Ordspråk och talesätt, del 37: Ont ska med ont fördrivas

Ont ska med ont fördrivas är ett gammalt ordspråk, som är känt i svenskan sedan 1600-talet. En variant är ont ska med ont förgås.

Uttrycket är tidigast dokumenterat i Strängnäsbiskopen Laurentius Paulinus Gothus bok Pestilentz speghel från 1623. I boken, som handlar om ur man ska skydda sig mot pest, rekommenderar biskopen att en blandning av arsenik, kvicksilver och malörtssaft hängs runt halsen i en röd silkesduk. Han konstaterar att: ”Arsenik är väl ett förgiftigt ting: men det onda måste man med ont fördriva, och det ena förgiftet förjagar det andra”.

Ordspråkets innebörd är att man ofta måste tillgripa kraftfulla åtgärder för att lösa svåra problem. För att bekämpa elakartade åkommor eller hantera hotfulla situationer kan man behöva ta till potenta medel och agera med eftertryck. Exempelvis kan det vara nödvändigt att försvara sig med hårda metoder när man blir angripen. I äldre tid syftade uttrycket dock främst på strategier för att behandla krämpor eller fördriva trolldom. En liknande princip som tillämpades inom folkmedicinen var att ”söka boten där man fått soten”, vilket innebar att botemedlet skulle vara av samma slag eller likna det som tänktes ha gett upphov till sjukdomen.

–

Tryckta källor:

Ejdestam, Julius (1992), Svenskt folklivslexikon, Rabén och Sjögren

Hellsing, Hellquist och Hallengren (2000), Bevingat, Albert Bonniers Förlag

–

Otryckta källor:

http://www.trelleborgsallehanda.se/kultur-och-nojen/gamla-talesatt-talar-sant-eller/