Nedslag i nordisk mytologi, del 40: Tyr

Guden Tyr omnämns sparsamt i den nordiska mytologin, men mycket talar för att han tidigare har haft en mer framträdande roll. Hans namn betyder helt enkelt ”gud” och kanske var han en gång germanernas främsta gudom. Med tiden har Oden övertagit flera av hans egenskaper.

Tyrs familjeförhållanden och släktskap med övriga gudar är oklara. Snorre Sturlasson pekar ut honom som Odens son, men i eddadikten Hymiskviða (kvädet om Hymer) skildras han som son till jätten Hymer. I Lokasenna (Loketrätan, en dikt i den poetiska Eddan) skryter Loke med att han har fått barn med Tyrs hustru, men varken hustrun eller barnet omnämns någon annanstans i mytologin.

Tyr betraktas som krigets, kampens och rättskipningens gud. Han har inflytande på vem som segrar på slagfältet och den som vill ha framgång i strid kan åkalla honom. Vid Ragnarök kommer Tyr att möta dödsgudinnan Hels hund Garm och de båda kommer att dräpa varandra.

Den enda myt där Tyr har en framträdande roll handlar om fjättrandet av Fenrisulven. I myten beskrivs att ulven växer upp till ett skräckinjagande monster, så att Tyr till slut är den enda som vågar mata honom. När spådomar börjar förutse att ulven kommer att orsaka olycka beslutar sig gudarna för att försöka fjättra djuret med en magisk länk. De försöker övertyga ulven om att fjättringen bara är ett styrkeprov, men Fenrisulven är misstänksam och kräver att en av gudarna ska hålla sin hand i hans gap som pant. Tyr åtar sig uppgiften och när Fenrisulven sedan upptäcker att han inte kan bryta sig loss biter han av handen som hämnd. Tyr lever därefter enhänt.

Det finns få uppgifter som beskriver en forntida kult runt Tyr. Hans namn finns dock återgivet i flera ortnamn i Sverige och Danmark, exempelvis Tiveden och Tierp. Han har också gett namn åt veckodagen Tisdag. 1844 hittades ett forntida hängsmycke av guld utanför Trollhättan, på vilket Tyr avbildas i det ögonblick då Fenrisulven biter av hans hand. Att Tyr på detta sätt skildrades på personliga ägodelar talar för att han var omtyckt och ansågs ha inflytande.

Fotnot: Bilden visar en teckning av John Bauer, där Tyr placerar sin hand i Fenrisulvens gap.

Tryckta källor:

Baeksted, Anders (1990), Nordiska gudar och hjältar, Forum

Fritiofsson, Svipdag (red. 2015), Edda. Snorres Edda och Den poetiska Eddan, Mimer bokförlag

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i eddans gudavärld, Rabén och Sjögren

Otryckta källor:

https://popularhistoria.se/sveriges-historia/vikingatiden/vikingarnas-tio-viktigaste-gudar

http://www.ungafakta.se/vikingar/tro/asagudar/tyr/

En reaktion på ”Nedslag i nordisk mytologi, del 40: Tyr

  1. Till de svenska namnen kan vi lägga Tissö, Thisted, Tisbjerg, Tishöj, Thisei, Tirsbek i Danmark och många andra. John Kraft säger i sin bok Hednagudar och Hövdingadömen – som för övrigt rekommenders – en hel del om den Tyrskult, som i rikt mått finns dokumenterad i alla fall på Jylland. Tyr tillhör, som gammal himmelsgud, järnålderns första, romerska skede . jämför med vad Baekstedt skriver om Mars Thingsus, eftersom du använder honom som källa.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s