Det är ett farligt tillstånd i landet och från flera håll dyker det upp det ena mer obetänksamma förslaget efter det andra. Jag tänker – är detta vårt Sverige?
Men efter dessa krigsliknande scener, som oundvikligen påverkar oss, ställer jag mig den mest obehagliga frågan av alla: hade de som varnade för riskerna med ett mångkulturellt samhälle rätt?
Jag skulle verkligen vilja svara: absolut inte. Men frågan är mer komplex.
– Janne Josefsson
Josefssons krönika går att läsa (bakom betalvägg) här:
https://www.dn.se/sverige/janne-josefsson-gar-det-att-fa-tillbaka-ett-tryggt-sverige/
Kulturminnet 
Nej, tvärtom. Mångkultur är ALDRIG rätt, och inte en vacker dröm – utan en falsk sådan. Herr Josefsson har tyvärr fel, ohjälpligt fel – tråkigt nog… Ber att för dagen citera en annan tänkare:
”Raserna är inte lika, människorna är inte lika, barnet är inte likt den fullvuxne mannen, inte mannen åldringen: olikheterna existerar i raserna, i karaktärerna, i anlagen, i passionerna, mellan könen, mellan åldrarna; och filosoferna kan roa sig med att förgäves predika likhet under tiotusen år, de skall ändå inte kunna göra något åt den. Se nu här först varför doktrinerna om likheterna är absurda – emedan olikheterna härrör från naturen och de naturliga olikheterna spetsar till de sociala olikheterna.”
Victor Considerant, fransk socialist
GillaGilla