lång brygga. Under timmerflottningens epok fungerade ön som skiljeställe för timmer och såväl byggnader som kajer finns nu kvar i gott skick. I den gamla arbetarmässen finns en utställning som berättar om flottning och timmersortering på Kalixälven.

Efter ytterligare en kort körsträcka österut på E4 ses en skylt som pekar ut vägen till en gravhög. Den så kallade Sangishögen har daterats till vikingatiden och representerar en för området ovanlig begravningsform. När högen undersöktes arkeologiskt hittades kvarlevorna av en man som begravts med svärd och sköld.

Ytterligare några mils bilfärd leder till Haparanda, vid finska gränsen. Här mynnar Torne älv i Bottenviken och sommartid kan man åka ut på sälsafari i skärgården. Ingen besökare bör missa Haparanda kyrka, en brutalistisk skapelse i svartnad kopparplåt som lätt kan misstas för en industrilokal. Stor och mörk tornar den upp sig, utan att riktigt avslöja att den faktiskt är en kyrka. Inuti flödar emellertid ljuset och akustiken är något speciellt.

Ett fint sätt att ta del av Haparanda är att gå strandpromenaden till järnvägsbron, som passerar nationsgränsen över Torne älv. Bron, som invigdes 1919, är den enda järnvägsförbindelsen mellan Sverige och Finland. En annan trevlig promenadsträcka löper genom Haparandas välskötta centrum. Här finns Hermansons handelsgård med en butik som legat i samma lokal sedan 1905. Tiden tycks ha stått stilla och den som vill köpa någon av de ålderdomliga varorna får handla över disk.

Från Haparanda går vägen norrut till Kukkola. Här är en av få platser i världen där det går att se fiske med långskaftad håv. Fisket görs med hjälp av avspärrningar i form av träställningar (pator) i Torneälvens strömmande vatten, precis som på 1500-talet. Man kan själv hyra håv på turistanläggningen och pröva lyckan i de livliga forsarna. Fiskemuseet berättar om fisketraditionerna och smakprov går att få i den fina restaurangen. Den som har turen att komma sista söndagen i juli kan delta i den omtalade sikfesten med rötter i medeltiden.

Färden fortsätter längs älven och snart ges möjlighet att besöka ytterligare ett världsarv: Struves meridianbåge. Meridianbågen utgörs av en kedja av mätpunkter från Hammerfest i Norge till Izmail i Ukraina. Utifrån triangelvinklar kopplade till mätpunkterna kunde astronomen Wilhelm von Struve under 1800-talets första hälft beräkna jordklotets storlek och form med god exakthet. 2005 tog Unesco upp meridianbågen på sin världsarvslista. Fyra av de totalt 34 mätpunkterna finns i den svenska delen av Tornedalen.

När Övertorneå börjar närma sig är det värt att göra en kort avstickare upp på Luppio-berget. Toppen bjuder på en vidunderlig utsikt över Tornedalen och anses vara en förnämlig plats att tillbringa en klar sommarnatt för att njuta av midnattssolen.

Nästa stopp är Övertorneå samhälle, där den främsta sevärdheten är en vacker och ovanlig träkyrka från 1700-talet. Med sina knubbiga proportioner och sitt fjälliga tak tycks den hämtad ur en saga. Den nuvarande kyrkan byggdes efter att föregångaren dragits med av älven vid islossningen 1615. Inuti kyrkan finns idag medeltida skulpturer som spolades upp på stranden och räddades. Orgeln, som ursprungligen byggdes för Tyska kyrkan i Stockholm är över 400 år gammal. Klockstapeln utanför har vackra målningar och är en sevärdhet i sig.

Skulle det vara så att det kurrar i magen under besöket i Övertorneå finns det skäl att ta sig till det lokala haket på samhällets huvudgata här går det att få en pizza med renkött, kantareller och lingon.

Den som vill och har tid kan härifrån fortsätta norrut till Pajala för att ta del av områdets speciella kulturarv. Här finns inte minst lämningarna efter Sveriges nordligaste järnbruk, Kengis bruk. Arvet efter den berömde predikanten Lars Levi Laestadius är också tydligt; ett museum har inrättats i hans tidigare bostad, Laestadiuspörtet, och på Pajala kyrkogård finns hans grav. För den specialintresserade kan det vara en givande upplevelse att söka upp de miljöer som skildras i författaren Mikael Niemis självbiografiska barndomsskildring Populärmusik från Vittula.

Om Pajala inte riktigt ryms i resrutten, så fortsätter färden istället västerut på väg 98 mot Överkalix. Utmed vägen finns det möjlighet att göra avstickare till ett par fäbodar och ta del av fäbodkulturen. Ett fint exempel är den idylliska Hanhivittikko fäbod, som var i bruk fram till 1965 och nu är kulturreservat.

I Överkalix finns det anledning att ta sig upp på ännu ett midnattssolsberg: Brännaberget ger en hisnande utblick över bebyggelsen, Kalixälven och Tallviksavan. Samhället stoltserar även med en ortodox kyrka, som byggts av författaren och prästen Bengt Pohjanen och hans hustru.

Färden går vidare mot Boden, där den stora turistmagneten är Bodens fästning. Fästningskomplexet började byggas vid 1900-talets början och innehöll fem artillerifort, varav Rödbergsfortet nu är bevarat och tar emot besökare. Det är en fascinerande upplevelse att följa med på guidning i de gångar och rum som sprängts ut i berget. För att vara säker på att få biljett kan det kan vara klokt att boka i förväg, men skulle man inte komma med är utsikten från fortet ändå värd resan upp.

I Boden kan det vara värt att lägga lite tid på att ta del av stadens kyrkstugor och hembygdsområden. Knappt två timmars körtid bort ligger också den mäktiga Storforsen, som inte bör missas. Forsen lär vara Nordens största med en fallsträcka på 5 kilometer och fallhöjd på 82 meter. De dånande vattenmassorna gör platsen till mycket speciell, men det omgivande berget, som bär spår av både inlandsisens och vattnets framfart under årtusenden, är också spännande att utforska.

Till sist väntar återfärden till Luleå och resans cirkel är sluten. Mycket mer finns emellertid att se och uppleva i Norrbotten och för den som en gång tagit sig hit är det lätt att finna skäl att återvända.

En reaktion på ”En kulturhistorisk upptäcktsfärd i Norrbotten

  1. Pingback: Kulturhistoriska sevärdheter och upplevelser landskap för landskap | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s